Testosteron till kvinnor: ”Det var som att strömbrytaren slogs på”

Florence Tullberg Nilsson är 59 år och började med testosteron för drygt tio år sedan. Hon hade gift sig bara något år innan – och hade börjat undra om det var något fel på relationen, för hon var inte alls lika intresserad av sex som tidigare.

– Jag hade lika gärna kunnat avstå, jag kände mig så loj. Man blir perplex när man har en partner som man tycker om och så är man plötsligt och oförklarligt inte intresserad, säger hon.

Det konstiga var att hon också hade förlorat sitt vanliga driv och sin omisskännliga energi.

– Jag hade tappat min ”spunk”, min gnista. Jag kände mig mjäkig också, med dåligt självförtro­ende och hade en oförmåga att ta beslut, ungefär som en ballong där luften har gått ur. Det var ovant och annorlunda för mig som entreprenör och hästtjej, säger hon.

Efter behandling med testosterongel tog det någon vecka, sedan var det som att det sade pang, berättar hon – eller som att strömbrytaren slogs på.

– Helt plötsligt kände jag igen mig själv igen. Jag var tillbaka, drivet var tillbaka – och sexlusten. Jag var ju plötsligt levande och lycklig också. Dessutom blev det lättare att få orgasm igen.

Testosteron förknippas ofta med skäggväxt, mörk röst och biffiga muskler – typiskt manliga attribut. Men även kvinnor producerar hormonet, om än i lägre grad. På senare tid har betydelsen av testosteronets roll för kvinnors hälsa fått allt mer uppmärksamhet.

På tio år har antalet svenska kvinnor mellan 45 och 59 år som fått testosteron utskrivet sjudubblats, enligt siffror från Socialstyrelsen. Den snabbaste uppgången av testosteronförskrivning till kvinnor över 45 år har skett de senaste åren. Ökningen sker från låga nivåer och kurvan pekar nu nästan spikrakt uppåt.

– Jag har ju förstått att det ökar och jag tror att det hänger ihop med det allmänt ökande intresset för hormonbehandling i samband med klimakteriet, säger Angelica Lindén Hirschberg, professor i obstetrik och gynekologi på institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska institutet.

Men är testosteronbehandling den pusselbit som saknas i traditionell menopausal hormonbehandling, vid sidan om östrogen och progesteron? Det är en känsla man kan få utifrån entusiasmen från influerare, klimakterieaktivister och en och annan superkändis, som till exempel skådespelerskan Kate Winslet, som talat ut om dess fördelar.

Hos kvinnor produceras hälften av testosteronet i binjurarna, hälften i äggstockarna. Att testosteron spelar en viktig roll för fertilitet och ägglossning är känt sedan länge. För mycket testosteron förknippas till exempel med tillståndet polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, som bland annat gör det svårare att bli gravid. Hormonet är också viktigt för sexlusten.

– Det har en central effekt som sker i hjärnan, framför allt i hypotalamus, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Att testosteronreceptorer också finns i till exempel muskler, skelett, hjärta och hjärna har gjort att frågor väckts kring hormonets betydelse för just dessa organ. Det mesta är ännu oklart. Vad innebär för lite testosteron – och är det i sådana fall något som bör åtgärdas med behandling?

Numera finns i alla fall gott om evidens för att testosteronbehandling ökar sexlusten hos kvinnor som är postmenopausala och alltså redan haft sin sista mens – och som utöver det har nedsatt libido, som de lider av. Diagnosen kallas hypoactive sexual desire disorder, HSDD.

– I den gruppen ser man en tydlig förbättring av sexuellt välbefinnande jämfört med placebo, säger Susan Davis, professor och chef för Women’s health research program vid Monash university i Australien.

Till skillnad från sjunkande östrogen beror inte sjunkande testosteron på klimakteriet, utan på åldrandeprocessen. Produktionen är som högst i 18–20-årsåldern. I 40-årsåldern har nivåerna minskat med i snitt 25 procent, berättar Susan Davis.

– Nivåerna av testosteron i blodet minskar långsamt, fram till omkring 60 år, då nivåerna verkar öka igen, säger hon.

