Nobelpris i kemi offentliggjort

Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna har länge varit Nobeltippade. Bara åtta år efter publikationen i tidskriften Science, som slog forskarvärlden med häpnad, används deras gensax som ett standardverktyg i tusentals labb över hela världen.

Tidigare var det svårt och tidsödande att ändra i den genetiska koden på ett förutbestämt sätt. Med gensaxen går det lekande lätt. Processen har jämförts med att klippa och klistra i en text på datorn.

Tekniken används till exempel för att ge växter nya egenskaper, som att bättre stå emot torka, och för utvecklingen av nya cancerterapier. Forskning pågår även för att bota ärftliga sjukdomar. Med hjälp av gensaxen kan de delar av en gen som orsakar genetiska sjukdomar bytas ut.

Att tekniken är så kraftfull väcker också farhågor. För två år sedan chockade den kinesiska forskaren He Jiankui världen med att han använt gensaxen för att ändra arvsmassan hos mänskliga embryon vilket är olagligt.

Väcker etiska frågor

Under presentationen av pristagarna betonades att användningen behöver regleras och användas på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt är det inte första gången som de etiska implikationerna av gentekniken aktualiseras.

– Diskussionen har pågått i flera decennier, men blir mer akut när vi får ett sådant här kraftfullt verktyg, säger Gunnar von Heijne, professor i teoretisk kemi och sekreterare i Nobelkommittéen för kemi.

Både Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna har engagerat sig i den etiska debatten.

– Om man börjar förändra människans genetiska arv blir det svårt att förhålla sig till en gräns som inte bör överträdas. Det skulle kunna leda till transhumanism, som går ut på att förbättra människan, sa Emmanuelle Charpentier i en intervju med Forskning & Framsteg 2017.

Emmanuelle Charpentier, född i Frankrike och i dag chef för Max Planckinstitutet för infektionsbiologi i Berlin, gjorde viktiga upptäckter av gensaxens funktion när hon var verksam vid Umeå universitet. Gensaxen grundar sig på en mekanism som bakterier använder för att försvara sig mot virus.

Om bakterien överlever infektionen sparar de undan en bit av virusets dna i en särskild del av sitt eget dna som har det krångliga namnet clustered regularly interspaced short palindromic repeats, som förkortas Crispr.

Om samma virus skulle komma tillbaka upptäcker bakterien det tack vare de lagrade dna-snuttarna och Cas-9-proteinet hugger av virusets dna för att oskadliggöra det.

Förenklade verktyget

Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna, verksam vid University of California i Berkeley, började samarbeta 2011 och har inte bara kartlagt den här mekanismen. De förenklade också det nya verktyget och gjorde det programmerbart så att saxen hugger av dna på ett förutbestämt ställe.

I spekulationerna kring ett Nobelpris för Crispr har även Feng Zhang vid det amerikanska forskningsinstitutet Broad Institute ofta nämnts som en tredje pristagare vid sidan av Charpentier och Doudna. Han var först med att visa att gensaxen fungerar i däggdjursceller. Vilka eventuellt andra kandidater som övervägts är dock inget Nobelkommittén vill kommentera.

Att priset går till två kvinnor har aldrig tidigare hänt i kemiprisets historia. Med årets pristagare uppgår antalet kvinnliga kemipristagare till totalt sju.

– Jag ser mig själv i första hand som forskare men jag hoppas att vårt pris kan skicka ett positivt budskap till unga kvinnor som vill följa en vetenskaplig bana, sa Emmanuelle Charpentier per telefon under presskonferensen.

Gensaxen CRISPR/Cas9

Klicka för att ladda ner infografiken som PDF.

Streptokockens naturliga immunsystem mot virus: CRISPR/Cas9

Klicka för att ladda ner infografiken som PDF.