”Nedmontering av välfärden ökar risk för skolvåld”

Sedan 1980-talet har hot och våld inom arbetslivet kontinuerligt ökat i Sverige. Samtidigt har ojämlikheten ökat. Fattigdom, ojämlika levnadsvillkor, sämre hälsa och skolresultat är riskfaktorer som i sin tur kan leda till utanförskap och kriminalitet. Glapp i det sociala skyddsnätet riskerar att få förödande konsekvenser. Med anledning av de ovanligt många skolattackerna ställer sig de flesta frågan om den här typen av händelser går att förutse och förebygga.

Det som förenar gärningsmännen bakom skolattacker och andra uppmärksammade våldsdåd är att det handlar om män som levt i utanförskap eller har blivit avvisade. Ofta syns tecken i forum på nätet innan dådet begås och man kan upptäcka så kallat läckage där gärningsmannen marknadsför eller testar sina idéer. Vi behöver se till att fånga upp oroväckande signaler redan när de uttrycks på sociala medier.

Kanske kan dessa besinningslösa attacker ses som toppen på ett isberg och som en konsekvens av en negativ arbetsmiljöutveckling och nedmontering av välfärden. Inom kvinnodominerade välfärdsyrken, det vill säga vård, skola och omsorg, har andelen som uppger att de har utsatts för våld på jobbet ökat påtagligt sedan tidigt 1980-tal.

I min avhandling från 2012 pekade jag på sambandet mellan ökat våld och förändringar i arbetslivet, som ökad decentralisering, nedskärningar i personalstyrkan och nedläggningar av stora institutioner inom hälso- och sjukvården. Yrkesverksamma inom vård, skola och omsorg fick en klart försämrad arbetsmiljö under 1990-talet. Det framgår bland annat i Olof Bäckmans artikel Med välfärdsstaten som arbetsgivare – Arbetsmiljön och dess konsekvenser inom välfärdstjänsteområdet på 1990-talet.

Arbetstagare som är stressade, utbrända och utmattade blir i högre utsträckning utsatta för våld, visar en studie utifrån de svenska arbetsmiljöundersökningarna 1991–2005. Dynamiken mellan hot och våld och andra arbetsförhållanden är dock inte självklar. Det är lika rimligt att vissa arbetsförhållanden ökar risken för hot och våld, som att uppfattningen om förhållandena på arbetsplatsen påverkas av den egna erfarenheten av vara utsatt för hot och våld. Det är också möjligt att tänka sig att en ökad press på arbetsmarknaden kan leda till att vissa yrkesgrupper eller individer avstår från att anmäla våld på grund av rädsla för att framstå som inkompetenta och därmed riskera sin ställning på arbetsmarknaden. Den ökade uppmärksamheten på våld och hot från fackligt håll och diskussioner i samband med lagstiftning kan också ha påverkat de anställdas benägenhet att synliggöra negativa aspekter av sin arbetsmiljö. Även om det kausala sambandet mellan upplevelsen och utsattheten är oklart kan man konstatera att det finns en relation mellan arbetsmiljö och utsatthet för våld, visar en studie från 2016.

Skolan är den plats utanför hemmet där unga tillbringar mest tid. Det är därför en lämplig plattform att utgå från för att erbjuda stöd och hjälp i ett tidigt skede, innan för stora problem har utvecklats och befästs. Det finns även behov av uppsökande och förebyggande insatser i syfte att främja skolnärvaro, som vi vet är det största skyddsfaktorn för barn och unga. Utöver detta behöver socialtjänsten göras mer tillgänglig och förslag har framförts om att inrätta en första och andra linjens socialtjänst, där det inom första linjen ska kunna ges stöd snabbt och utan beslut, medan den andra linjen kan ge mer omfattande och långsiktigt stöd. I dag har socialtjänsten inte laglig grund för att erbjuda ett snabbt stöd, utan att inleda en utredning och fatta ett myndighetsbeslut om en insats. Detta behöver ändras så att en snabb individanpassad insats blir möjlig, innan problemen har blivit för stora.

Inom en så kallad andra linjens socialtjänst ska stöd kunna ges av tvärprofessionella team, till dem som har behov av mer omfattande insatser under längre tid. Genom en sortering i första ledet kan stöd ges snabbt till dem som vill ha och behöver det, samt att resurser kan frigöras till dem som har störst behov. Lättillgängligt stöd kan även bidra till att öka tilliten till myndigheter.

Det är viktigt att samhället ger förutsättningar för familjer att våga söka hjälp i tid, så att de inte väntar tills de blir anmälda, eller tills att något händer som inte får hända, men som kanske hade kunnat förebyggas. Om hjälp och stöd kan finns mer lättillgängligt, i stället för att barn, unga och deras familjer ”bollas runt” i systemet, ökar möjligheten att fånga upp dem som uppvisar ett destruktivt och normbrytande beteende. Därmed ökar även chansen att hindra både våld mot personal och våldsdåd som skolattacker.

För att kunna skapa välfärdssystem som är stabila över tid och som ska kunna fånga upp individer och erbjuda dem stöd, behövs ökade resurser. Utan goda arbetsvillkor i form av tillräcklig bemanning utvecklas arbetsmiljön negativt och personalens utsatthet för hot och våld riskerar i sin tur att öka. Det blir en rundgång med luckor i systemet som följd.