Annons
Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida

En Kirunabo som bor i Luossavaara påverkas ständigt av dammet från gruvdriften.

Bild: 
Mats Berg

Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida

Svenska gruvföretag tror på tillväxt under 2013 och räknar med att behöva nyanställa. Men myntet har en baksida. Ny teknik gör det möjligt att exploatera mindre fyndigheter – vilket förvärrar miljöförstörelsen.

Författare: 

Publicerad:

2013-02-28

Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt är gruvnäringen för Sverige vad oljan är för Norge. Staten lägger miljarder på verksamheten. Men i Kiruna, där en stor del av  Sveriges gruvor finns, har marken börjat kollapsa och staden måste flyttas. Dammet målar landskapet svart. Mark och vatten förorenas, samtidigt som nya bolag vill öppna gruvor i orörd fjällmiljö.

Gruvföretagen måste avsätta en summa pengar för att återställa landskapet. Men enligt David Berggård, gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten, kan ett landskap där gruvbrytning pågått inte återställas – förstörelsen är för stor. Marken tas bort, vattendrag leds om, sjöar töms och kvar blir ett månliknande landskap med avfall som läcker föroreningar långt efteråt. Ny teknik kan dessutom bidra till att förstörelsen ökar.

– Numera kan bolagen bryta upp berg som innehåller lägre halter av mineraler än förr. Det innebär att större mängder material tas upp från marken, vilket ger ännu värre skador på landskapet, säger Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, KTH.

Gruvdriften i Kirunaområdet domineras av statligt ägda LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag). Företaget har brutit malm i Kiruna sedan 1890-talet. I dag vill även flera utlandsägda företag starta verksamhet i området, till exempel australiensiska Kiruna iron och Avalon minerals ltd, samt kanadensiska Eurasian minerals inc.

Det kanadensiska gruvbolaget Northland resources har redan påbörjat sin gruvbrytning i grannkommunen Pajala. Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid KTH, kan bolaget räkna med att tjäna ungefär 500 miljarder kronor på 20 år, beräknat på fyndighetens storlek på 250 miljoner ton och dagens prisnivå på metaller. På bolagets hemsida står det att den betydande järnmalmsreserven räcker i minst 19 år och förväntas generera ett starkt kassaflöde.

– Ett argument för nya gruvor är att de ger flera arbetstillfällen. Men i moderna gruvor arbetar relativt få människor, som ofta är utländska specialister och därför inte betalar skatt i Sverige, säger Hans Lööf.

Han tror heller inte att Northland resources tänker betala bolagsskatt i Sverige.

Däremot kräver nya gruvor stora satsningar av staten, som bygget av de nya vägarna mellan den nyöppnade gruvan i Pajala och järnvägen i Svappavaara. Var sjätte minut kommer tung trafik, med upp till 37 meter långa lastbilar, att passera byarna längs vägen.

De norrländska gruvorna är främst inriktade på järnmalm. Järnmalmen förädlas sedan i speciella anläggningar till små kulor av järn med olika tillsatser, så kallade pellets, som används i ståltillverkning.

Nyligen stoppade Naturvårdsverket nyöppningen av ett av LKAB:s dagbrott. Myndigheten ansåg att bland annat pelletsverket, som hade dålig rening, också skulle ingå i tillståndsprövningen.

– Det är tydligt att myndigheten på det sättet ville komma åt en av de smutsigaste industrierna i Europa, säger Ulf Nygren, chef för miljö-och samhällsbyggnadsförvaltningen i Kiruna kommun.

LKAB har nu investerat i rökgasrening för pelletsverket och när en ny ansökan om tillstånd görs kommer företaget troligen att få öppna dagbrottet. Brytningen medför avfall i form av gråberg och tungmetaller som läggs på hög i stora upplag.

Förutom förorening med tungmetaller kan gruvdriften också innebära övergödning av vattendrag. LKAB samarbetar med forskare vid Luleå tekniska universitet, LTU, för att undersöka den frågan.

– Övergödningen leder till att produktionen av alger och andra vattenväxter ökar något, säger Sara Chlot, doktorand vid LTU, som har undersökt vattendrag i Kirunaområdet.

Föroreningarna kan dessutom bli mer akuta när vattenflödena minskar. Nu ska sjön Luossajärvi som ligger intill gruvan i Kiruna dämmas upp för tredje gången. Från sjön flyter bäcken Luossajoki, som tar emot Kiruna stads renade avloppsvatten. Bäcken flyter sedan vidare in i sjön Ala Lombolo, Norrbottens mest förorenade sjö med bland annat kvicksilver från LKAB:s gruvor. Sinande vattenflöde i Luossajoki ger även lägre vattenstånd i Ala Lombolo, vilket gör att sedimenten friläggs. Därmed frigörs kvicksilvret som kan spridas till omgivningen. Förhöjda halter av kvicksilver har redan hittats i fisk i Torneälven, som tar emot vatten från Ala Lombolo.

Damm från LKAB:s upplag är ytterligare ett problem för en del Kirunabor. I upplagen förvarades år 2011 ungefär 12 miljoner ton av bland annat gråberg och defekta pellets. Normerna för luftkvalitet i staden överskrids allt oftare. En Kirunabo som bor i Luossavaara påverkas ständigt av dammet.

– Utemöblerna måste torkas dagligen eftersom de blir så svarta av allt gruvdamm, säger en Kirunabo som vill vara anonym.

Snart får han många nya grannar. LKAB ska bygga 150 lägenheter i Luossavaara. Men först måste bolaget sanera marken, eftersom den är förorenad av ett gammalt dagbrott.

I Kiruna har många blivit av med sina bostäder. Staden måste flyttas, eftersom marken kollapsar efter malmbrytningen. Hur miljön påverkas av flytten är det ingen som vet.

– Någon samlad miljöbedömning finns inte. Det är redan bestämt att de flesta byggnader som ligger i riskzonen ska rivas. Men det är inte bestämt vad som ska hända med avfallet från rivningen. Vi vet inte heller vart vi ska flytta jordmassor från dessa områden, säger Margareta Bergman, som är miljöchef i Kiruna kommun.

LKAB:s hundraåriga verksamhet har alltså orsakat en rad miljöproblem. Bolagets gruvor ligger dock på redan industrialiserad mark. När andra företag nu vill starta gruvdrift hotas även den arktiska fjällmiljön. Australiska Kiruna iron har provborrat i området och planerar brytning av malm i ungefär 10–20 år. Även om det kan låta som en kort tid, så blir det svårt att sedan återvända till de förändrade fjällen.

– Om Kiruna iron får tillstånd att exploatera fjällmarkerna kommer renskötseln som funnits i området i hundratals år att försvinna, säger Niila Inga, renskötare i Laevas sameby.

Prospekteringar pågår för fullt också norr om Kiruna, kring Esrange, vars rymd- och raketforskning nu hotas av framtida gruvdrift. Även om Kiruna iron inte har startat sin verksamhet ännu, så störs turismen redan i dag. Vem vill investera i ett område som snart kan bli en gruvöken?

– Det blir som en död hand över turistentreprenörers investeringsvilja, säger Erica Mattsson vid Kiruna Lappland, en paraplyorganisation för turismintriktade företag i Kiruna kommun.

Saken blir ännu värre av att det tar lång tid för den arktiska miljön att återhämta sig, eftersom alla biologiska processer går långsamt på grund av kylan. Är det då rätt att satsa på gruvorna i norr? Nationalekonomen Hans Lööf  jämför Sverige med andra stora exportörer av råvaror, som Jamaica.

– Jamaicas ekonomiska tillväxt har avstannat jämfört med till exempel Hongkong, som exporterar förädlade produkter som elektronik. Trots miljardvinster är råvaruexport i längden inte bra för ett lands ekonomi. 

