Medicinpris till forskning om beröring och temperatur

Under alla månader med coronarestriktioner har många av oss upplevt en skriande brist på sinnliga upplevelser i form av värme och beröring. Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin handlar om hur de uppstår i nervsystemet.

Publicerad
Upptäckterna har förklarat vår livsviktiga förmåga att registrera temperatur, beröring och våra kroppsdelars position i rummet (proprioception). De har betydelse för en rad fysiologiska processer och sjukdomstillstånd.
Bild: Nobelkommittén för fysiologi eller medicin. Illustratör: Mattias Karlén

Chilipeppar är en het krydda. Den bränner på tungan. Amerikanen David Julius får ena halvan av årets medicinpris för upptäckten av att kryddan påverkar nervernas mottagare på samma sätt som värme. Den andra halvan går till den libanesisk-amerikanske molekylärbiologen Ardem Patapoutian för forskning om hur celler i huden registrerar beröring.

– Utan dessa sinnen kan vi inte uppleva världen omkring oss, säger Abdel El Manira, professor i neurovetenskap vid Karolinska institutet och medlem i Nobelförsamlingen som utser medicinpristagarna.

David Julius experimenterade med kapsaicin

Det var i slutet av 1990-talet som David Julius vid University of California i USA började experimentera med kapsaicin, det aktiva ämnet i chilipeppar. Det var redan känt att kapsaicin påverkar nervceller som normalt registrerar smärta. David Julius och hans medarbetare kunde så småningom visa att cellerna gör det via en tidigare okänd mottagare som kallas TRPV1.

Denna och liknande mottagare har visat sig också reagera på värme och kyla inom olika intervall. Därmed kunde forskarna förklara hur värme omvandlas till elektriska nervsignaler.

Ardem Patapoutian forskar på beröring

Ardem Patapoutian vid Scripps Research i USA gav sig i kast med frågan om beröring. Efter träget letande hittade han en receptor – Piezo1 – utanpå vissa celler. När en sådan cell utsätts för tryck öppnar receptorn en kanal som släpper in joner, vilket i sin tur fyrar av nervimpulser.

En snarlik receptor som kallas Piezo2 är nödvändig både för att känna beröring mot huden och för att hålla reda på var kroppens olika delar befinner sig i förhållande till varandra. Det är tack vare detta ”muskelsinne” som du hyfsat bra kan föra samman dina båda pekfingrar framför ansiktet även med slutna ögon.

Välkommen till

Hjärndagen

Välkommen till en spännande heldag med föreläsningar om den senaste hjärnforskningen. Fredag 11 november kl 9–16. Oscarsteatern, Stockholm.

Läs mer och boka!

Vissa människor föds med en mutation som gör att de saknar Piezo2. Det är mycket ovanligt. Bara ett tiotal människor med mutationen har hittats i hela världen. De saknar förmågan att känna beröring på huden, och i brist på ett tillförlitligt muskelsinne måste de förlita sig på synen.

– Om de går genom ett rum när ljuset plötsligt slocknar så är risken stor att de tappar balansen, säger Jaquette Liljencrantz, som är smärtfysiolog vid Göteborgs universitet och har träffat fem personer med en muterad form av Piezo2.

Tröskeln för smärta sjunker

Dessa patienter har blivit viktiga för smärtforskningen. Det har nämligen visat sig att de under vissa betingelser slipper något som kallas sensitisering. När det gäller smärta så innebär sensitisering bland annat en ökad retbarhet så att tröskeln för smärta sjunker.

Jaquette Liljencrantz blev mycket glad över årets medicinpris eftersom det är relevant för forskning om smärta.

– Smärta är något vi verkligen kämpar med inom vården. Ett pris som sätter fokus på smärtfysiologi gör mig lycklig ända in i själen, säger hon.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor