Rysslands krig skapar konflikt på klimatmöte

Den 27:e konferensen som organiseras inom ramen för FN:s klimatkonvention, COP27, äger rum 6 till 18 november i Sharm el-Sheikh i Egypten och kan bli en av de mest konfliktfyllda konferenserna hittills. Richard Klein, professor vid Linköping universitet och Stockholm Environment Institute, pekar ut tre huvudsakliga anledningar till det.

– För det första är vi i en svår period geopolitiskt och ekonomiskt. Om Ryssland vill ta ordet kan vi vänta oss att andra länder kommer att lämna rummet. För det andra är förväntningarna från omvärlden tydligare och mer högljudda. Dessutom ordnas årets konferens på den kontinent som kanske påverkas mest av klimatförändringarna och det lär märkas, säger Richard Klein.

Med start 2020 utlovade rika länder 100 miljarder dollar per år till klimatanpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländer. I den senaste uppföljningen var den siffran uppe i 83 miljarder kronor, enligt de mer optimistiska beräkningarna. Att det saknas minst 17 miljarder kronor har skadat förtroendet och påverkat förhandlingarna negativt, menar han.

Hur pengarna ska fördelas är också en känslig fråga. Många afrikanska länder har drabbats hårt av torka, vattenbrist och extremväder. I en beslutstext från COP13 år 2007 konstateras särskilda behov och omständigheter i de afrikanska länderna, och dokumentet används fortfarande som underlag av Gröna klimatfonden. Detta har icke-afrikanska utvecklingsländer konsekvent motsatt sig ända sedan dess.

– Länder som Honduras och Guatemala opponerar sig mot att Egypten ska prioriteras över dem. Nu när COP arrangeras i Afrika kan det bli hårdare för icke-afrikanska utvecklingsländer att blockera kraven. Det blir sannolikt den största agendastriden av alla i år, säger Richard Klein.

En fråga som lär diskuteras extra flitigt är det som kallas för loss and damage, som handlar om de skador och förluster som redan har uppstått i spåren av klimatförändringarna. Det konstaterar Åsa Persson som är forskningschef på Stockholm Environment Institute, SEI.

– Klimatsårbara länder driver frågan allt hårdare, inte minst efter översvämningarna i Pakistan. Man pekar också på andra kriser, som exempelvis att länderna har blivit mer skuldsatta efter pandemin och att de drabbas hårt av ökande matpriser och energipriser, säger Åsa Persson.

Åsa Persson betonar vikten av att länderna genomför tidigare åtaganden och kan visa på utsläppsminskningar. FN:s klimatpanel har slagit fast att världens länder behöver minska utsläppen med cirka 45 procent till 2030 jämfört med 2010, men ambitionsnivån i dagsläget tyder snarare på att utsläppen ökar med 10 procent. Hon vill också se trovärdiga planer för att nå klimatfinansieringsmålet samt någon form av kompromiss kring skador och förluster.

– COP27 kommer att bli svårt, men många tidigare COP:ar har varit infekterade så det ingår lite i dramat. Jag är hoppfull om att länderna når någon form av överenskommelse, säger Åsa Persson.

Markku Rummukainen är professor i klimatologi vid Lunds universitet. Han menar att ökad ambition i klimatarbetet behövs och skulle önska att fler länder la fram nya nationella åtaganden och mål om utsläppsminskning som går bortom de redan kända nationella klimatplanerna.

– Förhandlingarna är en process. COP15 i Köpenhamn 2009 pekas ofta ut som ett särskilt svårt möte, men bjöd ändå på en del framgång. Som till exempel den Gröna klimatfonden. Mötet bäddade också för att 2-gradersmålet antogs redan året därpå, säger Markku Rummukainen.

En av dem som har i uppdrag att förhandla för Sveriges del i Egypten är Mattias Frumerie. Han är svensk chefsförhandlare och deltog också under COP26 i Glasgow i fjol.

I år hoppas han i första hand på ett beslut om ett arbetsprogram för utsläppsminskningar som ett led i att stänga utsläppsgapet.

– Det är ett processtungt och ganska träigt dokument, men tanken är att få till stånd olika hållpunkter i tiden där insatserna också ska mätas löpande, säger Mattias Frumerie.

Under fjolårets COP26 åtog sig länderna att fasa ut subventioner av fossila bränslen och där vill han gärna se en årlig rapport som visar hur det går. Han pekar också ut klimatanpassning, skador och förluster samt klimatfinansiering som viktiga frågor.

– Men jag tror inte att det här mötet blir mer infekterat än andra COP:ar. Samtidigt är det klart att omvärldsläget kommer att prägla mötet, med både livsmedelskris och energikris. Vi ser också att många länder har svårt att ställa om samtidigt som fönstret för den politik som krävs om vi ska hålla oss under 1,5-gradersmålet blir allt mindre, säger Mattias Frumerie.