Vindkraft kan ge nytt syre i Östersjön

Fem mil utanför Blekinges kust planerar vindkraftsbolaget OX2 en ny stor vindkraftspark som fått namnet Neptunus. Men vinden ska inte bara ge el. Företaget har även ansökt om att tillverka upp till 370 000 ton vätgas ute till havs.

Vätgasen ska tillverkas av havsvatten som först avsaltas och sedan matas in i en elektrolysör som drivs av el från vindkraftverken. I elektrolysören delas vattnet upp i vätgas och syrgas. Vätgasen fraktas till land genom ett rör för att användas i bland annat industrin som ersättning för fossila bränslen och råvaror.

Som en biprodukt till vätgasen bildas stora mängder syrgas. För varje kilo vätgas blir det åtta kilo syrgas. I ett pilotprojekt planerar OX2 att pumpa ner syrgasen till havsbotten för att hjälpa döda bottnar att återhämta sig.

– Vi hoppas kunna gynna hela ekosystemet. Syrebristen gör att det marina livet begränsas i stora områden i Östersjön och hela näringskedjan påverkas, säger Emelie Zakrisson, chef för havsbaserad vind på OX2 Sverige.

Syrebrist och döda havsbottnar är ett stort problem för växt- och djurlivet i Östersjön. Enligt den senaste kartläggningen från SMHI har både andelen områden med total frånvaro av syre (anoxi) och andelen områden med syrebrist (hypoxi) ökat på senare år.

Neptunus planeras i den så kallade Bornholmsbassängen som är ett viktigt lekområde för torsk och som tillhör de områden som är drabbade av syrebrist på havsbotten. Även en annan planerad havsvindpark, Pleione öster om Gotland, kommer, om den blir av, ligga i ett drabbat område och också här finns planer på artificiell syresättning av vattnet på havsbotten.

– Båda dessa platser har bra förutsättningar eftersom de ligger i områden med syrefattig miljö och cirkulationen i havet gör att syret kan sprida sig, säger Emelie Zakrisson

Syrgasen ska ledas ner till botten via en rörledning men de tekniska detaljerna är ännu inte klara utan är en del av det kommande arbetet.

För drygt tio år sedan gjordes mindre försök med att pumpa ner syrerikt ytvatten på havsbotten för att öka syrehalten, bland annat i Lännerstasundet i Stockholms skärgård. I två av tre försöksområden förbättrades syreförhållandena på botten.

Det är dock skillnad mellan att pumpa ner ytvatten och att tillföra ren syrgas, påpekar Sam Fredriksson, forskare inom fysisk oceanografi på SMHI.

– Östersjön är ett väldigt skiktat hav med lager av olika salthalt som normalt sett inte blandas så att pumpa ner ytvatten till botten har en större påverkan än att bara tillför syre.

Han är positiv till att undersöka effekterna med artificiell syresättning på det sätt som planeras utanför Blekinge och Gotland.

– Syresituationen på Östersjöns bottnar är historiskt dålig så vi bör vända på varje sten för att se vad man kan göra åt situationen. Samtidigt är det viktigt att använda sig av försiktighetsprincipen så att man vet vad man gör och vad effekterna blir innan man sätter igång.

För att studera möjliga effekter har SMHI tillsammans med bland annat OX2 lämnat in en ansökan om ett forskningsprojekt till Naturvårdsverket. Med hjälp av SMHIs datorbaserade havsmodeller vill forskarna framförallt titta på hur det lösta syret sprider sig i havet och vad det har för effekt på den marina miljön.

– Spridningen är avgörande för om det räcker att göra detta på ett par platser eller om det måste göras på väldigt många för att få en önskad effekt, säger Sam Fredriksson.

Om och när eventuella försök kan starta är högst osäkert. Om alla tillstånd kommer på plats kan Neptunus börja byggas år 2030. En annan osäkerhetsfaktor är hur mycket vätgas som i slutändan kommer att produceras.