Ett litet försvar för IT-skepticismen
Vill man framstå som pinsam och passé finns det inget bättre sätt än att kritisera den moderna informationstekniken. Eller kritisera och kritisera – det brukar räcka med att ha någon liten fråga eller invändning, till exempel när det gäller hur IT ska användas inom vård och skola. Ett av teknikentusiasternas standardmotdrag är i vanlig ordning att ta till historien: ”Du vet, när man började trycka böcker fick folk också värsta moralpaniken! Och när bion kom trodde man att barnen skulle bli beroende av film!”
Det är bara det att dåtidens teknikskeptiker hade rätt.
När skrivkonsten och så småningom boktryckarkonsten spreds var det många som oroade sig för att människor skulle förlora förmågan att minnas. Om allt bevaras i text behöver man ju inte öva upp förmågan att hålla information i huvudet. De hade fullständigt rätt. Människor i utpräglade skriftkulturer (som till exempel vår egen) har inte bråkdelen av den minneskapacitet som folk i muntliga kulturer hade. Och när det gäller moralpaniken kring biografer och så småningom hemmavideo kan vi konstatera att vi mycket riktigt blev beroende. Den globala fetmaepidemin brukar pekas ut som en av de största hoten mot människors hälsa, och den beror inte minst på att vi tillbringar alldeles för mycket tid framför bildskärmar.
Betyder det här att vi ska strypa all teknisk utveckling? Nej, naturligtvis inte. Men det är ett misstag att försöka relativisera dagens IT-revolution och framställa den som något helt normalt; bara en uppfinning i raden. Banbrytande tekniska genombrott är i själva verket ganska ovanliga i mänsklighetens historia, och varje gång de inträffat har det fått enorma konsekvenser – på gott och ont.