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

47

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Förstår inte hur våran regering tänker eller vad dom tänker med. Gruvnäringen ger inga pengar till Staten om den inte är statlig. Gruvnäringen gav under 2011 en inkomst av 1,139,936 kronor till Gruvstaten. Infrastrukturen som skattebetalarna har naturligtvis med råge överstigit denna summa, med miljarder. Kommunerna som släppt till markerna och förflyttat fasta boende och företagare samt ordnat viss del av infrastrukturen med lokala kommunala skattepengar. Väntar fortfarande på att skatter för arbetarna skall flyta in i kommunalkassorna, vilket dom lär få vänta på resten av gruvbrytnings perioden på då det är mest resande gästarbetare som arbetar i gruvorna numera. Vilka skattar i sina egna hem kommuner eller i annat land. Det fantastiska fenomenet är att Regeringen skänker bort naturtillgångarna och skattebetalarna får betala för att risk kapitalbolagen skall kunna ta bort sina gåvor från Sverige. Och den där Annnie Lööf som skall vara Näringsminister, har inte en aning om att hon står stolt och skänker bort Sveriges naturtillgångar gratis och Skattebetalarna får betala för att hennes gåvor skall kunna lämna Sverige. Nä skall vi tillåta att Regeringen och riksdagens ministrar skänker bort våra naturtillgångar och kvar blir miljöskadade sjöar vattendrag som sedan rinner ut i Bottenviken för att fylla den med Tungmetaller,Grundämnen och Gödningsämnen. Vi har redan Bottenviken och Östersjön så förgiftad att fiskdöden snart är total. Vi talar om avgasreningar på bilarna och utfasning av bensin och oljemotorer. Detta med Tungmetaller och Grundämnen samt Gödningsmedel i sjöar och vattendrag, är mycket värre då det sprider sig i näringskedjan.Inte ens Veganerna och vegetarianerna klarar sig från dessa förgiftningar. Förgiftningarna blir total efter ett antal år, Bottenviken och Österjön blir då ett dött hav fyllt av Tungmetaller, Grundämnen och Gödningsmedel som skapar giftiga växter i Östersjön och Bottenviken.

Precis, vi har den lägsta exproprieringsskatten i världen, dvs avgiften för att få lägga beslag på naturtillgångar. Dessutom så är det bara att sätta det svenska bolaget i konkurs när man är färdig, så behöver man inte städa efter sig.. då får staten ta notan istället.

Det är trist och sorgligt se hur FoF nedlåter sig till så dålig journalistik och att bli ett forum för osaklig agitation.

@IVA-ledamot: du får gärna återkomma med konkreta exempel på vad du menar är dålig journalistik.

Vi får väl utgå att Patrik Hadenius på något sätt är ansvarig för vad som publiceras i FoF och då är skriften bara att beklaga. Texen är tendensiös och laddad med negativa värdeord, som "Dammet målar landskapet i svart", "gruvöken". Den vinklade bilden förstärks av valen av citat. Förhoppningsvis kommer FoF att få krav på korrigeringar från dem som är direkt utpekade i texten. Detta inslag i FoF är långt ifrån vad man utger sig för på hemsidan ” du som läsare kan lita på det som står i vår tidning. Vi undviker lösa spekulationer och pseudovetenskap." Våra förväntningar på saklighet och korrekt information i FoF är betydligt högre.

Angående artikeln ”Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida” av Elin Lundström i FoF 3/2013

I 33 år har jag prenumererat på Forskning och Framsteg, men aldrig sett ett mer skrämmande exempel på ’journalistik’. Från början skrevs det mesta av forskarna själva och kvalitén var hög, men kanske inte alltid så ’klatschig’. På senare år har allt mera av materialet kommit att skrivas av journalister, i de flesta fall på ett insatt och vederhäftigt sätt, så vitt jag har kunnat bedöma. I det här fallet har fattaren uppenbarligen varken sakkunskap eller journalistisk utbildning (inget nämns i alla fall om detta i hennes CV på nätet), utan har skrivit ett känslomässigt debattinlägg, utan basal faktakontroll och vetenskapliga ambitioner, under rubriken ’Miljövård’.

Det är mycket genant för FoF som själv beskriver sig sålunda:
*” Våra nära kontakter med den svenska forskarvärlden innebär att du som läsare kan lita på det som står i vår tidning. Vi undviker lösa spekulationer och pseudovetenskap – det finns så mycket i den riktiga vetenskapen som är tillräckligt spännande och överraskande. Vi välkomnar läsarbrev med synpunkter på våra artiklar, och har vi publicerat ett faktafel korrigeras det både på nätet och i ett kommande nummer.”*

I artikeln finns över 30 sakfel och däremellan osaklig och negativt känslomässiga textavsnitt, som jag går igenom nedan.

