Svensk analys av äldsta pilgiftet blev en världsnyhet

– Det är helt galet! Jag har ägnat det mesta av min lediga tid åt att svara på frågor från journalister i hela världen. New York Times, El País, CNN och en massa andra. Men det är såklart väldigt roligt! säger Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi på Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet som analyserat pilspetsarna.

Analysen visade att människor i sydligaste Afrika för 60 000 år sedan doppade sina pilspetsar av sten i växtgift. Det är 25 000 år tidigare än andra fynd. Giftet effektiviserade jakten på vilt, då bytet ibland förföljdes i dagar innan det kunde fällas.

Att använda gift på pilarna gjorde att djuren dog snabbare, och inte behövde spåras lika länge när de skjutits. Hela processen från att hitta en giftig växt, ta ut giftet och sedan ta hänsyn till den fördröjda effekten visar att människorna hade en god förmåga att planera. Därför är användningen av giftpilar viktig för forskningen.

Upptäckten gick som en löpeld genom världens medier då den publicerades i tidskriften Science Advance efter trettonhelgen. Uppståndelsen är den största kring en svensk arkeologisk upptäckt sedan en person i en krigargrav på Birka 2017 konstaterades vara en kvinna. Sajten Altmetric.com, som bland annat mäter forskningsartiklars genomslag, redovisade att det är en av de allra mest uppmärksammade av de drygt 30 miljoner artiklar som sajten uppmätt.

Upptäckten stämmer väl med tidigare rön om människans utveckling. För omkring 70 000–50 000 år sedan tycks kognitionen, förmågan att förstå och lösa komplicerade uppgifter, ha skärpts markant. En teori är att homo sapiens då anpassat sig väl till att äta kött, vilket bland annat ökat hjärnans storlek. Det symboliska tänkande utvecklades, vilket skapade grund för språket. Det kan alltså också vara då som arten kom på att förgifta pilar för effektivare jakt.

Pilspetsarna hittades i Umhlatuzana i den sydafrikanska provinsen KwaZulu-Natal och undersöktes i ett samarbetsprojekt mellan Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och University of Johannesburg. Inom projektet har forskare sedan 2017 analyserat arkeologiska fynd som kan visa hur den mänskliga kognitionen utvecklats.

– Jag har aldrig tidigare jobbat med så gammalt material. Det är oerhört små prover vi använt, men vi kunde hitta gifterna tack vare att de består av ytterst stabila föreningar. Vi valde ut tio spetsar, och på fem av dem fanns giftspår kvar ännu efter 60 000 år, säger Sven Isaksson.

Pilspetsarna hade valts ut av Marlize Lombard, professor i arkeologi vid University of Johannesburg, som studerat ett hundratal kandidater i mikroskop i jakt på eventuella rester av gift.

Gifterna är bufanidrin och epibufanisin, vilka använts som pilgift ända in i modern tid, men även – i mindre dos – som antiseptiska läkemedel. De finns i amaryllisväxten Bophone disticha eller giftlök – det svenska namn som arten fått i och med projektet.

För att få referensmaterial undersökte Sven Isaksson pilspetsar som togs till Sverige på 1770-talet av forskningsresanden Peter Thunberg som var lärjunge till Carl von Linné. De finns i dag på Etnografiska museet. På fyra av dem hittades gift från samma växt som de förhistoriska pilspetsarna, berättar Sven Isaksson.

– Jag analyserade en mängd spetsar från södra Afrika i samlingar världen runt innan vi gav oss i kast med de känsliga förhistoriska proverna. Jag ville se vad som kunde detekteras, i hopp om att metoden skulle fungera på så små prover. Från spetsarna från historisk tid tog vi upp till 50 mg, men från de förhistoriska kanske bara 0,1 mg.

Mängden gift i spetsarna från Peter Thunbergs tid är fortfarande så stor att de måste hanteras med stor försiktighet.

Medförfattare till artikeln Science Advance är även Anders Högberg, professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet, som bland annat forskar om människans tidiga utveckling. Han är även affilierad forskare vid University of Johannesburg.