Tur för dinosaurier men otur för oss

Evolutionen har inte något mål. Dinosaurier, alltså fåglarnas förfäder, och krokodilernas förfäder visar det. Men jag kan inte komma ifrån att det är vi människor som på olika sätt tillskriver evolutionen olika mål och syften. Därför har vi också svårt att förstå hur det naturliga urvalet kan gynna till synes onödiga, ibland till och med skadliga, genetiska lösningar. I en artikel i Science diskuterar brittiska forskare huruvida dinosaurierna hade någon inneboende genetisk fördel gentemot urkrokodilerna. Fanns det något som gjorde dem mer anpassningsbara? Forskarna undersökte om evolutionen kan vara progressiv till sin natur, kan dinosaurier vara bättre utrustade till att ge upphov till ännu bättre arter? I så fall borde dinosauriefossil vara mer variabla mellan tidsåldrar än urkrokodilernas fossil. Det skulle tyda på en bättre evolutionär förmåga att utvecklas till olika former, att bättre anpassa sig till olika miljöer. Så var inte fallet (läs mer här). Men av någon anledning lyckades dinosaurierna överleva två globala katastrofer som var katastrofala för urkrokdilerna. Fast egentligen är hela resonemanget absurt.Det går inte att prata om dinosaurier och urkrokodiler som två olika grupper som kan konkurrera med varandra. Det fanns ju dinosaurier som gladeligen satte i sig av några dinosaurier och med våldsam kraft konkurrerade med andra. Men vi människor har oerhört lätt att gruppera saker och applicera påhittade intressen till dessa grupper. Är det därför vi gärna vill se att evolutionen går ’framåt’? Problemet är mer komplicerat än vad det ger sken av. Evolutionen kan inte vara progressiv i sin natur eftersom den inte kan vara förutseende. Också vi människor är produkten av våra föräldrars reproduktion, och deras föräldrar i rakt nedstigande led till livets första trevande försök i ursoppan. Det är vår släktskapshistoria som bestämmer vilken genetisk person vi är idag, inte något predestinerat öde eller högre makt. Ingen vet med säkerhet vad som händer imorgon och evolutionära (genetiska) intressen sträcker sig bara en eller två generationer in i framtiden. Därför kan sånt som verkar dumt, vissa genetiska element som motverkar en potentiellt långsiktig evolutionär fördel, överleva. Det finns genvarianter som (effektivt sätt) nedärvs enbart från mamman eller pappan, och inte från båda som vid vanlig mendelsk nedärvning (läs mer). De här genvarianterna har lagt den långsiktiga fördelen med sexuell förökning (att ha en backup) åt sidan och bytt det mot en kortsiktig vinst: genetisk kontroll över fostertillväxten. Varför beter sig då inte alla gener på ett sådant kortsiktigt sätt? Ja, den frågan är inte helt lätt att svara på. Men sexuell reproduktion gör oss till unika genetiska individer. Är det evolutionens sätt att vara förutseende?