Arkeolog om vrak­plundrarna: ”Domen visar det marina kulturarvets värde”

Artikeln uppdaterades senast 2024-02-19.

Ända sedan 1980-talet hade de tre männen, i dag i övre medelåldern, dykt på vrak utanför Ölands och Smålands kuster och plockat upp allt från mynt till kanoner. Det visar deras egna loggböcker, som blev det avgörande beviset i rätten.

Männen togs på bar gärning sommaren 2020 av Kustbevakningen som kände till att vrak plundrats kring Öland under en längre tid. När kustbevakarna såg dykutrustning på männens båt gick de ombord och såg träföremål ligga på däck. Männen hävdade att det var lösfynd, men loggböckerna och hittat stöldgods talade ett annat språk.

Flera av föremålen som senare beslagtogs var märkta med namnen på vrak. Och i loggböcker fanns noteringar som: ”När jag bröt ytan låg Kustbevakningen där, så jag släppte fyndpåsen”.

– De hävdade i rätten att det bara var skräp de plockat upp. Men det är inte deras sak att avgöra. I sitt sammanhang på rätt plats kan vilket föremål som helst berätta mycket, säger marinarkeologen Jim Hansson vid Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM, som var expertvittne i rättegångarna.

– Att ta saker från ett vrak är som att rycka sidor ur en bok.

Plundrarna som nu fällts hade systematiskt följt Sjöfartsverkets mätningar för sjökort. När Sjöfarsverket med sina ekolod hittar avvikelser på botten stannar de till och undersöker platsen extra. Dit kom sedan männen och dykte.

Föremålen som fanns ombord på deras båt den dagen de togs på bar gärning var bara toppen av ett isberg. När polisen gjorde husrannsakan visade det sig att männen dekorerat sina hem med bärgade föremål. Om något sålts lyckades utredarna inte komma fram till. Kanske är det en troféjakt som gått överstyr, funderar Jim Hansson.

– Målet begränsades till vrak äldre än från 1850, som är gränsen för fornlämningar. Flera saker kom från fartyg från tidigt 1600-tal. Det är allt från mynt till riggdetaljer, skulpturer och kanoner.

I Kalmar tingsrätt fick männen villkorliga domar och samhällstjänst, då de inte var straffade tidigare. Men Göta hovrätt skärpte påföljden till mellan ett år och ett år och fyra månader.

Det är först gången som vrakplundrare dömts till fängelse för grovt fornminnesbrott. Antalet fällande domar är få, då brotten är svåra att upptäcka och knyta till gärningsmän. Påföljden i tidigare domar har varit dagsböter eller samhällstjänst.

Fängelsedomen är en viktig signal, anser Jim Hansson, som utbildar bland annat polis, kustbevakningen och marinen om Östersjöns välbevarade vrak och särskilt intressanta områden.

Tack vare det bräckta vattnet trivs inte skeppsmasken i Östersjön, vilket innebär att vraken ofta är i mycket gott skick. Minst 17 000 vrak är kända, men det kan finnas mångdubbelt fler. Många av de vrak som plundrarna dykt på var inte kända ens för SMTM.

Domen kan bli en ögonöppnare för många, tror Jim Hansson.

– Det visar att det lönar sig att visa närvaro där man känner till att det finns många vrak. Och för rättsväsendet, som inte alla gånger har kunskap om detta. Men att hovrätten skärpte domen visar att de har förståelse för vad det marina kulturarvet betyder. Till skillnad från lämningar på land är ett vrak en tidskapsel, där tiden har stått stilla sedan förlisningen. Det är ovärderligt för forskningen.