Pesten kan ha satt stopp för megalitgravar

– Det kan inte tolkas som något annat än en total kollaps. Jag tror att befolkningen halverades, och att det berodde på pesten. De slutade använda sina begravningsplatser för att det saknades arbetskraft att bygga dem. Jag ser det som en demografisk katastrof, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, till Forskning & Framsteg.

Han är en av författarna till en studie med dna-analyser av 132 individer begravda mellan 3100 och 2500 f.Kr., ledd av forskare vid Köpenhamns universitet. Graven i Bury, fem mil norr om Paris, är en 20 meter lång så kallad hällkista.

Studien nämner däremot inte någon snabb kollaps. Där poängteras att bondebefolkningen inte ersattes av nya grupper vid en och samma tidpunkt eller på samma sätt över hela Europa. I Skandinavien ersattes de första bönderna av kulturer med dna-koppling till grupper från de ryska stäpperna mycket snabbt. I Parisområdet kom de in 500 år senare, först efter en grupp från Iberiska halvön.

Studien visar att två distinkt skilda grupper begravts i samma stora stenkammare, med ett glapp på 100 år utan några begravningar. I den första gruppen med 72 analyserade individer var 70 procent släkt och hade stor genetisk variation, medan bara 40 procent av de 53 testade individerna i den andra gruppen var släkt. Dessa var släkt i nedstigande led efter manslinjer, medan individerna i första gruppen även var släkt i sidled med många syskon och kusiner.

Gravskicket skilde sig också åt. Individer i fas ett begravdes i hopkrupen ställning, medan de i fas två låg raklånga.

Det var alltså en helt annan grupp som tog över graven, med en skild social organisation där även individer utanför den närmaste familjen var viktiga och begravdes tillsammans. Den första gruppen kopplas till grupper i Parisområdet och västra Tyskland, medan den andra har genetiska kopplingar till södra Frankrike och Iberiska halvön.

Efter den andra gruppen, kring 2500 f Kr, upphör byggandet av megalitgravar ganska abrupt. Samtidigt växte skogen till över hela Europa, enligt pollenanalyser som gjorts i studien. Det beror på att markerna inte längre betas lika mycket då stora delar av befolkningen slagits ut av pesten, menar Kristian Kristiansen.

– Vår tolkning är att det var en pandemi, men de som faktagranskade artikeln ville inte att vi skulle dra en sådan skarp slutsats. Men jag menar att mönstret för hur pesten spreds är detsamma som när den justinianska pesten spreds på 540-talet och när digerdöden drabbade Europa på 1300-talet.

I den första gruppen fanns tre individer med pestbakterien Yersinis pestis, och i den andra gruppen en individ. Att det inte är fler beror enligt studien sannolikt på att de flesta drabbade inte begravdes i familjegraven utan på andra platser, kanske i massgravar.

Även om individerna med pest kom från dagens Spanien var inte det ursprungsområdet, anser Kristian Kristiansen. Spår av pest från samma tid som den franska graven, med betydligt högre andel smittade, hittades för några år sedan av arkeologer vid Göteborgs universitet i megalitgravar i Falbygden.

– Jag menar att pesten uppstod på de ryska stäpperna och kom till Europa före herdefolket jamna. De fanns mindre grupper som levt med pesten i flera hundra år på stäppen innan de expanderade västerut. Därför slogs de inte ut på samma sätt som de bofasta bönderna.

Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, anser att studien är övertygande gjord, med de senaste analysverktygen.

Att det fanns individer som drabbats av pest på gravplatsen är klart, men han är inte säker på att det nödvändigtvis avspeglar en massdöd i Europa.