Ögats irrande rörelser i jakten på den rätta julklappen

Stressad och svettig flackar jag med blicken när jag söker i affärens utbud efter en söt vit ängel. Det är en av de saker som min syster av någon outgrundlig anledning har önskat sig i julklapp. I vår familj är det nämligen obligatoriskt att skriva önskelista – även för oss som för länge sedan passerat ”gå” när det gäller tron på tomten. Mitt i allt kommer jag att tänka på att det hade varit intressant med en ”eye tracker”, alltså en ögonföljare, för att se hur bra jag egentligen är på att leta efter den rätta julklappen.

Ögonföljare används bland annat för att undersöka patienters förmåga att bedöma information om risker förknippade med medicinska behandlingar. Man mäter helt enkelt hur ögat rör sig när undersökningspersonen till exempel ska studera ett informationsblad där informationen ges i form av en figur. Att använda figurer eller grafer är vanligt när man försöker anpassa riskkommunikation till personer som kan ha det svårt att bedöma risker i termer av sannolikheter och annan numerisk information. Med hjälp av ögonföljaren kan man sedan se vilken information som personen fokuserar och hur länge. [En forskargrupp i Schweiz har använt den här metoden ][] och deras forskning visar att människor tenderar att i högst grad fokusera den risk som visas först, eller överst, på informationsbladet medan annan information inte får samma uppmärksamhet. Detta gäller speciellt personer som har det svårt med numeriska riskbedömningar trots att det var dem som informationsbladet var anpassat till.

Resultatet för mig personligen i julhandeln skulle antagligen bli detsamma: Fokusering på första bästa hylla, ett flackande sökande mellan olika föremål i närområdet medan den söta vita ängeln på hyllan längre bort tryggt sitter kvar – omärkt av min blick.

[En forskargrupp i Schweiz har använt den här metoden ]: http://www.cb.ethz.ch/research/finished/eyetrack