Klipp och klistra ihop en influensa

Vill du veta en hemlighet? Det finns en [kontrovers](http://www.newscientist.com/article/mg20327246.300-13-more-things-hybrid-life.html), en anomali om du så vill, i modern biologi. Ta den idag så aktuella svininfluensan. Viruset är en korsning, en hybrid av olika närbesläktade virus, ett [hopkok](http://www.nature.com/nature/journal/v459/n7250/fig_tab/nature08182_F1.html) som ger den unika [egenskaper](http://media.medfarm.uu.se/flvplayer/influensa-h1n1/video2). Virus är ganska speciella små genetiska missiler, men hur är det med andra organismer, korsar de sig också hej vilt? Och om de gör det, spelar det någon roll? Det är essensen av kontroversen. Debatten om hybridernas betydelse har svajat fram och tillbaka de senaste 250 åren.

Idag finns det ett samförstånd hos många tongivande biologer, en [konsensus](http://en.wikipedia.org/wiki/Modern_evolutionary_synthesis) om att den viktigaste evolutionära processen är långsam; mutationer i gener förändrar egenskaper hos individer och det naturliga urvalet sorterar fram de individer som är bäst på att överleva och föröka sig. Den här processen stämmer väl in med Charles Darwins idé om hur evolution orsakar förändring med små små steg över en lång lång tid. Det här tankesättet har sina rötter i antiken, ”natura non facit saltus”, och betyder att naturen inte gör plötsliga hopp. Trots det så har det uppstått nya arter i Sverige efter senaste istiden, på mindre än 14 000 år. De kan mycket väl ha uppstått på några få år, över några få generationer. Hoppsan. Nu börjar det likna svininfluensa.

Enligt en [studie](http://www.ucl.ac.uk/taxome/jim/pap/mallet07_hybspn_Nature.pdf) i den vetenskapliga tidskriften Nature så kan 10 procent av alla djurarter och 25 procent av växterna hybridisera med minst en annan art. Varför ska vi bry oss om det här? Jo, för att hybridiseringen mellan närstående arter har visat sig ha en praktisk påverkan på så skilda företeelser som trädgårdsskötsel, inhemsk naturvård och uppkomsten av nya arter.

I Sverige kan vi inte vara stolta över att ha många arter som bara finns här. Istider har kört över Skandinavien som väghyvlar flera gånger och skrapat bort den lilla originalitet som kan ha uppstått däremellan. I Sverige finns det minst två arter som uppstått efter den senaste istiden som är just hybrider. Växterna [hällebräcka](http://www.sbf.c.se/www/upl/files/hllebrckasbf_76.pdf) och [gotlandsnunneört ](http://www.botan.uu.se/pdf/2008/V17.pdf) har fortfarande sina föräldraarter på några tiotals mils närhet, men klarar sig fint utan dem. De kan göra frön helt själva, som vilken annan ordentlig art som helst.

Har du trädgård? Då kanske du har praktisk erfarenhet av mördarsniglar. I [Forskning och framsteg](http://www.fof.se/tidning/2008/5/hybridsniglarna-breder-ut-sig) kan du läsa om hur den spanska skogssnigeln, bättre känd som mördarsnigeln, kan hybridisera med de inhemska svarta och röda skogssniglarna. Det skulle kunna ge upphov till hybridsniglar som ännu bättre på att klara det svenska klimatet och kan sprida sig norrut, till odlarnas skräck.

Det är inte bara i trädgårdar som hybrider kan ställa till förtret. Idag finns det bara ett tiotal par kvar av den vackra, lilla och utrotningshotade [fjällgåsen](http://www.sofnet.org/index.asp?lev=3309&typ=1). I ett desperat försök att rädda fjällgässen så har man inom projekt fjällgås använt fåglar från zoologiska trädgårdar. De fåglarna har [visat sig](http://www.springerlink.com/content/u243n818252x6158/) innehålla gener från släktingen bläsgås. Ägg av fjällgås har lagts i bon av vitkindad gås som fått fungera som fosterföräldrar. Förhoppningen är att kunna förändra fjällgåsens flyttvägar för att de ska slippa den intensiva jakt som bedrivits i vinterkvarteren. Ironiskt nog så dyker det nu upp [hybrider](http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images.aspx?art=823&art_leaf=True) mellan vitkindad gås och fjällgås. Fjällgåsen hade varit en lättare fågel att rädda om den hade läst in sig på gängse etablerad evolutionsteori i stället för att vara så lättfotad när det gäller artgränser.

Hur påverkar hybriderna den gängse synen på evolution? Långt innan Charles Darwin gick ut offentligt med evolutionsteorin så tänkte han sig evolutionen som ett [träd ](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/58/Darwin_tree.png). Moderna släktträd, som tar hänsyn till hybridiseringar där de haft någon betydelse, blir ganska krångliga. Titta bara på det [här ](http://cas.bellarmine.edu/tietjen/Ecology/se2497604003.gif) försöket att illustrera vårt släktskap med bakterier och [arkéer ](http://en.wikipedia.org/wiki/Archaea). Trots allt så är det ganska väl fastlagt att individer gör bäst i att para sig med sin egen art. Hybriderna verkar oftast inte vara lika framgångsrika som de avkommor där båda föräldrarna är av samma art ([Exempel](http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=2596841)). Fast i viktiga undantagsfall, kanske när två arter möts i nya miljöer som ingen av dem är anpassade för, så kan hybriderna i stället vara mer framgångsrika än sina föräldrar ([Exempel](http://luur.lub.lu.se/luur?func=downloadFile&fileOId=1176457)). Det har till och med visat sig att [Darwinfinkar](http://findarticles.com/p/articles/mi_m2120/is_n2_v77/ai_18191332/) på Galapagosöarna kan få hybrider som klarar sig riktigt bra, vilket står i motsats till [Darwins](http://darwin-online.org.uk/content/frameset?viewtype=side&itemID=F373&pageseq=263) egen uppfattning om hybrider.

Det finns egentligen inget i evolutionsteorins grundpelare som talar emot hybridisering. Verkligheten ställer samma krav på hybrider som på annan avkomma – de måste kunna överleva och föröka sig. Det är något som svininfluensan verkar klara väldigt bra just nu. Fast det kanske är en klen tröst för dem som blivit sjuka.