Vilar en Sveakung i Brunnshögen? ”I klass med Gamla Uppsala”

Mannen lades på bål på 500-talet, i full rustning på en björnfäll. Han brändes med vapen, glasbägare, spelpjäser, hästar och andra djur – och det äldsta sidentyg som hittats i Norden.

Många föremål i den så kallade Brunnshögen i Husby Långhundra, längs en historisk farled utanför Uppsala, överträffar de flesta fynd i liknande högar. Det får Kent Andersson, arkeolog och skapare av Guldrummet på Historiska museet, att tro att den gravlagde måste ha varit en kung.

– Gravhögen i Sutton Hoo i England är en väldigt nära parallell, och högarna i Gamla Uppsala. En del av fynden har en kvalitet som får föremål i de exklusiva båtgravarna i Vendel och Valsgärde att blekna. Jag skulle säga att Brunnshögen är finare än alla de här gravarna, säger han till Forskning & Framsteg.

Exempelvis hade hjälmen i Brunnshögen beslag i gediget silver, medan de i Vendel och Valsgärde var i förgyllt brons. Detsamma gäller beslag till hästbetsel. I Brunnshögen hittades också flera beslag i form av vildsvinshuvuden, vilket bara har hittas i de allra rikaste gravarna.

De flesta praktföremål hittades i ett brandlager högt upp i gravhögen. Det tyder på att mannen brändes på annan plats och att resterna av bålet samlades ihop och ströddes ut över hans grav, något som gör föremålen mycket fragmentariska och svåra att analysera.

Platsen har grävts ut i flera omgångar sedan 1930-talet, i början av 1980-talet magasinerades fynden.

– De togs upp i preparat, det vill säga att man skar ut bitar av fyndlagren. När jag fick i uppdrag att undersöka dem kom de bland annat i fyra flyttkartonger, som jag har ägnat tre år på halvtid och ibland heltid åt att titta på, säger Kent Andersson.

Sammanlagt rör det sig om flera tusen fragment, det mesta i form av förbrända klumpar och små smältor av guld, silver, brons och järn.

Mycket är svårt att tolka, men mängden bitar av unika föremål gör att det ändå går att dra slutsatsen att det är en kungagrav, anser Kent Andersson.

– Glasbägaren har bara ett fåtal svenska motsvarigheter, bland annat i en grav från 200-talet i Badelunda, där förmodligen en dansk prinsessa begravdes. Att man sparat den här bägaren och andra föremål länge innan de lades i grav tyder på att de hade speciell betydelse för familjen eller individen, eller att de kopplas till någon speciell händelse, säger Kent Andersson.

En bägare som hittats i Norge, daterad till Kristi födelse men lagad på 500-talet, visar att gamla praktföremål kan hittas i nyare sammanhang. Även två bägare i hövdingagraven i Högom utanför Sundsvall från 500-talet är lagade.

Från Brunnshögen finns även en mängd granater – halvädelstenar – som varit infattade i guld. De kan ha suttit på svärdsknappar, men även svärdsskidor och andra föremål. Bitarna är för små för att avgöra var de suttit men är sannolikt bysantiska eller frankiska.

Granaterna är upp till 2,5 centimeter stora och med god marginal de största som hittats i norra Europa. Dessutom är turkoser – som sitter kvar i sin infästning – de enda som hittats från tiden i norra Europa.

En enda liten tråd av siden hittades också i materialet. Att den kommer från 500-talet gör att det är den tidigaste man känner till i Norden. De flesta andra sidenfynd kommer först från vikingatiden, som började på 750-talet.

Arkeologen Bo Gräslund, som bland annat tolkat det engelska Beowulfkvädet från 900-talet som utspelar sig i Norden, tror att det är kung Egil eller Angantyr av ynglingaätten som begravts i Brunnshögen.

Kent Andersson vill inte gissa på några namnt.

– Jag tror att det var en kung över Svealand, som styrde från Gamla Uppsala. Kungarna hade gårdar utspridda över ett större område och reste runt till de så kallade husbyarna som var centrum i deras innehav. Om en kung dog på någon sådan plats begravdes han där.

Ett skallben i Brunnshögens gravurna visar att den gravlagde dödats med ett svärdsslag mot huvudet.

Tvärs över dalen från Brunnshögen finns den så kallade Gullhögen, där en av tre gravar daterats till 200-talet. Där har man också hittat mycket exklusiva fynd – bland annat två–tre glasbägare och en guldring med ormhuvud, som bara hittats i en annan grav – åter den i Badelunda.

Sammantaget menar Kent Andersson att fynden i Brunnshögen pekar på att den gravlagde hade ett mycket stort kontaktnät, med förbindelser åt väster, söder och öster.

– Att exklusiva föremål sparats i flera hundra år innan de lades i hands grav visar att han tillhörde en familj som varit betydelsefull under en lång tid, säger han.

Undersökningen är gjord på uppdrag av Uppsala universitet, som gjorde utgrävningarna.

Texten uppdaterades 27 mars 2027 kl. 11.35