Intressanta förslag i nya budgetpropositionen

Regeringen meddelade idag att man vill satsa många miljoner på att ge långtidssjukskrivna och utförsäkrade jobb inom kultursektorn. (Satsningen beskrivs redan nu på [regeringens hemsida](http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/48/48/2e4e7898.pdf); budgetpropositionen i sin helhet offentliggörs den 20 september.)

Min första reaktion var, får jag tyvärr erkänna, ilska.

Som historiker identifierar jag mig med kultursektorn. Vi har vår yrkesstolthet (och kanske vår arrogans också). Kultursektorn är ingen avstjälpningsplats för arbetsmarknadens utslagna! Våra uppgifter kräver specialistkompetens och höga kvalifikationer! Nu kommer väl arbetsgivarna att låta okvalificerade sjukskrivna göra jobbet gratis medan de utbildade går arbetslösa!

Min andra reaktion var eftertankens kranka blekhet. Gud vet att det finns arbete nog även för den som inte har ”rätt” utbildning. Kultursektorn har, liksom alla andra branscher, rationaliserat bort alldeles för många okvalificerade jobb. Det är inte de glassigaste arbetsuppgifterna det handlar om, direkt. Vi talar ogräsrensning, mögelborttagning, korrekturläsning, dubbelcheckning av ändlösa arkivbeståndslistor, etikettklistning; att damma, lägga spökhögar i kartonger, och gå vakt på museer. Därtill kommer den helt nya arbetsuppgiften digitalisering. (Vilket i praktiken betyder att man står vid en skanner.)

Min tredje reflektion var: är dessa okvalificerade jobb lämpliga för den som redan har en funktionsnedsättning? Slutsatsen är nog att man måste tänka två gånger. Det handlar i de flesta fall om arbeten med repetitiva rörelser och ihållande statisk belastning. Har man ryggproblem eller annan smärtproblematik är arkivjobb något av det sämsta man kan ägna sig åt.

Ska långtidssjukskrivna arbeta måste det ske på ett sätt som är acceptabelt, både för den person det gäller och utifrån branschens perspektiv.