Vad hände med klorokin mot covid-19?

I dagsläget finns varken förebyggande vaccin eller effektiv läkemedelsbehandling vid covid-19. Det betyder att läkarkåren har fått prova befintliga läkemedel, under tiden som nya tas fram. En som noggrant följer utvecklingen är Fredrik Månsson, som är överläkare i infektionssjukdomar vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och virusforskare vid Lunds universitet.

1) Vad är klorokin och hydroxiklorokin och hur fungerar de?

– Båda är små molekyler, och medan klorokin framförallt används mot malaria, används det snarlika hydroxiklorokinet mot autoimmuna sjukdomar som SLE och reumatoid artrit. I laboratorier har de visat sig kunna hindra virus från att komma in i celler. Mekanismen är att de ändrar pH i så kallade endosomer, ett slags membranblåsor, där viruset sedan fastnar på väg in i cellen. Läkemedlen har även andra ospecifika effekter på virus och dess effekter. Exempelvis minskar de kroppens bildning av cytokinet IL-6. Cytokinet är en del av den inflammatoriska kaskad som ligger bakom de allvarliga lungskador som ses hos personer med svår covid-19.

2) Hur kom det sig att så många började behandla covid-19 med just klorokin?

– Klorokin har i odlade celler på laboratorier visats ha effekt mot flera olika slags virus, däribland coronavirus. Det som satte fart på användningen vid covid-19-infektion var en kinesisk rapport som i februari hävdade goda effekter vid behandling av hundratals patienter. Det gjorde att hårt drabbade länder i Europa – som Italien, Spanien och Frankrike – direkt började ge sjukhuspatienter dessa läkemedel. Även i Sverige behandlades inneliggande patienter med klorokinläkemedel under mars månad, men här slutade vi i april eftersom det kom signaler om att det inte var effektivt. Sedan har flera studier presenterats från exempelvis Kina och från USA som visat att behandlingen inte gjorde någon skillnad.

3) Varför valde WHO att avblåsa den pågående, globala behandlingsstudien?

– I inledningsskedet av pandemin uppmanade WHO länder att gå med i Solidarity-studien, för att hos många patienter och över längre tid undersöka om fyra olika läkemedel, däribland klorokin, var verksamma vid covid-19. Den 22 maj publicerades en större studie i den välrenommerade tidskriften Lancet som visade att de som behandlats med klorokinläkemedel hade ökad risk att dö, jämfört med de som inte fick dessa läkemedel. Detta ledde till att WHO avblåste fortsatta studier av klorokinläkemedel. Ett känt problem är att dessa läkemedel kan ge rubbad hjärtrytm, vilket skulle kunna öka risken för covid-19 patienter med diabetes och högt blodtryck. Tre av forskarna bakom Lancet-studien har nu dragit tillbaka den, eftersom de inte kan gå i god för att det stora patientunderlaget, som tagits fram av en tredje part, är korrekt insamlat. WHO har återigen öppnat för att fortsätta studera klorokin inom ramen för kliniska studier.

4) Vilka är problemen med att använda ett etablerat läkemedel mot en ny sjukdom?

– Ett problem är brist, att de patienter som normalt behöver läkemedlet blir utan om väldigt många samtidigt börjar använder läkemedlet. Och eftersom all verksam medicin också har biverkningar, riskerar biverkningarna att vara värre än själva sjukdomen, om läkemedlet inte är effektivt. En tredje risk är att användningen av ett ineffektivt läkemedel som man tror hjälper, minskar chansen att prova något som kanske skulle fungera bättre. Men just att man skulle ”slå sig till ro” tror jag inte är problemet här.

5) Vad har forskarsamhället lärt sig såhär långt?

– En kunskap är att klorokin inte fungerar vid svår sjukdom. I USA testas nu istället att ge klorokin tidigare i sjukdomsförloppet till mindre sjuka patienter med konstaterad covid-19. Det har även studerats i form av förebyggande behandling, där det dock inte visade sig ha effekt. Men klorokin är bara ett av många läkemedel som testas. När jag tittade på den hemsida där studier registreras pågår inte mindre än 1783 stycken mot covid-19. Många med klorokin, men även med andra befintliga läkemedel, som remdesivir, och med helt nya läkemedelskandidater. 

– Den viktigaste lärdomen är att vi, även i en pandemi, måste testa läkemedel och behandlingar på ett strukturerat vis, allra helst genom randomiserade, dubbelblinda studier. Det innebär att man lottar patienter att få en behandling, som sedan jämförs med en annan behandling eller med placebo. Dubbelblind innebär att varken den som ger eller den som får behandlingen vet vilken ”arm” som en enskild patient är lottad till. Det kan kännas tidsödande, men i slutänden gagnar det många fler patienter att man faktiskt vet vad man gör. 

Texten är uppdaterad 8 juni 2020.