Klimatmärkning eller prismärkning?
Härom veckan blev jag uppringt av en journalist som förebereder ett program om klimatmärkning. Han skulle dyka upp för att göra en intervju om ämnet. Det blev ingen men jag började fundera om det hela är en sådan bra ide. Svaret blev ett nej.Tanken bakom klimatmärkning är att med ett märke signalera om en vara i ett livscykelperspektiv förbrukar mycket eller lite energi. Problemet är bara att det behövs oerhört mycket detaljerad information för att beräkna energiåtgången, produkt för produkt. En sådan information finns naturligtvis inte så märkning endast kan vara indikativ: bra, dåligt, mittemellan eller något i den stilen. Att väga samman produkter i olika kategorier, exempelvis mat och kläder, blir naturligtvis ogörligt utifrån en dylik märkning.Det finns dock en enkel lösning på märkningsproblemet: höga priser på fossil energi. Med ett högt pris på energi fördyras alla varor som på sin väg till konsumenter förbrukar mycket energi. Vägen omfattar inte bara transporten utan hela tillverkningsprocessen inklusive de föregående produktionsleden. En produkt som förbrukar mycket energi jämfört med en energisnål variant kommer att ha en konkurrensfördel. Med ett högt energipris tvingas dessutom alla konsumenter att klimatkompensera vare sig de vill eller ej. Mekanismen bakom detta heter på ekonomspråk budgetrestriktionen. Men ett högt energipris kommer vi helt enkelt inte ha råd att konsumera lika mycket energi som förut. Förbrukar vi konsumenter mycket av vissa energirika produkter/tjänster tvingas vi, allt annat lika, dra ner på andra. Ett energipris som stabilt ligger på en hög nivå är dessutom nödvändigt för att stimulera utvecklingen av ny teknik. Lite förenklat kan man säga att med ett högt energipris är klimatmärkning onödig och med ett lågt pris blir märkningen otillräcklig. Så varför inte denna enkla och självklara lösning – ett högt pris på fossil energi utan en krånglig klimatmärkning? Det finns en tydlig tendens i samhället att försöka lösa viktiga samhällsproblem genom att få konsumeter att ”välja rätt”. Det hela påminner lite grand om det sedan medeltiden beprövade sättet att sälja avlater. Mekanismen är ungefär densamma. De som säljer avlaterna tjänar på detta och de som köper blir saliga. Man får sin syndaförlåtelse även om innehållet syndbegreppet ändrats med tiden.
