Så ser empatilöshet ut i hjärnan

Varje år får 25 000 människor i Sverige en demensdiagnos. Mellan tre och fem procent, cirka tusen personer, drabbas av frontotemperal demenssjukdom, som tidigare kallades frontallobsdemens. 

– Ett utmärkande drag är brist på empati, vilket påverkar patienterna i deras sociala kontakter och drabbar deras anhöriga hårt, säger Olof Lindberg, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet.

Han och hans kollegor har jämfört 28 personer som nyligen fått diagnosen frontotemperal demenssjukdom med 28 friska personer. Deltagarna fick titta på fotografier av händer som antingen berördes med mjuka bomullspinnar eller stacks med nålar. Samtidigt mätte forskarna hjärnans aktivitet med magnetresonanskamera, fMRI.

När de friska deltagarna såg händer med nålar lyste områden i främre hjärnan upp, medan aktivitet hos patienterna i det närmaste var utsläckt. Två specifika områden har avgörande betydelse för vår empatiförmåga. Främre insula tar in och bearbetar information om hur den egna kroppen mår, medan främre cingulum reagerar på denna information. Nervceller som kallas von Economo-neuron, finns bara i dessa hjärnområden, och en hypotes är att det är de som bearbetar informationen.

– Personer med frontotemperal demenssjukdom har minskad förmåga att ta in sin egen kropps signaler, vilket gör att de även saknar förmåga att ta in sådan information från andra, säger Olof Lindberg.

När de friska försökspersonerna tittade på den stuckna handen kunde forskarna också se aktivitet i de hjärndelar som styr att handen dras tillbaka. Normalt agerar man alltså på bilden man ser på samma sätt som om det handlar om en själv.

– Men vid frontotemperal demenssjukdom har man ingen sådan återkoppling, vilket också gör att man blir blind för andras signaler, exempelvis om en anhörig är ledsen, säger han.

Att fånga upp 28 personer med sjukdomen i tidigt stadium och att sedan testa dem har varit en utmaning.

– Vi är stolta över att ha lyckats genomföra studien! Patienterna har mycket begränsad sjukdomsinsikt och kan ha svårt att följa instruktioner, säger Olof Lindberg. 

Olof Lindberg beskriver hur en kollega i samband med en annan hjärnavbildningsstudie noga instruerade deltagarna om vikten av att göra ett moment så snabbt som möjligt.

– Men mitt i testet börjar en patient plötsligt att berätta en rolig historia, vilket ju förstörde försöket helt. Dessa patienter klarar ofta minnestester galant, så det handlar inte om glömska, utan om att man saknar impulskontroll, säger han.

En viktig del i den aktuella studien var också att patienternas närmaste anhöriga fick skatta graden av patientens empatiska förmåga. På så sätt kunde forskarna bekräfta att ju lägre hjärnaktiviteten var, desto lägre skattade också anhöriga personens förmåga till empati.

– Vi förväntades oss inte att det skulle vara så tydligt var i hjärnan funktionen var förändrad. Det är också fascinerande att dessa små delar av hjärnan gör oss mänskliga och sociala, säger Olof Lindberg.

I dag finns ingen fungerande behandling vid frontallobsdemens.

– Men vid ett forskningsmöte i Sydney nyligen pratade man för första gången om att ett läkemedel kan vara på gång – och jag tappade hakan helt. Men det handlar om behandling vid ärftliga fall, säger Olof Lindberg.

Studien har publicerats i JAMA Open Network och kan vara till hjälp för att bättre förstå sjukdomen.

– Att mäta graden av brist på empati kan också vara ett sätt att objektivt mäta om ett framtida läkemedel har bromsande effekt, säger Olof Lindberg.

I ett nästa steg ska Olof Lindberg använda en magnetresonanskamera med bättre upplösning för att undersöka hjärnor hos personer med och utan demensdiagnos.

– Då kan vi mäta aktiviteten i djupare liggande små kärnor, och inte bara i nätverk i hjärnbarken, säger han.  

Olof Lindberg har arbetat inom demensfältet i drygt 20 år.

Är det just frontallobsdemens som du helst vill slippa drabbas av?

– De är alla horribla sjukdomar. Men om man tänker på sin familj är det nog denna man helst vill undvika eftersom man vittrar sönder som människa, säger Olof Lindberg.