Susan Davis har forskat om testosteron till kvinnor i 20 år och står bakom både små och större studier, liksom flera systematiska genomgångar av testosteronterapi. En av dessa visar att testosteronbehandling till postmenopausala kvinnor har lett till något fler tillfredsställande sexuella upplevelser per månad, jämfört med placebo. Förutom ökad sexuell lust, upphetsning, förmåga till orgasm och njutning har behandlingen kunnat bidra till att minska sexuell stress och oro.

Den ökande efterfrågan på testosteronpreparat syns även hos kvinnor som befinner sig i perimenopaus, den del av klimakteriet där man fortfarande har mens. Enligt en ny studie från Susan Davis är det också vanligare att rapportera låg sexlust i den fasen jämfört med innan klimakteriet har dragit igång. Man skulle kunna tro att det beror på testosteronnivåerna, men så enkelt är det inte.

– Testosteronnivåer i blodet kopplas inte till sexlust i åldern för perimenopaus, säger Susan Davis.

Att personer med lägre testosteronnivåer kan ha mer sexlust än personer med högre nivåer krånglar också till det. Men – eftersom testosteronproduktionen, enligt hennes forskning, inte förändras på grund av klimakteriet bör fördelarna med behandling för perimenopausala kvinnor inte skilja sig från de man har sett hos postmenopausala, menar hon. Samtidigt säger hon att det förstås finns störande faktorer i denna fas av klimakteriet som också skulle kunna förklara låg sexlust.

– Som till exempel vallningar och svettningar, sömnproblem och trötthet, säger hon.

Ibland kan stress, sjuka föräldrar, barn som flyttar hemifrån eller att man helt enkelt inte längre tänder på sin partner ligga bakom minskad sexlust också, förklarar Angelica Lindén Hirschberg.

– Ofta är det inte en faktor som kan förklara det, för sexualitet är multifaktoriellt, säger hon.

De flesta studier i världen gäller fortsatt kvinnor som redan har haft sin sista mens. Därför är rekommendationen från organisationen International menopause society att testosteronbehandling endast ska ges till den gruppen, förutsatt att det finns ett sexuellt lidande. Detta är också rekommendationen från svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG.

Förutom att forska jobbar Angelica Lindén Hirschberg även på en specialiserad mottagning för kvinnor med hormonella störningar. En del av dem har till exempel opererat bort äggstockarna. Först ser hon då till att åtgärda östrogenbristen, men vissa som hon möter har så låga testosteronnivåer att de inte går att mäta.

– Om personen fort­farande inte mår bra och har en klart nedsatt sexlust jämfört med hur det var innan, så är det också en indikation på att prova testosteron. Utifrån min personliga kliniska erfarenhet verkar ungefär hälften av kvinnorna uppleva en klart positiv effekt, säger hon.

Mycket talar samtidigt för att hormonförändringar i klimakteriet totalt sett underbehandlas, enligt Angelica Lindén Hirschberg. Men om fler kvinnor också borde behandlas med testosteron går inte att svara på, eftersom det är okänt hur stor andel som har nedsatt sexlust just på grund av testosteronbrist.

Samtidigt är en återkommande undran till sexologen Malena Ivarsson i tidningen Seniorens sex och relationer-spalt hur man egentligen ska gå till väga för att få tag på ”kåthormonet”, som en av brevskrivarna kallar testosteronet. Det framkommer också att man kan tvingas tjata en hel del för att få en förskrivning.

Här kan Susanne Lindström, 62 år, känna igen sig. När hon sökte hjälp för två år sedan hade hon haft problem med sexlusten i tio år. Susanne hade tidigare opererat bort livmodern på grund av mångårig smärta, som visade sig bero på endometrios. Äggstockarna, som ju producerar testosteron, var dock kvar. Teoretiskt borde hennes hormonnivåer inte ha påverkats. Men ibland händer det att kärlförsörjningen till äggstockarna rubbas – och då kan man ändå drabbas av problem.

– Jag hade noll libido när jag sökte hjälp, hade inte haft orgasm sedan 2013. Och jag har alltid tyckt om sex, så det var en sorg för mig, säger hon.

Men läkarna undrade vad en kvinna i hennes ålder, utan partner, skulle ha testosteron till.

– Vad skulle det vara bra för? frågade de. Jag skickades runt mellan olika avdelningar. Jag tycker att det är bedrövligt. Jag kan väl få ha en lust och förmåga för min egen skull, säger hon.

Efter mycket om och men fick Susanne till sist tag på en burk testosterongel, via en privatläkare i en annan stad.