**Fel 1:** *”Staten lägger miljarder på verksamheten”*. Gruvbolagen betalar in miljarder till staten varje år, inte minst LKAB, betydligt mer än vad som kommer tillbaka. Något som regeringen använder till hela Sveriges utveckling, även Stockholms universitet (där skribenten är verksam). Att något av detta bör gå tillbaka till Malmfälten i form av infrastruktursatsningar etc. är nog ganska rimligt.
**Fel 2:** *”…i Kiruna , där en stor del av Sveriges gruvor finns…”*. I Kiruna finns en aktiv gruva. I Kiruna kommun finns två aktiva gruvor. I Norrbotten finns ytterligare tre gruvor, resten söderut.
**Fel 3: ***”…i Kiruna…har marken börjat kollapsa…”*. Marken har inte börjat kollapsa i Kiruna. Ingen har ännu tvingats att flytta. Deformationerna till följd av malmbrytningen övervakas noggrant och stadens flytt sker under ordnade former i politiskt samförstånd.
**Tendensiös och osaklig text 1:** ”Dammet målar landskapet svart.” När jag sist tittade ut var snön vit, likaså alla fjällen runt omkring. En viss damning förekommer kring Kiirunavaaragruvan, som ibland gråfärgar Kiirunavaara och den närmsta omgivningen, men inga gränsvärden för damm har överskridits och man jobbar ständigt med förbättringar på detta område.
**Fel 4: ***”Mark och vatten förorenas…”*. Var finns dessa föroreningar? Det nämns inte. Denna svepande formulering saknar saklig grund. Gruvbolagen följer stränga miljövillkor för utsläpp, vilka övervakas. Till exempel kan nämnas att kopparhalterna i dagbrottsvattnet som pumpas ur Leveäniemi dagbrott håller betydligt lägre kopparhalter än dricksvattnet i Kiruna…
**Tendensiös och osaklig text 2:*** ”…samtidigt som nya bolag vill öppna gruvor i orörd fjällmiljö.” *Vilka gruvor avses här? Det framgår inte. Ytterligare en svepande och osaklig formulering. De områden som Kiruna Iron har arbetat med ligger i huvudsak nära Kiirunavaara (som är ett industriområde), vägar, järnvägar och kraftledningsgator. Knappast ’orörd fjällmiljö’. Exploatering av naturresurser i Lappland lyder under samma regler som i övriga Sverige. Gruvetableringar utanför nationalparker bör behandlas på samma sätt i norr som på andra ställen. Texten andas ett omotiverat storstadsperspektiv. Allt detta redan i första stycket!
**Tendensiös och osaklig text 3:** *”…kan ett landskap där gruvbrytning pågått aldrig återställas – förstörelsen är för stor.”* ’Återställning’ av naturen vid ett mänskligt ingrepp är i princip alltid omöjligt. Att vräka tillbaka varphögar och jord i dagbrott och liknande följt av planteringar är inte återställning, utan ytterligare påverkan. Den långtidsverkan som gruvbrytning har på naturen är inte större än andra mänskliga ingrepp, t.ex. vägar, järnvägar, andra industrietableringar, för att inte tala om bostadsutbyggnaden i storstädernas utkanter. Sådana ingrepp är ännu mer långvariga, men diskuteras knappast. Vidare, kan noteras att en del djur stortrivs i dagbrottsbranter, t.ex. falkar och svalor här i Kiruna, där man också kan se rikligt med harar, vesslor, rävar etc i dagbrotten. Dessutom, vattenfylls dagbrotten efter avslutad brytning naturligt och blir ofta goda fiskesjöar…
**Tendensiös och osaklig text 4:** *”…blir ett månliknande landskap…”*. Ett av människan påverkat landskap har ingenting med månen att göra. Svepande och felaktigt. Ett av gruvbrytning påverkat område, liksom andra påverkade områden, återerövras obönhörligt av de biologiska processerna, men i långsammare takt i Lappland än söderut naturligtvis.
**Tendensiös och osaklig text 5**: *”Ny teknik kan dessutom bidra till att förstörelsen ökar.”* Makalöst teknikfientligt påstående! Det som åsyftas är tydligen att man kan processa berg med lägre metallinnehåll med modern teknik och därmed göra större åverkan. Detta är ju i de flestas ögon något positivt att man kan utvinna värdefulla ämnen ur naturen till mänsklighetens nytta. Man ska inte heller glömma att ’ny teknik’ också används för att kraftigt minska miljöpåverkan av mänsklig aktivitet. Och för att lyckas med detta krävs råvaror…
**Fel 5: ***”…australiensiska Kiruna Iron…”*. Kiruna Iron är ett svenskt aktiebolag med australiskt moderbolag.
**Fel 6:** *”…kan bolaget räkna med att tjäna 500 miljarder kronor på 20 år…”*. Detta innebär en vinst på 25 miljarder kronor/per, från en planerad produktionsnivå på 4 miljoner ton/år. Helt orimligt! Inte ens LKAB når upp i sådana siffror…
**Fel 7:** *”Men i moderna gruvor arbetar relativt få människor…”.* LKAB har 3371 anställda i Sverige, varav 2230 i Kiruna och 1300 i Malmberget (se hemsidan). Förutom detta är minst den 10-dubbla siffran beroende av LKABs verksamhet för sina jobb. Jag vet inte om det ska betraktas som få…? Till detta kommer övriga gruv- och prospekteringsföretag…
**Fel 8:** *”…ofta är utländska specialister och därför inte betalar skatt i Sverige.”* En ren lögn! Utländska specialister utgör en försumbar del av arbetsstyrkan. De som omnämns under Fel 6 arbetar och betalar skatt i Sverige…
**Fel 9:*** ”De norrländska gruvorna är främst inriktade på järnmalm.”* Endast gruvorna från Gällivare och norrut är inriktade på järnmalm; i dagsläget fyra stycken. Från Gällivare och söderut är gruvorna inriktade på sulfidmalmer eller annat.
**Fel 10:*** Angående pellets: ”*…små kulor av järn…” Pellets är kulor av järnoxid, inte järn, med olika tillsatser.
**Fel 11:** *”Nyligen stoppade Naturvårdsverket nyöppningen av ett av LKABs dagbrott.” *Det var Miljödomstolen som stoppade verksamheten, inte Naturvårdsverket.
**Fel 12:** *”Myndigheten ansåg att pelletsverket, som hade dålig rening, också skulle ingå i tillståndsprocessen.” *Pelletsverkets rening hade inget med Naturvårdsverkets överklagan att göra.
**Tendensiös och osaklig text 6:** *”Brytningen medför avfall i form av gråberg och tungmetaller som läggs på hög i stora upplag.”* Detta är inget avfall utan samma naturprodukter som när de låg inne i berget! De kan i många fall återanvändas. I annat fall kan de lugnt ligga kvar, under övervakning så att inte för höga halter av vissa ämnen sprids till grundvattnet. Man bör komma ihåg att utan de ’hemska’ tungmetallerna klarar vi oss inte. Den mänskliga organismen behöver många av dessa för att klara sina funktioner, t.ex. järn och zink…
**Tendensiös och osaklig text 7:** *”Förutom förorening med tungmetaller…”.* Ingen dokumentation av detta anges. Så vitt jag vet har ingen förorening med tungmetaller skett till vattenrecipienter i Norrbotten från gruvindustrin. Handhavandet av slamdammar och varphögar följer de miljöregler som finns.
**Fel 13:** *”…tar emot Kiruna stads renade avloppsvatten. Bäcken flyter sedan vidare in i sjön Ala Lombolo…”* Avloppsvattnet når bäcken efter Ala Lombolo.
**Fel 14:** *”…kvicksilver från LKABs gruvor.”* Det kvicksilver som finns i sjön härstammar från Folktandvården och LKABs laboratorieverksamhet före 1960-talet.
**Fel 15: ***”Sinande vattenflöde i Luossajoki ger även lägre vattenstånd i Ala Lombolo, vilket gör att sedimenten friläggs.” *Luossajoki uppvisar inget sinande vattenflöde. LKAB pumpar kontinuerligt vatten till bäcken och övervakar att tillflödet till Lombolosjöarna upprätthålls. Däremot, kommer Ala Lombolo att saneras på kvicksilver och sprängämnen som Försvaret dumpat där. I framtiden kan dock sjöarna komma att behöva tömmas p.g.a. gruvbrytningen.
**Fel 16:** Angående Luossavaara: *”Men först måste bolaget sanera marken, eftersom den är förorenad av ett gammalt dagbrott. ” *Föroreningarna bestod av gamla oljefat. Dagbrottet har inte förorenat marken. Texten är också tendensiös då den insinuerar att gamla dagbrott är någonting negativt.
**Fel 17:** *”I Kiruna har många blivit av med sina bostäder.”* Ingen har ännu blivit av med sin bostad p.g.a. gruvbrytningen i Kiruna stad. Inte ett hus har rivits.
**Fel 18:** *”Hur miljön påverkas av flytten är det ingen som vet.”* Löst påstående utan saklig uppbackning. I själva verket pågår ett omfattande utredningsarbete kring samhällsomvandlingen, både inom LKAB och kommunen. Ett nytt arkitektförslag angående stadsflytten har nyligen accepterats.
**Tendensiös och osaklig text 8:** *”När andra företag nu vill starta gruvdrift hotas även den arktiska fjällmiljön.” *En återupprepning av mantrat från Tendensiös och osaklig text 2. För det första är inte klimatet arktiskt i Kirunatrakten, utan subarktiskt. I stort sett inga gruvprojekt planeras i högfjällsregionen, utan utanför nationalparkerna i lågfjällsterräng. Se i övrigt ovan.
**Tendensiös och osaklig text 9:** *”…så blir det svårt att sedan återvända till de förändrade fjällen.”* Detta åsyftar tydligen rennäringen, vilket först inte är tydligt. Rennäringen har redan kunnat bedrivas parallellt med gruvbrytningen i dessa trakter i hundratals år, gör så även nu. Dessa båda intressen förhandlar kontinuerligt kring sina intressen och frågorna löses ofta till bådas nöjsamhet vid förhandlingsbordet. När gruvbrytningen upphört kan växter och djur långsamt återta de relativt små områden som påverkats av gruvbrytningen. Ett betydligt större problem för rennäringen är de stora rovdjuren…
**Tendensiös och osaklig text 10:** *”…vars rymd och raketforskning hotas av framtida gruvdrift.”* Säkerhetsområdet norr om Esrange upptar en enormt stor yta, där viktiga mineraltillgångar kan finnas. Det måste vara en politisk process att avgöra vilka projekt som får företräde i detta område. Knappast en fråga att debattera i FoF.
**Tendensiös och osaklig text 11:** *”…så störs turismen redan idag.” *Påstående gripet ur luften. Det ev. underlaget redovisas inte. I själva verket går gruvnäringen och turismen hand i hand. I stort antal turister är intresserade av hur geologi och gruvbrytning går till och deltar därför årligen i de av Kiruna turistbyrå och LKAB anordnade gruvturerna. Det betyder att gruvorna faktiskt lockar många turister, som också får andra natur- och kulturupplevelser. Dessutom bidrar gruvindustrin till den infrastruktur och service som finns här. Utan gruvorna är det svårt att tänka sig järnvägar, flygplatser, affärer, kommunal service etc…
**Tendensiös och osaklig text 12:** *”Vem vill investera i ett område som snart kan bli en gruvöken?”* Detta är en rent politiskt retorisk fråga. Och ytterst negativt värdeladdad. Ordet ’gruvöken’ hör väl knappast hemma i en seriös tidning som FoF? Som påpekats tidigare är det relativt små områden som påverkas. Dessa gillas av visst djurliv. Det biologiska livet återhämtar sig ändå förvånansvärt snabbt, vilket man kan se på växt och djurlivet om man besöker några av dagbrotten i t.ex. Kirunatrakten. Dessutom, är dessa dagbrott ett eldorado för geologer och forskare med intresse för vad som händer inuti vår jord!
**Tendensiös och osaklig text 13:** Än en gång återkommer detta: *”…det tar lång tid för den arktiska miljön att återhämta sig…”.* Rättelse: klimatet är subarktiskt. Miljö innefattar inte bara biologi, utan även klimat, topografi m.m. Klimatet påverkas t.ex. inte alls. Slarv!
**Fel 19**: Hans Lööf säger: *”Jamaicas ekonomiska tillväxt har avstannat jämfört med exempelvis Hongkong, som exporterar förädlade produkter som elektronik. Trots miljardvinster är råvaruexport i längden inte bra för ett lands ekonomi.”* Sveriges ekonomi har i nästan 1000 år haft ett bra tillskott från gruvindustrin. Hur lång tid behövs för att uppnå ’i längden’? De länder som har en utvecklad och reglerad gruvnäring och god tillgång på råvaror kan dra nytta av detta under överskådlig tid. För att utveckla förädlade produkter, inte minst elektronik, krävs råvaror som tas upp ur jorden på andra ställen och i så fall importeras. Ska då Sverige alltså hellre importera de råvaror som behövs till förädlingen från gruvor i andra länder?

