Granskning av religionsböcker bör inte vara religionsfientlig
Professor Svante Brandänge har granskat elva läroböcker i religionskunskap och kommenterar resultaten av sin granskning i en artikel i F&F 4/2014. Hans artikel ger ett religionsfientligt intryck som inte gagnar undervisningen i vare sig naturvetenskap eller religionskunskap. Jag har inte själv läst de böcker han refererar till, och kan inte yttra mig om deras kvalitet. Jag delar hans åsikt att skolans läromedel bör vara av bästa kvalitet och nog inte alltid är det. Det är också viktigt att de är objektiva och inte präglas av författarens religiösa inställning, åtminstone inte utan att denna klart redovisas. Jag håller med Svante Brandänge om att man inte, som det ibland kan förefalla av massmedia, ska låtsas som om alla vetenskapliga utsagor är lika väl/illa underbyggda, och att det därför inte spelar någon roll vilken åsikt man har, t.ex. om klimatförändringen. Men man ska ha klart för sig att den vetenskapliga världsbilden, även om den är både värdefull och användbar, är en modell av verkligheten, inte verkligheten själv. Några hållbara naturvetenskapliga invändningar mot religion, som Brandänge efterlyser, finns det väl inte, kanske mot en del tolkningar av Bibeln, som inte förstår allegorierna. Brandänge tycks i stort sett ansluta sig till Richard Dawkins syn på vetenskap och religion, som förefaller mig ytterst naiv, även om jag beundrar Dawkins för mycket han skrivit, för hans fascination inför universum, och också för den frenesi med vilken han missionerar om sin tro. Jag tror att en lämplig utgångspunkt för diskussionen om förhållandet mellan naturvetenskap och religion är Platons för sin tid otroligt framsynta grott-liknelse i Staten. Kanske mellanstadieeleverna inte är mogna för någon djupare diskussion, men sedan de fått någon kunskap om evolutionsläran så bör man kunna diskutera begränsningen av vetenskapens möjligheter att ge oss fullständig kunskap om världen. Kunna i någon mån förklara vad det är för faktorer som under evolutionen format vår hjärna med de begränsningar i fattningsförmåga den är behäftad med, och vad vår kunskap om världen omkring oss ytterst vilar på. Jag tror inte att alla elever har förutsättningar för någon djupare filosofisk analys, men det är viktigt att dels ingjuta en känsla av ödmjukhet beträffande vad vi kan veta, dels en tolerans för olika religiösa uppfattningar. Det är inte bara en ”dawkinsk” inställning jag opponerar mot, det är inte bara han och hans likasinnade jag tycker är naiva. Jag har för någon tid sen i Svensk Kyrkotidning gått i svaromål mot en svensk biskop som anser att man snart ska kunna vetenskapligt bevisa Guds existens. Det är lika befängt. Redan Jesus själv sa till dem som trodde att Guds rike bokstavligen är i himlen över dem eller någonstans bortom horisonten: Guds rike är inom er! En av mina goda vänner har åsikten att man inte ska tänka själv, utan acceptera den bibeltolkning som ens kyrka ger. Jag delar inte denna åsikt, och ett par av mina allra bästa vänner säger att de är är ateister, men vi kan ändå vara vänner. I mitt barndomshem hade mina föräldrar olika religiösa åsikter, och jag hörde ibland på deras diskussioner, men kände aldrig något tvång till någon religiös tro utom den som kommer inifrån. Så tycker jag att det ska vara i ett civiliserat samhälle.
