Förvriden energidebatt

Lekmannen har det sannerligen inte lätt i energidebatten. Det finns en enighet om att göra processen kort med de fossila bränslena, men sedan tar enigheten slut. Inte heller experterna är ense om valet av energislag. Politikerna, i sin tur, får antingen för lite information för att kunna fatta kloka beslut, eller vinklad sådan. Det finns seriösa journalister, som försöker bevaka och informera så gott det går. Men det finns dessvärre också oseriösa journalister, som har bestämt sig för en uppfattning som passar dem själva, och som inte behöver ha med fakta att göra. Dessa är farliga, eftersom de med vältalighet lätt kan lura den intresserade allmänheten.Till dessa senare hör Jan Lothigius, som i Göteborgsposten den 3 februari anklagar fusionsforskarna för att “slå blå dunster i våra ögon”. Med stöd från en artikel publicerad 1983 av en avhoppad fusionsforskare menar han, på fullaste allvar, att “det just inte hänt så mycket vad gäller fusionsreaktorteknik under de senaste decennierna” och att fusionsenergi “låter fint, men har inte mycket med verkligheten att göra”. Hans artikel innehåller andra oegentligheter, som jag inte vill reproducera här. Ett viktigt faktum är att det finns ett enkelt sätt att mäta utvecklingen mot ett fusionskraftverk; om produkten mellan det varma bränslets (plasmats) tryck och den så kallade avsvalningstiden för plasmat uppnår ett visst värde, så produceras tillräckligt mycket energi. Sedan 1970-talet har denna produkt ökats i olika experiment i samma höga takt som inom utvecklingen för microchips för dataområdet (Moores lag); produkten har under denna tid tusenfaldigats och vi befinner oss nu ungefär en faktor fem från målet. I nästa stora experiment, ITER, är det första huvudmålet nått och 500 MW fusionsenergi kommer att produceras. I EU:s så kallade King-utredning från 2001 beskrivs en snabb väg till fusionsenergi (”fast track”), som leder till ett kraftverk år 2035 och kommersiell elkraft i full skala år 2050. Första steget utgörs av den nyss påbörjade konstruktionen av fusionsforsknings-anläggningen ITER i Cadarache, Frankrike. I detta, ett av världens största vetenskapliga projekt någonsin, förenas EU, Japan, Ryssland, Kina, Syd-Korea, Indien och USA i en satsning som representerar mer än halva jordens befolkning. Denna plan är framtagen i detalj och markerar en helt ny era för fusion. På EU-nivå har satsningen på fusionsenergi förstärkts till en fördubbling jämfört med det förra ramprogrammet. Helt nyligen har EU-kommissionen också presenterat en heltäckande European Strategic Energy Technology Plan (SET), där det riktas en uppmaning tïll medlemsstaterna om en ”strong political will for shortening the timescale of fusion development”.Det här ger upphov till en allmän frågeställning: hur skall vi veta om artikeln framför oss är dålig journalistik av Lothigius kaliber, eller seriös?