Skuldkänslor vanliga tio år efter fetmakirurgi

Vid fetmakirurgi kopplas en del av magsäcken och tunntarmen ur. Ingreppet dämpar hungerkänslor och gör att patienten snabbare känner sig mätt och har lättare att gå ned i vikt.

Men hur ser livet ut efter ingreppet? Den frågan har svenska forskare tagit upp genom att djupintervjua 18 patienter från Västra Götalandsregionen, tio år efter deras fetmaoperation vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

– När vi började med projektet fanns det nästan ingen forskning om långtidseffekter eller patientens perspektiv. Det kändes otroligt viktigt att bredda förståelsen kring vad operationen innebär för patienterna och hur vi inom vården bäst kan stötta dem, säger My Engström, docent i omvårdnad vid Göteborgs universitet och en av studiens författare.

Generellt positiva

Vid intervjutillfället hade patienterna i genomsnitt minskat sin övervikt till hälften. Samtliga upplevde att den dämpade hungern och den ökade mättnadskänslan de fått efter ingreppet fortfarande höll i sig.

För de patienter som hade svårt att behålla viktminskningen var ett återkommande tema att de skuldbelade sig själva. Många av deltagarna upplevde även att de hade kunnat gå ned mer i vikt, och klankade ned på sig själva för att inte fullt ut ha ”tagit vara på chansen”.

– Vi såg att patienterna direkt lägger ansvaret på sig själva. ”Nu är det jag som har misslyckats. Jag som har fått den här operationen och borde vara tacksam.”

Förändringar i livsstil och kost är viktiga för att nå och behålla en lägre vikt efter operationen. Men det finns andra faktorer som patienten har mindre kontroll över. Det beror på att kroppen svarar olika på ingreppet, säger My Engström, som tidigare även har jobbat kliniskt med fetmakirurgi som sjuksköterska.



– Efter operationen får en del patienter väldigt starka mättnadskänslor, vilket gör det lättare att begränsa ätandet. För andra är mättnadskänslorna svagare, och de kan behöva extra stöd av vården. Det är jätteviktigt att vi fångar upp dem och förklarar att svårigheterna inte behöver bero på dem.

Vill förbättra uppföljningen över tid

Ett annat tema var brister i långtidsuppföljningen, till exempel att en del patienter struntade i sina årliga återbesök då de ”kände sig friska” eller inte fick några kallelser från sin vårdcentral utan själva förväntades boka tid.

Återbesöken är viktiga bland annat för att hålla koll på patientens nivåer av vitamin B12, D-vitamin och järn, som kroppen blir sämre på att ta upp efter operationen.

– Vi vill till exempel inte att patienter går runt med för lite järn och utvecklar blodbrist, eller får ett urkalkat skelett efter 10–15 år, säger My Engström.

Just nu planerar hon en studie för att kartlägga hur långtidsuppföljningen av de som genomgår fetmakirurgi ser ut i detalj och hur den kan förbättras.

Studien med djupintervjuer är publicerad i tidskriften Surgery for Obesity and Related Diseases.


Fotnot om forskningsmetodologi: En begränsning med resultaten är att deltagarna ingår i en annan långtidsstudie där samma forskare studerar de medicinska effekterna av fetmakirurgin. My Engström har därför haft kontakt med deltagarna under tioårsperioden, och forskarna kan inte utesluta att studiedeltagarna hade gett annorlunda svar om intervjun hade gjorts av någon (för patienterna) helt okänd person.