Hypotetiska frågor

En av de konstigaste repliker jag ofta hör är ”Jag svarar inte på hypotetiska frågor”. För det mesta är det politiker som säger så när de har fått en intervjufråga som de inte vill svara på. Men den som inte har åtminstone några preliminära svar på hypotetiska frågor är knappast vuxen att sköta ett lands politik.

Hypotetiska frågor är närmast oumbärliga inom filosofin och etiken. Där gäller det att konstruera tankeexperiment, och då kan man inte bara hålla sig till det som för stunden gäller. En hypotetisk fråga kan också fungera som en diplomatisk ingång till ett känsligt ämne. Man kan till exempel fråga:

– Är det rätt att tvinga sin dotter att gifta sig med en gammal släkting?

Kanske får man då svaret:

– Det är det ingen som gör!

– Nähä, så bra, men OM någon skulle göra det, vad skulle du tycka om det?

När jag gick i gymnasiet, i början av 1960-talet, fick vi elever en enkät från Folkpartiets ungdomsförbund (FPU) som var aktivt i kampen mot rasism. En fråga löd:

– Vad skulle du säga om din dotter ville gifta sig med en neger? (”Neger” var på den tiden ett helt neutralt ord och var inte negativt laddat.)

Ställd till tonåringar var denna fråga förstås högst hypotetisk i betydelsen orealistisk, men såvitt jag vet svarade alla på den.

Det finns förstås en del rätt triviala frågor av hypotetisk karaktär. En sådan är:

– Om du skulle få oväntat besök, vilket kaffe skulle du då bjuda på?

När jag var ung och provsprängningar av kärnvapen ägde rum i atmosfären på Novaja Zemlja, fick alla svenska hushåll en broschyr som hette ”Om kriget kommer”. Meningen var att vi skulle förbereda oss och vara inställda på att det kunde bli kärnvapenkrig när som helst. (Underligt nog har denna fara nästan glömts bort i dag, trots att den kanske är ännu större nu när många länder – en del med galna ledare – har kärnvapen.)

I mitten av 1990-talet skickade Socialstyrelsen ut en broschyr med titeln ”Om du skulle dö”. Meningen var att alla skulle tänka efter om de ville donera organ, om nu detta osannolika skulle inträffa att någon dog. Många raljerade över ordalydelsen som var ännu ett tecken på den konflikträdsla som svenska myndigheter tycks lida av och som gör att de aldrig vågar formulera något rakt på sak. Man sätter till exempel upp skyltar med texten ”Tack för att du inte röker här” i stället för att, som i andra länder, skriva ”Rökning förbjuden”.

Kampanjen för organdonation blev tyvärr ingen större succé. Om det berodde på att frågan ställdes hypotetiskt vet jag inte, men det är knappast troligt.

Ställer man frågan till SJ eller Trafikverket vad de skulle göra OM det blev en kall och snörik vinter, så nöjer man sig knappast med svaret: ”Jag svarar inte på hypotetiska frågor”. Men att frågan skulle vara verklighetsfrämmande är annars nästan vad man kan tro att de tycker.

Den ultimata hypotetiska frågan är förstås denna:

– Om Gud fanns, vad skulle du göra då?

Jag kan tänka mig många och långa svar på denna fråga, men den korta versionen av (det hypotetiska) svaret skulle bli:

– Då skulle jag ställa honom till svars för allt som han har gjort sig skyldig till.