Sammanlagt kan man alltså konstatera minst 32 rena sakfel och osakliga textavsnitt. Detta måste vara ett av FoFs absoluta lågvattenmärken. Med sådana artiklar hamnar man i nivå med kvällstidningarnas skvaller- och bloggsidor. Om man tar in debattartiklar bör dessa markeras som sådana, men även dessa bör genomgå saklighetskontroll. Det är vidare märkligt att man låter en doktorand i ekotoxikologi åta sig att skriva om ett helt annat område; dessutom tydligen utan journalistisk skolning. Med sådant redaktörskap borde jag vara meriterad att skriva om ekotoxikologi! När kommer inbjudan? Det är också pinsamt för Stockholms universitet och institutionen för tillämpad miljövetenskap att ha en medarbetare med så dåligt omdöme. Om inte FoF erkänner sitt misstag angående denna artikel blir jag nog tvungen att säga upp min över 30-åriga prenumeration. Jag har också förstått att missnöjet är stort bland kollegor runt om i Sverige.

Kiruna 2013-03-19

Ulf B. Andersson
Docent i mineralogi, petrologi & tektonik
Specialist i geologi, LKAB

Heja, heja Ulf B! Sakliga svar på en prövande artikel!

Jag har prenumererat på FoF sedan 1977 och genom åren har jag och senare också min familj funnit stor glädje i att läsa om forskningsfrågor och forskningsresultat inom olika vetenskapliga områden. Mina barn har använt tidskriften flitigt i skolarbetet både som inspiration och som information. Ett av barnen önskade sig och fick en prenumeration i ”flytta hemifrån present”. Jag har hittills alltid känt att informationen i FoF varit saklig och korrekt.
Jag blev mycket konfunderad när jag läste artikeln ”Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida” i FoF nr 3, 2013. Genom mitt arbete är jag så insatt i dessa frågor att jag vet att artikeln inte är baserat på fakta och forskningsresultat utan i stora delar baserat på godtyckligt spekulerande och tyckande som dessutom innehåller direkta sakfel. Är det så att FoF numera är ett forum för tyckande motsvarande dagstidningarnas insändarsidor? Om jag läser en artikel från ett område där jag inte är så kunnig, hur skall jag då veta vad som är rapportering från seriös forskning och vad som är svepande åsikter? Om FoF har bytt inriktning bör ni informera läsarna. Jag är nämligen inte intresserad av att prenumerera på en tidskrift där jag måste gå vidare och kontrollera sanningshalten i det som skrivs.
Hälsningar Kirsten Holme

Strålande sakliga kommentarer på en utomordentligt illa skriven och tydligen helt ogranskad artikel. Man börjar onekligen fundera om kvaliteten på andra artiklar som ligger utanför läsarens kompetens innehåller lika graverande fel i denna publikation.

Bra Ulf, att Du redogör för alla sakfel och tendensiös text. Det ger en helt annan bild än den som FoF ger i sin artikel. Läser man bara den så får man uppenbarligen en väldigt skev bild av sakernas tillstånd. Senast jag var i gruvorna däruppe var på den tiden Gislaved gjorde speciella däck med stålkordsinlägg för lastbilarna som körde ut gråberget. Det var på 70-talet.Strax därefter slutade Gislaved tillverka LV-däck, men det är en annan historia.

Tack Ulf för arbetet med granskning! Detta skulle naturligtvis skett innan publicering! Man förväntar sig en replik från FoF...

Tack Ulf för en mycket utförlig läsning och genomgång av artikeln. Vi har fått ytterligare några brev till redaktionen med liknande innehåll. Jag välkomnar dessa brev och den diskussion som jag hoppas kan följa. Vi kommer att publicera flera brev i nästa nummer av den tryckta tidningen.

Av reaktionerna att döma är det uppenbart att både skribenten och artikeln kunde presenterats tydligare. Skribenten Elin Lundström, är doktorand vid miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hennes artikel är inte avsedd att ge en heltäckande bild av gruvindustrins för- och nackdelar. Den ska redovisa ett antal miljöproblem.

Det är också uppenbart av inläggen här att det finns olika åsikter om vad som är relevant och vad som kan räknas som orsakat av gruvindustrin. Min förhoppning är att det är kring dessa frågor vi kan diskutera.

Ulf, Jan och Kirsten frågar om man kan lita på Forskning & Framsteg. Ja, det kan man. Jag tycker bland annat att denna diskussion visar det. I de fall det finns relevanta invändningar publicerar vi både kommentarer och rättelser och vi vinnlägger oss också om att göra det tydligt för läsarna genom att alla parter får chansen att föra fram sina bästa argument.

Man kan också lita på att Forskning & Framsteg fortsätter att publicera både allmänt vedertagna och kontroversiella forskningsresultat.

Patrik Hadenius
chefredaktör

Ett väldigt politiskt korrekt och intetsägande svar av redaktionen. Det framgick mkt väl av Ulfs kommentar att han han har koll på vem Elin är. Snarare är det väl så, med hänvisning till Patriks slutkommentar, att de synpunkter/påståenden Elin för fram i artikeln varken är allmänt vedertagna eller utgör del av något kontroversiella forskningsresultat.

Redaktör Hadenius svar nedan visar att han inte förstått vidden av problemet riktigt:

"Av reaktionerna att döma är det uppenbart att både skribenten och artikeln kunde presenterats tydligare. Skribenten Elin Lundström, är doktorand vid miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hennes artikel är inte avsedd att ge en heltäckande bild av gruvindustrins för- och nackdelar. Den ska redovisa ett antal miljöproblem."

Självklart skulle skribenten ha presenterats, men fr.a. skulle hon inte ha getts i uppdrag att skriva om något hon uppenbarligen inte vet något om! I så fall vill jag bli inbjuden att skriva något om t.ex. nordskandinavisk historia, som jag läst lite om...

Artikeln skulle ha presenterats som en debattartikel, inte under rubriken 'miljövård' och ge sken av att vara populärvetenskap, när det rör sig om en osaklig partsinlaga. Men inte ens som debattartikel i FoF skulle den platsa, eftersom den inte är faktagranskad. Även eventuella debattartiklar i FoF bör hålla en nivå där man åtminstone kan lita på sakinnehållet.

Om man vill belysa miljösituationen (varför använda termen miljöproblem innan de är påvisade?) vid gruvbrytning bör man hitta en forskare som är insatt i detta, vilka det finns gott om.

För övrigt vänder jag mig mot att FoF ska förvandlas till en debattidskrift. Den bör redovisa forskningsresultat på ett sakligt sätt, vad dessa innebär och kan få för konsekvenser, inte slira ut i kvällspressens och bloggarnas osnygga värld...

