Industrilobby mot klimatforskning, del 2
I ett tidigare inlägg tog jag upp ett antal lobbygrupper som under en vetenskaplig täckmantel arbetar för att sprida [vilseledande information om klimatforskningen](http://www.fof.se/blogg/jakob-londahl/industrilobby-mot-klimatforskning). Greenpeace har försökt kartlägga vilka organisationer som finansierar verksamheten och enligt en [artikel i The Gaurdian](http://www.guardian.co.uk/environment/2010/mar/30/us-oil-donated-millions-climate-sceptics) är Exxon Mobil kanske inte största boven i dramat som jag tidigare trodde. Det lilla oljebolaget Koch Industries har donerat 73 miljoner dollar till klimatskeptiska grupper, vilket förmodligen är mer.
Av artikeln framgår ytterligare ett antal av de ”forskningsinstitut” och ”välgörenhetsorganisationer” som genererar påhittade, felaktiga eller vinklade uppgifter om klimatforskningen. Information som sedan sprids okritiskt vidare av bloggar och föreningar som [”The Climate Scam”](http://www.theclimatescam.se/) och [Stockholmsinitiativet](http://www.stockholminitiative.com/lankar_bloggar/) (titta på deras länksamlingar). Inte sällan blir missuppfattningarna tillräckligt etablerade för att hitta vägar ut i de [större nyhetskanalerna](http://uppsalainitiativet.blogspot.com/2010/03/har-ar-felen-i-svds-rapportering.html).
Kampen är ojämn mellan forskare som mestadels ägnar sig åt just forskning och lobbygrupper som arbetar med informationsspridning (både skeptisk och alarmistisk sådan). Att allmänheten påverkas av lobbyverksamheten råder det ingen tvekan om. Frågan är om forskare själva förmår att hålla sig oberörda.
Eftersom vetenskapliga experter i allmänhet sysslar med detaljer gissar jag att de breda svingar lobbygrupperna utdelar inte får någon nämnvärd betydelse för forskningsresultaten. Men av samma anledning tror jag att många forskare får en förvrängd bild av helheten. Ingen enskild individ förmår läsa mer än en bråkdel av alla publikationer som skrivs om klimatets utveckling. Några forskare orkar ta sig igenom de sammanfattande rapporter som ges ut med jämna mellanrum. Men flertalet nöjer sig säkert med att läsa det som är relevant för det egna arbetet.
Jag skulle tro att experternas bild av klimatsystemet som helhet inte bara formas av samtal med kolleger och läsande av vetenskaplig text utan också av massmediala berättelser. Kanske återberättas därför en del myter av forskare själva när de får svara på journalisters frågor om sådant som går utanför den egna kunskapsnischen. Finns någon som studerat detta närmare?
