Resiliens

RESILIENS, resilience

”Det viktigaste är att förstå helheten, hur saker och ting hänger samman. Det är bara då man kan forma eller reparera system för att åstadkomma säkerhet och resiliens.” Så skrev Bo Ekman, Tällberg foundations grundare och ordförande, på DN Debatt tidigare i år.

Resiliens beskriver förmågan att stå emot och återhämta sig från påfrestningar. Det engelska ordet resilience kan också översättas med elasticitet eller spänst, enligt ordboken. Nu har termen kommit in i svenskan och används mest av psykologer och miljöforskare.

När det handlar om en individ beskriver resiliens hur pass bra hon är på att handskas med kriser, förändringar och stress utan att brytas ner av dem. En del människor kan det från början. Andra behöver hjälp med att inte låta sig knäckas av minsta svårigheter, utan snarare kunna se dem som utmaningar som de kan växa av.

I miljösammanhang talas det om ekologisk resiliens, förmågan hos ett ekosystem att möta olika förändringar som stormar, bränder och föroreningar. Om ett ekosystem förlorar sin resiliens klarar det inte av att förnyas efter en störning och kan drabbas av kollaps. Även hela samhällen kan gå liknande öden till mötes.

För att undvika katastrof försöker nu forskare undersöka sociala och ekologiska system som en sammanflätad helhet, där människor och natur samspelar. Stockholm resilience centre bildades i januari 2007 just för att få bättre insikter om de globala miljöförändringarna.

– Centret ska ge världen den kunskap som krävs för att styra om samhällsutvecklingen i en hållbar riktning, säger Johan Rockström, chef för centret. Hittills har miljöpolitiken till stora delar handlat om att flytta runt stolarna på Titanic. Men för att lösa de stora globala miljöproblemen behöver vi en helt ny kompasskurs för fartyget.