Vaccin ger skydd mot borrelia

Fästingar sprider sjukdomen borrelia och mot den finns i dag inget godkänt vaccin (se ruta). Fästingar är leddjur och skiljer sig från blodsugande insekter genom att de biter sig fast och suger blod under flera dagar. I sin saliv har de proteiner som bland annat gör att värdens immunsystem trycks ner på bettstället så att fästingen undgår upptäckt.

Nu har amerikanska forskare utvecklat ett vaccin baserat på dessa salivproteiner. Det handlar om ett så kallat m-RNA-vaccin, som fungerar på liknande vis som de effektiva m-RNA-vaccin som i dag finns mot covid-19.

– Vi har utgått från en cocktail av nitton olika proteiner som fästingen har i sin saliv, säger Erol Fikrig, forskare vid Yale University School of Medicine i USA.

De nitton proteinerna har olika uppgifter men flera trycker ner värdens immunsystem, medan andra hindrar blodet att levra sig. Det nya angreppssättet innebär att vaccinet slår mot fästingen snarare än mot de bakterier som den har i sin mage och som orsakar borrelia. Forskarna ville skapa så kallad naturlig immunitet, som däggdjur kan utveckla om de blivit mycket bitna av fästingar. Då reagerar huden direkt när fästingen sätter sig fast för att börja suga blod. I försök med marsvin syntes att huden rodnade och troligen kliade på de djur som fått vaccinet (se bild).

– Vi såg också att fästingarna inte kan suga blod lika bra, utan de trillar av i förtid och vissa dog, säger han.

När hudreaktionen var tydlig plockades de fästingar som var kvar bort, så som människor gör när vi väl upptäcker dem. Att fästingarna inte sitter kvar lika länge ger ett skydd mot borrelia, då överföring av de bakterier som sprider smittan ofta kräver att fästingen suger blod i uppåt 36 timmar. Hos 13 vaccinerade marsvin blev inget infekterat med borrelia, till skillnad från hälften av djuren som fått icke-verksamt vaccin. Resultaten presenteras i tidskriften Science Translational Medicine.

Studien handlar om den amerikanska fästingarten Ixodes scapularis, som enligt Erol Fikrig är nära besläktad Ixodes ricinus som är vanligast i Sverige.

Forskargruppen arbetar nu med att se om något av de nitton olika proteinerna som ingår i cocktailen är särskilt verkningsfullt, ”en guldkula” som han beskriver det, som skulle kunna ge bra skydd på egen hand. De kommer även att titta på vaccinets effektivitet i andra slags djur.

– Om man sedan framåt tänker sig ett sådant här vaccin för människor tror jag att hudreaktionen är den allra viktigaste komponenten. Jag menar, vem skulle låta en blodsugande fästing sitta kvar när man väl har upptäckt den, säger Erol Fikrig.