Ulf B. Andersson

Hej igen Ulf. Du efterlyser att jag bättre ska förstå vidden av problemet. Jag har fått ytterligare brev från branschföreträdare, med ungefär samma innehåll som ditt, så jag kan försäkra dig om att jag förstår att ni har mycket kritiska synpunkter på texten. Tonen i några av breven är också hård, så jag förstår också att många är upprörda. Jag har svarat att vi inte är nöjda med hur artikeln och skribenten presenterades och där är vi ju överens. 

Det vi inte är överens om är hur sakfrågan gruvindustrins miljöpåverkan ska diskuteras. Jag är för en öppen diskussion i Forskning & Framsteg, men du vill att tidskriften inte ska upplåtas för sådant. Mitt argument är att en bransch och industri som har gott anseende, gott om pengar, stor makt och framtiden för sig måste tåla att omtalas också av andra än de egna företrädarna. Att då låta en miljöforskare publicera en artikel om miljöproblem borde inte vara så kontroversiellt.

Svar till Patrik Hadenius!
Alltså jag vet inte om jag ska svara på detta… Du har uppenbarligen inte förstått något av det jag försökt säga. Det handlar inte om makt och bransch, utan om att FoF ska presentera vetenskapligt baserade artiklar med åtminstone någon sanningshalt och saklighet. Har FoF förvandlats till en debattidskrift för olika partsintressen är den inte längre intressant för mig, vare sig jag jobbar på LKAB eller universitetet, där jag f.ö. varit verksam i över 20 år. Jag skulle lika väl ha skrivit artikeln som universitetsanställd. Jag kan lova dig att det är många utanför gruvindustrin som inte är glada åt nivån och bristen på förståelse för problemet som FoF uppvisar. Om du inte förstår problemets kärna tycker jag för min del inte du passar som chefredaktör för FoF!
Ulf B. Andersson

Här kommer ett påstående om att Elin Lundströms artikel inte har "någon sanningshalt och saklighet". Detta ger intryck av att Ulf B Andersson själv är en anhängare av utvecklingen av gruvdrift i Sverige och således ikke en opartisk person.

Önskemålet om en frånvarande diskussion förstärker det intrycket.

Utmärkt kommentar av Ulf B Andersson!
Man kan undra hur en så tendentiös artikel kan skrivas överhuvudtaget taget. Uppenbarligen är mycket känslor och engagemang inblandat.
Som gammal gruvekonom tror jag en huvudorsak kan vara att man inte rätt uppskattar eller har respekt för gruvnäringen. En viktig faktor som Ulf berör men kan behöva utvecklas är att gruvorna tillför staten och samhället väldigt mycket på grund av de stora vinstmarginaler som gruvorna i allmänhet uppvisar. Detta leder till höga momsintäkter, hög bolagsskatt och höga utdelningar som beskattas med kapitalvinstskatt. Gruvindustrin har varit dålig på att förklara dessa förhållanden.
Om man tror att gruvnäringen inte betyder så mycket som näring blir den naturligtvis underförstått ganska umbärlig.
Det blir då lätt att stämma in i kören av andra lätt överspända miljödebattörer eller naturälskare som utan balans och djupare kunskap klankar på gruvindustrin.
Denna kör påverkar dessvärre även politiker och byråkrater som ju alltid verkar ett i ett visst debattklimat.
Det kan göra det än jobbigare med den redan krångliga och riskfyllda vägen man skall vandra för att få igång en gruva.

Jag måste fråga er som har så god inblick i gruvnäringen – finns det inga miljöproblem alls förknippade med dagens gruvbrytning?

Lars!
En artikel av sakkunnig angående hur man jobbar vetenskapligt och metodmässigt kring gruvindustrins restmaterial vore mycket välkommen.
Ulf B.

Men du svarar inte på min fråga, Ulf. Finns det inga miljöproblem alls förknippade med dagens gruvbrytning?

Varför vill du att just jag ska svara? Jag tror det finns de som är mer kompetenta inom detta område än jag. Det är inte mitt specialområde. Självklart kan det finnas miljöproblem, liksom inom de flesta verksamheter, men det finns ingen anledning för mig att diskutera det med dig här...
Ulf B.

