Vårdens råd om livsstil kan göra mer skada än nytta

De flesta vet redan att rökning är dåligt, att motion är bra och att för mycket snabbmat är ohälsosamt. Ändå ska vården ge råd till patienter om hur de genom livsstilsförändringar kan förbättra sin hälsa. Det här visar sig vara problematiskt på flera sätt. Ett är att få råd visar sig ha någon hälsoeffekt över huvud taget. I en ny studie har forskare gått igenom evidensen bakom 379 vanligt förekommande livsstilsråd och interventioner . 

– Endast i 3 procent av fallen fanns det belägg för att råden fungerade i praktiken, berättar Minna Johansson, allmänläkare och docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och huvudförfattare för studien.

I ytterligare 13 procent fanns det viss evidens, men då med svag säkerhet. I hela 84 procent visade det sig inte finnas några vetenskapliga belägg alls för en positiv effekt.

Ett annat problem är att studierna bakom råden innehåller en rad metodologiska brister. I ett fall hade studiedeltagarna fått hälsosamma matvaror gratis. I flertalet andra studier hade forskarna arrangerat träningspass för deltagarna. Eftersom det inte går att utvärdera om det är råden eller de andra riktade insatserna som står för effekten, är det problematisk att sådan forskning ligger bakom rekommendationerna att ge livsstilsråd.

Att vården ger livsstilsråd är dessutom både tids- och resurskrävande. Det skulle krävas betydligt fler anställda läkare och sjuksköterskor för att delge råden till alla som rekommenderas att få höra dem. Med nuvarande personalstyrka riskerar uppgiften att tränga undan viktigare vård.

– Sedan är det givetvis alltid bra om människor tränar och har en hälsosam kost, men det betyder inte nödvändigtvis att det är till någon nytta att vården delar ut livsstilsråd. Tvärtom kommer råden med en risk för en rad negativa konsekvenser. 

Det kan till exempel vara att människor låter bli att söka upp läkare om de väntar sig att få råd som de upplever som förnedrande. 

– Jag började undra hur mycket de råd jag delade ut faktiskt hjälpte när jag träffade en patient med fetma, säger Minna Johansson.

– När jag försiktigt tog upp hennes vikt blev hon arg och avbröt mig. Hon sa att: ”Jag har kämpat med ätstörningar och självhat hela mitt liv. Nu har jag äntligen accepterat att jag är fet, jag skulle vilja kunna gå till doktorn en enda gång utan att få min vikt upptryckt i ansiktet”.