Vården saknar riktlinjer för att ta hand om sexuellt utnyttjade barn

Många länder i Europa, däribland Sverige, saknar evidensbaserade nationella riktlinjer för hur sexuellt utsatta barn ska tas omhand av vården. Det visar en internationell kartläggning där forskare från flera länder ingår.

– Det är helt oacceptabelt. Omhändertagandet ska inte bero på vem som har jour, eller i vilket land eller region som barnet befinner sig, säger Gabriel Otterman, barnläkare och forskare vid kunskapscentrumet Barnafrid på Linköpings universitet, som har lett studien som publicerats i The Lancet Regional Health Europe.

Barn som har utsatts sexuellt och får ett felaktigt bemötande av vården, kan riskera allvarliga konsekvenser som varar livet ut, förklarar han.

– Obehandlade traumatiska upplevelser kan leda till ångest, självskadebeteende, sämre skolprestationer, sämre deltagande på arbetsmarknaden, kortare livslängd, suicid och sexarbete.

Enligt Gabriel Otterman finns i dag stora risker för att utsatta pojkar förbises. Dessutom saknas helt vägledning vad gäller hbtqi-personer.

Av de 34 länder som har kartlagts har hälften nationella riktlinjer, däribland våra grannländer Finland, Norge och Danmark. Hur bra länderna är på att följa riktlinjerna har forskarna inte undersökt och därför går det inte att svara på om dessa länder är bättre än till exempel Sverige på omhändertagande av barnen.

Riktlinjer kan också vara ouppdaterade. Efter att ha jämfört ländernas dokument med WHO:s riktlinjer på området från 2017 och 2019, som forskarna bedömer fångar upp evidensläget bra, drar forskarna slutsatsen att riktlinjerna ofta bygger på gamla rön.

Forskarna menar att europeiska länder generellt är dåliga på att göra riskbedömningar, samt på att ge möjligheter till barn att bli lyssnade på.

– Men det som oftast saknas är uppföljande psykosocialt stöd för att förebygga trauma och posttraumatiskt stressyndrom, ptsd, säger Gabriel Otterman.

Moldaviens nationella riktlinjer påminner mest om WHO:s och bedöms därför vara bäst.

– Moldavien är inte det rikaste landet och om de kan ta fram riktlinjer så kan vi det också. Här finns ingen ursäkt, säger Gabriel Otterman.

Den internationella forskargruppen föreslår att det tas fram gemensamma europeiska riktlinjer.

– Det borde vara självklart att kliniker och vårdgivare kan lita på att det finns evidensbaserade metoder för diagnos och behandling. Nu föreslår vi att man tillsätter en internationell expertgrupp som tar fram evidensen och regelbundet uppdaterar riktlinjerna så att de hålls à jour, säger Gabriel Otterman.

Forskarna föreslår att också personer som själva utsatts sexuellt som barn ska ingå i gruppen som tar fram riktlinjerna.