Nedan går jag igenom Ulf B. Andersson inlaga punkt för punkt.
• Ulf B. Andersson: ”…i Kiruna…har marken börjat kollapsa…”. Marken har inte börjat kollapsa i Kiruna. Ingen har ännu tvingats att flytta. Deformationerna till följd av malmbrytningen övervakas noggrant och stadens flytt sker under ordnade former i politiskt samförstånd.
MIN KOMMENTAR:
”Kollaps” används i artikeln i stället för ”deformation”. Kvarteret Ullspiran i Kiruna kommer inom en snar framtid att avvecklas, många har redan flyttat. Hela bostadsområdet Ön har redan tidigare avvecklats och bostäder rivits på grund av malmbrytningen.
• Ulf B. Andersson: ”Dammet målar landskapet svart.” När jag sist tittade ut var snön vit, likaså alla fjällen runt omkring. En viss damning förekommer kring Kiirunavaaragruvan, som ibland gråfärgar Kiirunavaara och den närmsta omgivningen, men inga gränsvärden för damm har överskridits och man jobbar ständigt med förbättringar på detta område.
MIN KOMMENTAR:
Dammet upplevs som problematiskt av Kirunabor. I Kiruna kommuns enkät om boendemiljön svarar stora andelar att dammet är ett problem. Neddamning av Kirunas norra del har ökat från ca 50 g stoft/100m2/månad år 2008 till över 150 g stoft/100m2/månad år 2011. Detta enligt LKAB:s egna nedfallande stoftmätningar och enligt LKAB:s egen årlig miljörapport. Miljö- och byggnämnden i Kiruna har reagerat väldigt hårt på detta. Nämnden har även krävt tillståndsprövning av den utökade krossningen och upplagen, för att minska stoftspridningen från upplag och krossar.
• Ulf B. Andersson: ”Mark och vatten förorenas…”. Var finns dessa föroreningar? Det nämns inte. Denna svepande formulering saknar saklig grund. Gruvbolagen följer stränga miljövillkor för utsläpp, vilka övervakas. Till exempel kan nämnas att kopparhalterna i dagbrottsvattnet som pumpas ur Leveäniemi dagbrott håller betydligt lägre kopparhalter än dricksvattnet i Kiruna…
MIN KOMMENTAR:
Här åsyftas den förorenade marken i Luossavaara, som förorenats av det tidigare dagbrottets kringverksamhet. Det förorenade vattnet i artikeln är Ala Lombolo där sedimenten i sjön förorenats av kvicksilver från LKABs gamla lab (och till mindre del av folktandvården). Dessa föroreningar upphörde när reningsverket byggdes på 60-talet, men ligger kvar i sjöns sediment.
• Ulf B. Andersson: ”…samtidigt som nya bolag vill öppna gruvor i orörd fjällmiljö.” Vilka gruvor avses här? Det framgår inte. Ytterligare en svepande och osaklig formulering. De områden som Kiruna Iron har arbetat med ligger i huvudsak nära Kiirunavaara (som är ett industriområde), vägar, järnvägar och kraftledningsgator. Knappast ’orörd fjällmiljö’. Exploatering av naturresurser i Lappland lyder under samma regler som i övriga Sverige. Gruvetableringar utanför nationalparker bör behandlas på samma sätt i norr som på andra ställen. Texten andas ett omotiverat storstadsperspektiv. Allt detta redan i första stycket!
MIN KOMMENTAR:
Hannans Reward/Kiruna Irons längst gångna fyndighet ligger sex km från Kiruna centrum. Det är inte ett tungt industrialiserat område som t.ex. gruvan Kiirunavaara. Samma bolag har fyndigheter/prospekteringstillstånd som ligger inom riksintresseområde för obrutet fjäll, bland annat Ekströmsberg. Prospekteringstillstånd finns även inom bland annat Kaitum urskogsreservat.
• Ulf B. Andersson: ”Myndigheten ansåg att pelletsverket, som hade dålig rening, också skulle ingå i tillståndsprocessen.” Pelletsverkets rening hade inget med Naturvårdsverkets överklagan att göra.
MIN KOMMENTAR:
Naturvårdsverket ville pröva all verksamhet inklusive orenade utsläpp från pelletsverket. Läs gärna om rättsfallet på Naturvårdsverkets webbplats under ”För snäv avgränsning i ansökan”. Där görs det klart vad orsakerna till överklagan var.
• Ulf B. Andersson: ”Förutom förorening med tungmetaller…”. Ingen dokumentation av detta anges. Så vitt jag vet har ingen förorening med tungmetaller skett till vattenrecipienter i Norrbotten från gruvindustrin. Handhavandet av slamdammar och varphögar följer de miljöregler som finns.
MIN KOMMENTAR:
Här åsyftas sjön Ala Lombolo som är förorenad av kvicksilver. Det står om detta på Kiruna Kommuns hemsida. Att gruvdrift generellt kan medföra förorening av tungmetaller kan man läsa om på bland annat Naturvårdsverkets hemsida.
• Ulf B. Andersson: ”I Kiruna har många blivit av med sina bostäder.” Ingen har ännu blivit av med sin bostad p.g.a. gruvbrytningen i Kiruna stad. Inte ett hus har rivits.
MIN KOMMENTAR:
Kvarteret Ullspiran i Kiruna kommer inom en snar framtid att avvecklas, många har redan flyttat. Hela bostadsområdet Ön har redan tidigare avvecklats och bostäder rivits på grund av malmbrytningen.
• Ulf B. Andersson: ”När andra företag nu vill starta gruvdrift hotas även den arktiska fjällmiljön.” En återupprepning av mantrat från Tendensiös och osaklig text 2. För det första är inte klimatet arktiskt i Kirunatrakten, utan subarktiskt. I stort sett inga gruvprojekt planeras i högfjällsregionen, utan utanför nationalparkerna i lågfjällsterräng. Se i övrigt ovan.
MIN KOMMENTAR:
Arktis kallas i dagligt tal ofta området ovanför norra polcirkeln, där Kiruna ligger. Det stämmer att Kiruna har ett subarktiskt klimat, och därför är miljön i Kirunaområdet känslig och återhämtar sig långsammare än söderut, vilket Ulf B själv skrev. Detta ändrar inget i artikelns resonemang. Hannans Reward/Kiruna Iron har fyndigheter/prospekteringstillstånd som ligger inom riksintresseområde för obrutet fjäll, bland annat Ekströmsberg. Prospekteringstillstånd finns även inom bland annat Kaitum urskogsreservat.
• Ulf B. Andersson: ”…så störs turismen redan idag.” Påstående gripet ur luften. Det ev. underlaget redovisas inte. I själva verket går gruvnäringen och turismen hand i hand. I stort antal turister är intresserade av hur geologi och gruvbrytning går till och deltar därför årligen i de av Kiruna turistbyrå och LKAB anordnade gruvturerna. Det betyder att gruvorna faktiskt lockar många turister, som också får andra natur- och kulturupplevelser. Dessutom bidrar gruvindustrin till den infrastruktur och service som finns här. Utan gruvorna är det svårt att tänka sig järnvägar, flygplatser, affärer, kommunal service etc…
MIN KOMMENTAR:
Det var, som det går att läsa i artikeln, en representant för Kiruna Lappland som blev intervjuad med fokus mot vad som händer mot Nikkaluokta kopplat mot Kiruna Iron. Representanten menade att där i området finns det många entreprenörer med STF i spetsen som är oroliga och har därför en minskad investeringsvilja.
• Ulf B. Andersson: ”Staten lägger miljarder på verksamheten”. Gruvbolagen betalar in miljarder till staten varje år, inte minst LKAB, betydligt mer än vad som kommer tillbaka. Något som regeringen använder till hela Sveriges utveckling, även Stockholms universitet (där skribenten är verksam). Att något av detta bör gå tillbaka till Malmfälten i form av infrastruktursatsningar etc. är nog ganska rimligt.
MIN KOMMENTAR:
Att staten satsar pengar på verksamheten är inte ett sakfel.
• Ulf B. Andersson: ”Ny teknik kan dessutom bidra till att förstörelsen ökar.” Makalöst teknikfientligt påstående! Det som åsyftas är tydligen att man kan processa berg med lägre metallinnehåll med modern teknik och därmed göra större åverkan. Detta är ju i de flestas ögon något positivt att man kan utvinna värdefulla ämnen ur naturen till mänsklighetens nytta. Man ska inte heller glömma att ’ny teknik’ också används för att kraftigt minska miljöpåverkan av mänsklig aktivitet. Och för att lyckas med detta krävs råvaror…
MIN KOMMENTAR:
Artikeln handlar om miljöproblem som kan orsakas av gruvdrift. Detta är ett sådant problem. Alltså att med ny teknik kan skadorna på landskapet bli större än tidigare.
• Ulf B. Andersson: ”…så blir det svårt att sedan återvända till de förändrade fjällen.” Detta åsyftar tydligen rennäringen, vilket först inte är tydligt. Rennäringen har redan kunnat bedrivas parallellt med gruvbrytningen i dessa trakter i hundratals år, gör så även nu. Dessa båda intressen förhandlar kontinuerligt kring sina intressen och frågorna löses ofta till bådas nöjsamhet vid förhandlingsbordet. När gruvbrytningen upphört kan växter och djur långsamt återta de relativt små områden som påverkats av gruvbrytningen. Ett betydligt större problem för rennäringen är de stora rovdjuren…
MIN KOMMENTAR:
Det som åsyftas här är inte enbart rennäringen utan all verksamhet som kan bedrivas i områden som påverkas av gruvdrift. Se även citatet av Niila Inga i artikeln. Artikeln säger ingenting om rennäringens och den befintliga gruvdriftens samexistens.
• Ulf B. Andersson: ”…vars rymd och raketforskning hotas av framtida gruvdrift.” Säkerhetsområdet norr om Esrange upptar en enormt stor yta, där viktiga mineraltillgångar kan finnas. Det måste vara en politisk process att avgöra vilka projekt som får företräde i detta område. Knappast en fråga att debattera i FoF.
MIN KOMMENTAR:
Esrange får inte utsätta allmänheten för större risk än de har i sitt alldagliga liv. Om gruvverksamhet startas i området hotar det därför verksamheten som Esrange bedriver.
• Ulf B. Andersson: ”Hur miljön påverkas av flytten är det ingen som vet.” Löst påstående utan saklig uppbackning. I själva verket pågår ett omfattande utredningsarbete kring samhällsomvandlingen, både inom LKAB och kommunen. Ett nytt arkitektförslag angående stadsflytten har nyligen accepterats.
MIN KOMMENTAR:
Ingen vet hur miljön kommer att påverkas eftersom ingen samlad miljökonsekvensbeskrivning är gjord för stadsomvandlingen.
• Ulf B. Andersson: ”Brytningen medför avfall i form av gråberg och tungmetaller som läggs på hög i stora upplag.” Detta är inget avfall utan samma naturprodukter som när de låg inne i berget! De kan i många fall återanvändas. I annat fall kan de lugnt ligga kvar, under övervakning så att inte för höga halter av vissa ämnen sprids till grundvattnet. Man bör komma ihåg att utan de ’hemska’ tungmetallerna klarar vi oss inte. Den mänskliga organismen behöver många av dessa för att klara sina funktioner, t.ex. järn och zink…
