Gud och evolutionen

En del kristna, särskilt inom frikyrkorna, upplever en motsättning mellan evolutionsteorin och bibelns skapelseberättelse. I senaste numret av Forskning&Framsteg (3/2012) framkommer att detta ibland [har konsekvenser för undervisningen i grundskolan](http://www.fof.se/tidning/2012/3/adam-eller-apan). Hur får de klassiska kyrkorna ihop tro med utvecklingslära?

En av de bästa kortare texter jag har läst i det här ämnet är en essä skriven av professor Joseph Ratzinger i boken ”Gud, vem är det egentligen?” (Natur och Kultur, 1970). Enligt Ratzinger lades grogrunden till en konflikt kring skapelseberättelsen vid 1200-talets teologiska teoribildning.

Motsättningar mellan de bibliska skapelseskildringarna och den omgivande kulturens uppfattning om livets tillkomst är inget nytt i historien. Beskrivningarna av hur Gud skapar universum i Genesis första två kapitel återspeglar den forna Orientens världsbild, i synnerhet den babyloniska. Redan de tidiga kristna, som levde i den hellenistiska kulturen, såg denna som orimlig och mytologisk. Dessutom insåg de givetvis att de olika skapelseberättelser som finns i bibeln inte är förenliga om de läses som vi idag läser naturvetenskapliga texter. Ratzinger menar att det därför under lång tid var självklart för lärda kristna att begagna sig av olika världsbilder för att därigenom förmedla något om tron, inte för att återge sakförhållanden om naturen.

Men under 1200-talet slog den så kallade bokstavliga exegesen igenom. Detta innebar att den kristna världsuppfattningen fixerades vid föreställningar som märkligt nog är lättare att spåra till sina hedniska källor än till kristen tradition. Under mitten av 1800-talet stod det klart att dessa tillhörde ett förvetenskapligt och ohållbart tankesystem. Med Ratzingers ord, ”den troende måste låta sig läras av vetenskapen”.

Fast det är värt att notera att evolutionsteorin inte helt ersätter skapelsetanken. Skapelseberättelserna i bibeln besvarar en större fråga: varför finns något över huvud taget? Evolutionsteorin uppehåller sig vid det snävare problemet: varför finns en del arter, men inte andra? Annorlunda uttryckt bemöter skapelsetron det djupare ontologiska mysteriet om vad som ligger till grund för världen som helhet. Evolutionstanken är snarare fenomenologisk i avseendet att den ägnar sig åt den verklighet som vi de facto ser omkring oss.

För den troende berättar evolutionsteorin något om hur Gud låtit livet formas på jorden. Gudstron är nu, precis som tidigare, ett personligt val kring en existentiellt avgörande fråga utanför naturvetenskapens domäner.

På en punkt krävs dock en aning eftertanke för att förena evolutionsteori med kristen tro. Människan är till sin fysiska natur ett resultat av evolutionära processer. Samtidigt menar kristenheten att hon har en immateriell ande som ger henne en unik ställning bland jordens varelser. Anden är inte underkastad våra fysikaliska lagar och kan inte vara något resultat av ett materiellt urvalsförlopp. Att dela upp människan i en kroppslig del åt naturvetarna och en själslig åt teologerna är otillfredsställande för båda parter.

Det är här Ratzingers diskussion blir riktigt intressant. Tyvärr går den inte att återge i ett kort blogginlägg. Den nyfikne får själv läsa hur han får ihop kropp och själ utan att ge avkall på vare sig evolutionsteori eller klassisk teologi.

Prof. Joseph Ratzinger är sedan 2005 mer känd under namnet Benedictus XVI, högste ledare för romersk-katolska kyrkan som omfattar ungefär hälften av världens 2,2 miljarder kristna.

[Jakob Löndahl](http://www.eat.lth.se/personal/loendahl_jakob/)