Du är ingen typisk kärnorganism

Vi djur, landväxter och svampar är de mest undersökta organismerna på jorden, ändå utgör vi bara en liten del av kärnorganismernas mångfald. Resten av variationen har länge legat dold i världshaven. För att vi ska få en förståelse för vår egen plats bland alla andra organismer har forskare djupdykt efter de saknade pusselbitarna. Fram växer ett livets träd som skiljer sig från vad vi tidigare lärt oss.

När jag började läsa biologi fick man lära sig att livet delas in i tre domäner där (vi) kärnorganismer (då: eukaryoter) är en domän, bakterier en annan och arkéer en tredje. Kärnorganismerna delades i sin tur in i fyra riken: protister, svampar, växter och djur. Lärarna berättade att protisterna var en ”skräpgrupp” där man placerade en massa organismer med cellkärna vars placering var osäker.

Idag ser den senaste forskningen väldigt annorlunda på kärnorganismernas systematik vilket också ger oss djur – där människan ingår – en mer marginaliserad del av kärnorganismeras släktträd. Begreppet “riken” har fasats ut. På samma sätt som astronomiska perspektiv kan sticka hål på vǻr något uppblåsta (heliocentriska) självuppfattning så kan den moderna biologin också sätta oss på plats. Vi människor och andra kärnorganismer bor på planeten jorden, en av flera planeter i solsystemet som är en mycket liten del av vår galax vintergatan, en av 170 miljarder galaxer i universum. Människan? Vi är bara ett av många djur som är en liten gren bland andra Ophistokonter på kärnorganismernas släktträd (Se figur 1 i Baldauf, S.L. 2008).

Biologin bär med sig ett arv från Carl von Linné om hur organismer ska klassificeras. Det handlar om ett system med lådor i lådor; arter är en liten låda full med alla individer som tillhör arten. Vi människor är en sådan låda märkt “sapiens”. Sedan är det oftast flera lådor med olika arter ligger i en större släkteslåda. För oss människor är den större lådan märkt “Homo” och nu för tiden är vi faktiskt ensamma i den lådan.Sedan kommer familj och ordning; en massa lådor i lådor för att vi ska kunna hålla ordning på livets mångfald, men Darwin, evolutionsteorin och ny teknik har sakta förändrat det systemet.

Idag är det evolutionära ursprunget det som avgör hur levande varelser ska kategoriseras. Redan 1843 skrev Charles Darwin om sina idéer i ett brev om att arter “borde kategoriseras efter deras ursprung, efter hur de härstammar från gemensamma utdöda släktingar” (Desmond & Moore 1991). Men för att det ska kunna ge en representativ bild måste vi samtidigt känna till hur den genetiska variationen är fördelad. Om vi missar att undersöka en massa okända organismer så skulle släktträden vi ritar upp bli missvisande.

Tidigare har vi framför allt undersökt organismer som lever på land och därför har växter, djur och svampar varit överrepresenterade. Idag finns det metoder att undersöka alla organismer i allt ifrån jord till havsvatten (sk. metagenomics). Det har gett en mer komplett bild över kärnorganismernas genetiska variation och puttat bort de klassiska rikena från sina positioner. Nya namn har kommit till för att representera grupper av besläktade organismer, namn som kanske väcker fantasin men knappast ger oss någon bild av vad det handlar om: Opisthokonts, Amoebozoa, Archaeplastida, Rhizaria, Alveolates, Stramenopiles, Discricistates och Excavates.

Undrar du var vi människor, alltså alla djur, hör hemma? Vi människor är en gren bland alla djur som sitter på Opisthokont-grenen tillsammans med svamparna och några andra mindre kända organismer. Växterna finns i Archaeplastida tillsammans med grön- och rödalger. Den kunskapen kanske inte förändrar ditt liv på ett avgörande sätt med berättar ändå något om vilken fantastisk variation det finns bland livet på jorden. Vi är bara en ytterst liten del av det.

Man undrar vad gamle Linné hade tänkt om det. Som människa tycker jag att det visar hur fantastiskt livet är – ju mer vi söker efter levande organismer desto fler hittar vi. Det borde också göra oss ödmjuka inför allt levande vars betydelse för livet på jorden vi vet så lite om.