MIN KOMMENTAR:
Även om Ulf B inte tycker att upplagen av gråberg och tungmetaller är avfall så använder bland annat Naturvårdsverket och regeringen den benämningen. Vissa metaller är förvisso livsviktiga men blir giftiga vid för höga halter, precis som t.ex. vitaminer. Fel ämne på fel plats i fel mängd kan lätt bli ett gift, och när gråberg och tungmetaller tas ur marken kan detta hända. De största problemen uppstår ofta vid övergivna gruvor där övervakningen av avfallet inte upprätthålls.
• Ulf B. Andersson: Än en gång återkommer detta: ”…det tar lång tid för den arktiska miljön att återhämta sig…”. Rättelse: klimatet är subarktiskt. Miljö innefattar inte bara biologi, utan även klimat, topografi m.m. Klimatet påverkas t.ex. inte alls. Slarv!
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer att Kiruna har ett subarktiskt klimat, och därför är miljön i Kirunaområdet känslig och återhämtar sig långsammare än söderut, vilket Ulf B själv skriver. I dagligt tal används ordet miljö utan att därigenom mena klimat eller topografi.
• Ulf B. Andersson: ”Nyligen stoppade Naturvårdsverket nyöppningen av ett av LKABs dagbrott.” Det var Miljödomstolen som stoppade verksamheten, inte Naturvårdsverket.
MIN KOMMENTAR:
Det var Naturvårdsverket som överklagade ärendet, så beroende på hur man ser på saken, var det Naturvårdsverket som i förlängningen stoppade verksamheten.
• Ulf B. Andersson: Angående Luossavaara: ”Men först måste bolaget sanera marken, eftersom den är förorenad av ett gammalt dagbrott. ” Föroreningarna bestod av gamla oljefat. Dagbrottet har inte förorenat marken. Texten är också tendensiös då den insinuerar att gamla dagbrott är någonting negativt.
MIN KOMMENTAR:
Gruvor kräver olika typer av kringverksamhet och detta har också lett till förorening av marken i Luossavaara. Utan dagbrottet – ingen förorenad mark.
• Ulf B. Andersson: ”…kvicksilver från LKABs gruvor.” Det kvicksilver som finns i sjön härstammar från Folktandvården och LKABs laboratorieverksamhet före 1960-talet.
MIN KOMMENTAR:
När det gäller sjön Ala Lombolo är Folktandvårdens kvicksilverbidrag en mindre del, det är främst LKABs (laboratorie-) verksamhet som har förorenat sjön. Föroreningarna upphörde lyckligtvis efter att ett reningsverk byggdes 1967. Det är alltså gamla synder som spökar, som så ofta med miljöproblem. Uppdämningen av Luossajärvi, som görs på grund av gruvverksamheten, bidrar till att dessa gamla synder återigen blir aktuella. Det verkar som att Ulf B. Andersson menar att eftersom kvicksilvret inte kommer ur malmen, så är det inte ett gruvproblem. Jag menar att laboratoriet fanns på plats på grund av gruvverksamheten. Om det släpper ut kvicksilver är det alltså en effekt av gruvverksamheten.
• Ulf B. Andersson: ”Sinande vattenflöde i Luossajoki ger även lägre vattenstånd i Ala Lombolo, vilket gör att sedimenten friläggs.” Luossajoki uppvisar inget sinande vattenflöde. LKAB pumpar kontinuerligt vatten till bäcken och övervakar att tillflödet till Lombolosjöarna upprätthålls. Däremot, kommer Ala Lombolo att saneras på kvicksilver och sprängämnen som Försvaret dumpat där. I framtiden kan dock sjöarna komma att behöva tömmas p.g.a. gruvbrytningen.
MIN KOMMENTAR:
Det står att läsa på Kiruna Kommuns hemsida: ”Den ökade sprickutbredningen innebär att allt mindre vatten rinner i Luossajoki och mer vatten rinner mot gruvan. Vatten kan tillföras Ala Lombolo på konstgjord väg genom kulvertar och ledningar, men vattenflödet kommer på sikt att minska rejält, vilket även medför en lägre vattennivå i sjön. En lägre vattennivå i Ala Lombolo medför att sediment torrläggs.” I och med uppdämningen ersätts ett naturligt flöde med ett artificiellt, med mindre säsongsvariation. Vattenkvaliteten kan komma att ändras pga flödet. I miljödomstolsförhandlingen framförde Tekniska Verken i Kiruna AB (TVAB) oro för hur deras recipient för det kommunala reningsverket kan komma påverkas.
• Ulf B. Andersson: ”Vem vill investera i ett område som snart kan bli en gruvöken?” Detta är en rent politiskt retorisk fråga. Och ytterst negativt värdeladdad. Ordet ’gruvöken’ hör väl knappast hemma i en seriös tidning som FoF? Som påpekats tidigare är det relativt små områden som påverkas. Dessa gillas av visst djurliv. Det biologiska livet återhämtar sig ändå förvånansvärt snabbt, vilket man kan se på växt och djurlivet om man besöker några av dagbrotten i t.ex. Kirunatrakten. Dessutom, är dessa dagbrott ett eldorado för geologer och forskare med intresse för vad som händer inuti vår jord!
MIN KOMMENTAR:
Denna text syftar på investeringsviljan hos företag med turismverksamhet. Som tidigare nämnts förändras landskapet drastiskt vid gruvverksamhet, se kommentarerna ovan.
• Ulf B. Andersson: ”…i Kiruna , där en stor del av Sveriges gruvor finns…”. I Kiruna finns en aktiv gruva. I Kiruna kommun finns två aktiva gruvor. I Norrbotten finns ytterligare tre gruvor, resten söderut.
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer. En gruva som producerar ca 90 % av järnmalmen inom EU idag, enligt Lotta Fogde på LKAB.
• Ulf B. Andersson: ”…australiensiska Kiruna Iron…”. Kiruna Iron är ett svenskt aktiebolag med australiskt moderbolag.
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer att Kiruna Iron AB just nu är dotterbolag till Australiensiska Hannans Reward Ltd. Det finns andra utländska bolag som prospekterar i Sverige, vilket går att läsa om på Sveriges geologiska undersöknings hemsida.
• Ulf B. Andersson: Angående pellets: ”…små kulor av järn…” Pellets är kulor av järnoxid, inte järn, med olika tillsatser.
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer.
• Ulf B. Andersson: ”…tar emot Kiruna stads renade avloppsvatten. Bäcken flyter sedan vidare in i sjön Ala Lombolo…” Avloppsvattnet når bäcken efter Ala Lombolo.
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer, och som tidigare nämnts har TVAB uttryckt oro för hur deras recipient för det kommunala reningsverket kan komma att påverkas på grund av ändrat flöde i Luossajoki.
• Ulf B. Andersson: ”De norrländska gruvorna är främst inriktade på järnmalm.” Endast gruvorna från Gällivare och norrut är inriktade på järnmalm; i dagsläget fyra stycken. Från Gällivare och söderut är gruvorna inriktade på sulfidmalmer eller annat.
MIN KOMMENTAR:
Det stämmer, här borde det ha framgått tydligare att det är gruvorna i Norrbottens län som avses.
ANGÅENDE CITATEN
Det finns sex citat som Ulf B anser inte stämmer. Jag har fullt förtroende för informationen i dessa citat. Se nedan:
• Ulf B. Andersson: ”…kan bolaget räkna med att tjäna 500 miljarder kronor på 20 år…”. Detta innebär en vinst på 25 miljarder kronor/per, från en planerad produktionsnivå på 4 miljoner ton/år. Helt orimligt! Inte ens LKAB når upp i sådana siffror…
MIN KOMMENTAR:
Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid Industriell ekonomi och organisation, KTH.
• Ulf B. Andersson: ”Men i moderna gruvor arbetar relativt få människor…”. LKAB har 3371 anställda i Sverige, varav 2230 i Kiruna och 1300 i Malmberget (se hemsidan). Förutom detta är minst den 10-dubbla siffran beroende av LKABs verksamhet för sina jobb. Jag vet inte om det ska betraktas som få…? Till detta kommer övriga gruv- och prospekteringsföretag…
MIN KOMMENTAR:
Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid Industriell ekonomi och organisation, KTH.
• Ulf B. Andersson: ”…ofta är utländska specialister och därför inte betalar skatt i Sverige.” En ren lögn! Utländska specialister utgör en försumbar del av arbetsstyrkan. De som omnämns under Fel 6 arbetar och betalar skatt i Sverige…
MIN KOMMENTAR:
Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid Industriell ekonomi och organisation, KTH.
• Ulf B. Andersson: ”… kan ett landskap där gruvbrytning pågått aldrig återställas – förstörelsen är för stor.” ’Återställning’ av naturen vid ett mänskligt ingrepp är i princip alltid omöjligt. Att vräka tillbaka varphögar och jord i dagbrott och liknande följt av planteringar är inte återställning, utan ytterligare påverkan. Den långtidsverkan som gruvbrytning har på naturen är inte större än andra mänskliga ingrepp, t.ex. vägar, järnvägar, andra industrietableringar, för att inte tala om bostadsutbyggnaden i storstädernas utkanter. Sådana ingrepp är ännu mer långvariga, men diskuteras knappast. Vidare, kan noteras att en del djur stortrivs i dagbrottsbranter, t.ex. falkar och svalor här i Kiruna, där man också kan se rikligt med harar, vesslor, rävar etc i dagbrotten. Dessutom, vattenfylls dagbrotten efter avslutad brytning naturligt och blir ofta goda fiskesjöar…
MIN KOMMENTAR:
Enligt David Berggård, gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten.
• Ulf B. Andersson: ”…blir ett månliknande landskap…”. Ett av människan påverkat landskap har ingenting med månen att göra. Svepande och felaktigt. Ett av gruvbrytning påverkat område, liksom andra påverkade områden, återerövras obönhörligt av de biologiska processerna, men i långsammare takt i Lappland än söderut naturligtvis.
MIN KOMMENTAR:
Enligt David Berggård, gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten.
• Ulf B. Andersson: Hans Lööf säger: ”Jamaicas ekonomiska tillväxt har avstannat jämfört med exempelvis Hongkong, som exporterar förädlade produkter som elektronik. Trots miljardvinster är råvaruexport i längden inte bra för ett lands ekonomi.” Sveriges ekonomi har i nästan 1000 år haft ett bra tillskott från gruvindustrin. Hur lång tid behövs för att uppnå ’i längden’? De länder som har en utvecklad och reglerad gruvnäring och god tillgång på råvaror kan dra nytta av detta under överskådlig tid. För att utveckla förädlade produkter, inte minst elektronik, krävs råvaror som tas upp ur jorden på andra ställen och i så fall importeras. Ska då Sverige alltså hellre importera de råvaror som behövs till förädlingen från gruvor i andra länder?
MIN KOMMENTAR:
Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid Industriell ekonomi och organisation, KTH.
Elin Lundström
Doktorand i miljövetenskap
Stockholms universitet

