En positiv bieffekt av den globala ekonomiska krisen
Den franske presidenten Nicolas Sarkozy lyckades förra året i sin allmänna hyperaktivitet att starta ett mycket intressant forskningsprojekt, nämligen att förbättra den nationalekonomiska statistiken. Inga mindre än två nobelpristagare i ekonomi, Joseph Stiglitz och Amartya Sen leder kommissionen, som består av en imponerande kvalificerad skara nationalekonomer. Utgångspunkten – som få skulle ifrågasätta – är att bruttonationalprodukten (BNP) inte är en tillförlitig indikator av ekonomisk aktivitet. Så här i kristider har det exempelvis blivit extra uppenbart att den höga amerikanska BNP tillväxten under de senaste åren förmodligen inte hade några realekonomiska fundament. Financial Times illustrerar det faktum att BNP mäts från kostnadssidan som att den ekonomiske hjälten är en vårdkrävande cancersjuk patient som har en segsliten och kostsam skilsmässa bakom sig. Få generar förmodligen lika mycket BNP… Om någon månad förväntas kommissionen komma med en slutrapport. Av det som diskuteras är att skapa flera olika mått för att mäta levnadsstandard och ekonomisk produktion. Förutom att revidera existerande mått, såsom BNP och Human Development Index undersöker man om ”lyckomått” skulle gå att sammanställa. Att mäta individers faktiska känsla av lycka är något psykologer ägnat sig åt en längre tid, och nationalekonomer har i allt större utsträckning börjat använda dessa mått. Jeremy Bentham ler säkert i sin grav.