– Det blev en lång bilresa för mig, men det var det värt. Efter tio dagar med testosterongel fick jag tillbaka både lust och förmåga. För mig var det som att få livet tillbaka, säger hon.

I Sverige finns ingen testosteronprodukt som riktar sig specifikt till kvinnor. Förskrivningen sker därför off-label med en gel som egentligen är till för män. Det är bara Australien, Sydafrika och Nya Zeeland som har en testosteronkräm specifikt för kvinnor. År 2026 kommer den även till Stor­britannien.

I Sverige får man dosera en lagom stor klick ur flaskan för män innan man smörjer sig på insidan av låren. Det är inte optimalt, tycker Angelica Lindén Hirschberg. Risken är att det blir för mycket, vilket kan ge biverkningar – till de lättare räknas ökad behåring och akne.

– Det är viktigt att man följer upp noga i början med upprepade blodprover för att bedöma att man har satt in rätt dos. Men det kan ta upp till ett halvår innan man hittar rätt, säger Angelica Lindén Hirschberg.

En annan komplikation, som anses allvarlig, är mörkare röst. Det beror på för hög dos under en längre tid.

– Och om man har använt för mycket testosteron över en längre tid kan man också få en förstoring av klitoris – som kan vara bestående, precis som röstpåverkan. En del som får för mycket kan också uppleva att de känner sig väldigt energifulla och starka, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Susanne berättar att hon tar en tolftedel av en manlig dos.

Trots det beskriver hon att hennes klitoris blev större. Hon menar att det inte är ett problem.

– Nej, jag tyckte att den snarare kom tillbaka igen till sin tidigare storlek efter att ha varit försvunnen under många år.

En annan tydlig effekt märktes i musklerna.

– Jag håller på att renovera och jobbar mycket fysiskt, men jag hade blivit så svag. Innan jag började med testosteron kunde jag inte ens spika ovanför midjehöjd utan att hålla i hammaren med båda händerna, säger hon.

Samtidigt som evidensen för ökad sexlust är tydlig cirkulerar påståenden om att testosteronbehandling också har flera andra fördelar, till exempel sägs den motverka benskörhet, förbättra kognitiva förmågor och minska risken för demens. Men rådande forskning kan inte svara på det.

– De data som finns tillgängliga är fullständigt otillräckliga. Studierna är antingen för små eller så har de har haft för kort uppföljningstid. Samtidigt är det inte omöjligt att testosteron skulle kunna skydda mot benskörhet – vi genomför just nu en större studie för att undersöka detta – igen, säger Susan Davis.

Inte heller har testosteronbehandling på kvinnor visat sig boosta psykiskt mående och minska depressioner. Det finns visserligen en pilotstudie från år 2024, där forskarna menar att testosteron har effekt på humör – men studien saknar kontrollgrupp. Det pågår också en stor brittisk studie som försöker undersöka kopplingen till livskvalitet, men resultaten väntas inte förrän år 2028. Både Susanne och Florence har också beskrivit att de inte bara fått sexlusten tillbaka utan även ”livslusten”.

– Ingen stor, välkontrollerad studie har hittills visat på någon skillnad vad gäller psykologiska faktorer eller välmående. Tyvärr inte. Vi har tittat på detta eftersom det är vad vissa kvinnor rapporterar, men vi har inte kunnat se någon skillnad, säger Susan Davis.

I dag vet man dessutom väldigt lite om de långsiktiga riskerna med testosteron­behandling till kvinnor. Hittills syns i alla fall inga ökade risker för bröstcancer eller cancer i livmodern.

– Men riktigt bra långtidsdata har vi inte. Vad gäller hjärta-kärl är det bättre att behandla via huden än att svälja en kapsel. Tar man en kapsel påverkas levern och då kan man få höga blodfetter och metabola komplikationer, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Florence, som numera lever som singel, har till skillnad från Susanne sluppit biverkningar.

– Numera tar jag inte testosteron lika kontinuerligt. Jag tänker att det inte spelar så stor roll för sexlivet nu när jag inte har en partner. Däremot tar jag det fortfarande då det ändå spelar stor roll för välmåendet och livsgnistan för mig.

Susanne har funderat en del över om testosteronbehandling kan påverka hennes hälsa negativt på sikt, men bestämt sig för att det är värt risken.

– Jag har ingen plan att sluta, säger hon.