Personliga tragedier mäts i pengar
Att visa upp bilden av sig själv som framgångsrik men samtidigt berätta om sina motgångar och tillkortakommanden har blivit en framgångsfaktor för den som vill försörja sig som influencer.
Personliga trauman blir till triumfer när de delas och sprids exponentiellt i sociala medier. Samtidigt är det ett helt nytt kvinnoideal som visas upp av dagens framgångsrika kvinnliga bloggare och influencers. Det menar Magdalena Petersson Mc Intyre, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Hon har gjort intervjuer med influencers och bloggare vars affärsidé är att via sociala medier sprida bilder på sin ”lifestyle”. Det handlar om konsumtion, familjeliv, äktenskap, heminredning och hur man ska klä sig.
Magdalena Petersson Mc Intyre visar i sin forskning att det liv som visas upp inte är influencernas riktiga liv, utan till stor del ett skapat liv som utnyttjar bilden av den glamorösa hemmafrun. Men de är inte hemmafruar på riktigt utan ”skådespelare” som visar upp en bild av vad det innebär att vara en kvinna som passar annonsörerna.
– Spänningen mellan dessa kvinnors ”verkliga liv” och det liv som visas upp blir meningsfull på olika vis. Följare intresserar sig för relationen mellan det verkliga och det fiktiva och det gör det kommersiellt gångbart. Särskilt är det förändringen av bloggarens verkliga kropp, hem, eller livsstil de intresserar sig för.
Kvinnorna har för att bli riktigt framgångsrika och tjäna pengar på sitt liv på sociala medier behövt berätta om privata saker, ofta framför en videokamera. För det är just inlägg om att de till exempel mår dåligt, som resulterar i många likes och kommentarer. Och det är just den responsen som annonsörer efterfrågar och därför ger inkomst till bloggarna. Genom att följa besöksstatistik och reaktioner från tittare och läsare kan influencers och bloggare mäta den ekonomiska effekten när de delar något personligt, som att de mår dåligt eller har problem med sin vikt. Ju fler interaktioner desto mer annonspengar.
Resultatet är publicerat i Journal of Cultural Economy. ”Agencing femininity: digital Mrs. Consumer in intra-action”.