Ull historiskt lika viktig som brons

Redan för fyra tusen år sedan producerades ylletextilier storskaligt i Mellanöstern och bort mot östra Medelhavet. Snabbt spred sig hantverket i Europa och handeln med ull, garn och textilier blev väldigt viktig, lika viktig som handeln med bronsens beståndsdelar koppar och tenn.

– Med bronsen kom också ullen till våra breddgrader. Vi ser det i danska gravar med ekkistor som bevarat organiskt material mycket väl. Kring år 2000 före Kristus sprids textilier av ull över hela Europa, berättar arkeologen Sophie Bergerbrant vid Göteborgs universitet.

– Det var dyra saker. Två kilo ull var lika mycket värt som ett kilo brons. En dansk forskare har tidigare uppskattat att den så kallade Skrydstrupskvinnan, begravd i en ekkista i södra Jylland, hade en kjol som var värd lika mycket som hundra svärd.

Till ullvärdet kom det myckna arbete som lades ned på att tillverka garn och sedan tyger av det. Det kunde ta en person upp till fyra månader att spinna ullen till garn och sedan väva tyg och göra plagg av det, beräknar forskarna.

Den nya bilden av textiliernas betydelse beskriver Sophie Bergerbrant i boken Textile Revolution in Bronze Age Europe som hon skrivit tillsammans med kollegan Serena Sabatini vid Göteborgs universitet. Den är i antologiform med bidrag från ett antal europeiska forskare.

Boken är det andra arbetet på kort tid som belyser textilforskningens ökade betydelse inom arkeologin.

– Ylleproduktionen var redan från början starkt kontrollerad. Det finns 4000 år gamla texter från östra Medelhavsområdet som nästan bara handlar om textilier, de beskriver hur många får en herde hade ansvar för, att han fick förlora högst tio procent – och betala själv om han miste fler. Boplatserna tilldelades ett antal kilo ull för att producera en viss mängd textil, säger Sophie Bergerbrant.

När tekniken kom till Europa specialiserade man sig tidigt. Serena Sabatini har undersökt boplatsen Montale i italienska Po-dalen och Sophie Bergerbrant boplatsen Százhombatta-Földvár i Ungern. Där ser man tydligt ett skifte kring 2000 före Kristus, då befolkningen går ner från 40 till 20 procent kor bland husdjuren, medan fåren tvärtom ökar från 20 till 40 procent. Det är ett stort skifte på kort tid.

– Men boplatsen i Ungern hade inte tillräckligt med textilredskap för att producera hela kedjan, utan de sålde råvara. Platser där textiler producerade har däremot hittats i de italienska boplatserna. I lilla Montale fanns fler sländtrissor än i stora kända centra i Medelhavsområdet – över 4000 som använts på mindre än 300 år, säger Sophie Bergerbrant

I Montale tillverkades garn som troligen ingick i en större produktionskedja, där garnet användes för att producera textilier även på andra platser i Po-dalen. En del av det hamnade till sist i Norden, där analyser av strontiumisotoper visar att 75–80 procent av ullen i ylletextilier inte är av lokalt ursprung.

Hantverket och tekniken för att framställa textilierna spreds genom Europa och nådde Norden någon gång mellan 750 och 400 före Kristus. Tidigare var ylle en lyx för de rikaste, men med får som avlats för att få mer päls blev det billigare och tillgängligt även för vanligt folk.

– Textilier var en viktig del av ekonomin, som man glömt eller valt att inte se. Men i många perioder har textilhandeln varit extremt viktig ekonomiskt, säger Sophie Bergerbrant.