Mannen som speglade människan i apor har avlidit

Som ung primatforskare studerade Frans de Waal härskartekniker bland schimpanshannar på Arnhem Zoo i sitt hemland Nederländerna. År 1982 beskrev han maktspelet i boken Chimpanzee politics. Analysen var så träffande att den amerikanska kongressens dåvarande talman rekommenderade boken till alla nyvalda ledamöter.

Med tiden blev Frans de Waal en av världens mest kända primatforskare. Han har skrivit ett tjugotal böcker, mängder av vetenskapliga artiklar och varit chef för Living Links Center vid Yerkes nationella primatforskningsinstitut i Atlanta, USA. 

Han drog sig inte för att beskriva primater som varelser med avsikter och ett rikt inre liv – i strid mot rådande normer om att till varje pris undvika antropomorfisering, alltså att tolka djur som om de vore människor. Han använde gärna ord som empati, nyfikenhet och avundsjuka om apor.

Jag har intervjuat Frans de Waal för Forskning & Framstegs räkning några gånger. Han talade gärna om fridsamma relationer mellan bonoboer. De är lika nära släktingar till oss som schimpanserna, men använder hellre sex än våld för att lösa upp spänningar inom sin grupp.

Ett av hans mest minnesvärda studier handlar om kapuciner. Två apor i angränsande burar utför en uppgift. Genom en öppning räcker de ut en liten sten till en djurskötare och får som belöning en gurkbit. Allt är frid och fröjd. 

Eter en stund får den ena apan en vindruva i stället för en gurkbit. Den andra apan räcker ut en sten, får en ny gurkbit – och blir rasande. Apan slänger grönsaken på djurskötaren och skakar gallret med båda händerna i protest mot orättvisan.

Scenen illustrerar hur mycket människa det finns i apan, och kanske också hur mycket apa det finns i en människa när hon till exempel får veta att kollegan fick mycket större löneförhöjning.

Frans de Waal dog av magcancer, enligt ett pressmeddelande från Emory University. Han blev 75 år gammal.