Elin du borde nog kontrollera dina källor lite bättre.

Det är märkligt att en nationalekonom är så dålig på att räkna och förstå enkla företagsekonomiska grundförutsättningar.

Vid en malmtillgång på 250 miljoner ton med en järnhalt på ca 35 % Fe i snitt vilket gäller för Northland Resources fyndigheter i Kaunisvaara så kan det maximalt ge ett koncentrat av magnetit som uppgår till 125 miljoner ton. Ett långsiktigt järnmalmspris uppskattas till någonstans mellan 90 och 120 US$/ton och med en dollarkurs på 7 kr, vilket kan vara ett rimligt antagande, ger det en intäkt på mellan 78 och 105 miljarder kronor. En vinst på 500 miljarder kronor är alltså omöjlig att uppnå! Dessutom tillkommer ju "vissa" kostnader för att producera och transportera magnetitkoncentratet. Det som kan betraktas som vinst är ju skillnaden mellan intäkter och kostnader vilket blir en betydligt blygsammare summa än försäljningsvärdet. Jag trodde nog att en nationalekonom hade viss insikt i så grundläggande ekonomiska förhållanden.

Dessutom finns det ju en mängd andra sakfel som särskilt Ulf har påpekat på ett föredömligt sätt.

Jag kan ju bara kommentera en av alla dessa som ett exempel på osaklighet. Angående Ala Lombolo. Om tillrinningen till en sjö minskar så innebär det knappast att sjön torrläggs eftersom utloppet från en sjö alltid utgör en högre punkt än större delen av sjöbotten. Endast i arida klimat kan en sjö torka ut på grund av begränsad tillrinning genom att avdunstningen där kan vara större än tillskottet av vatten genom nederbörd och tillrinning. Däremot kan eventuellt Ala Lombolo torrläggas genom att sjön dräneras på grund av sprickbildning i berggrunden under sjöbotten. Men det är ju en annan process!

Heja Elin Lundström!

Klart att Ulf B Andersson har en rad riktiga påpekanden, men man kan göra det i god ton tycker jag.

Dessutom kan man ställa sig två frågor:

1) Även om Ulf är insatt i situationen, är det sannolikt att han som anställd hos LKAB öppenhjärtligt beskriver miljöriskerna med gruvbrytning?

2) Ett 20 år långt gruvindustriprojekt måste rimligen ha miljökonsekvenser. Man gör säkert vad man kan för att minska konsekvenserna men de borde ändå finnas.

Bra att en diskussion inletts tack vare FoF oavsett vad man tycker om artikeln.
Clas

Svar till Elin!

Det är glädjande att Elin Lundström själv tar till orda och svarar på min kritik. Hon lägger också fram några enstaka uppgifter som borde funnits med i artikeln, t.ex. angående damningsnivåerna. Jag noterar också att hon ger mig rätt på de flesta punkter, eller hänvisar till uttalanden från sina 'experter'. Vi tar frågorna i tur och ordning igen:

1. Varför använda ordet 'kollaps' i stället för 'deformation' som ger en mer proportionerlig bild av verkligheten? Avsikten måste vara att vädja till läsarens känslor för ett visst syfte. Det är riktigt att området Ön i Kiruna var ett område med bl.a.bostäder, byggt av LKAB nära gruvans dagbrott, som avveklades under 1970-talet. Ullspiran är under avveckling, men den takt som krävs för att hitta nya bostäder åt de boende. Ingen flyttas med våld.
2. Säkerligen upplever en del damning som ett problem i vissa stadsdelar, men än en gång återkommer påståenden utan uppbackning i form av 'stora andelar'. Hur många är det som ser det som ett problem? Det är viktigt att redovisa fakta. Det borde väl en doktorand ha lärt sig! Och vad menas med att Miljö- och byggnämnden har reagerat 'väldigt hårt' på detta? Läsaren behöver fakta, inte lösa påståenden! Fakta är att gränsvärdena inte har överskridits.
3. Det är ju bra att det åtminstone preciseras när man måste dra fakta ur skribenten. Några oljefat i marken är ett litet problem, som har rättats till, och som lika gärna kunde ha skett i samband med annan industriverksamhet. Detta har alltså inget med själva dagbrottet att göra (som är populärt bland geologer, falkar, bergsklättrare etc.). Kvicksilvret i Ala Lombolo har vi redan jag redan redogjort för och det har bekräftats av Elin. Bra att få reda på vad som avsågs med: 'Mark och vatten förorenas...'.
4. 6 km från Kiruna centrum ligger inte orörd fjällmiljö som jag nämnt tidigare. Ekströmsbergsområdet har varit föremål för geologiska undersökningar och borrningar i över 100 år. Där har också avrymts diken och hällområden med malm sedan länge. Knappast orört. Kaitum känner jag inte till.
5. Det är riktigt att Naturvårdsverket yrkade på en samlad prövning av verksamheten i Svappavaara, men så vitt jag kan se av överklagan på Naturvårdsverkets hemsida omnämns inte ens utsläppen från pelletsverket. Och jag vet inte vad Elen nu har för dokumentation för att styrka att pelletsverket i Svappavaara lämnar i från sig 'orenade utsläpp'? De ostyrkta påståendena staplas på varann. Man får hoppas att Elins disputation kommer att hålla något högre nivå...
6. Så här avses synder som begåtts för över 40 år sedan? Och som nu planeras saneras. Vore bra om detta hade preciserats från början för läsarna...
7. 'Inom en snar framtid...' är väl inte samma som att 'I Kiruna har många blivit av med sina bostäder...'? Men om Ön avses så är det riktigt att folk har fått lämna den på 1970-talet. Artikeln innehåller alltså opreciserade upprepningar.
8. Jag vet inte i vilka kretsar Arktis 'i dagligt tal' ligger norr om polcirkeln. Jag har aldrig hört det förut. Faktum kvarstår: klimatet är subarktiskt. Återupprepning av resten...
9. Erica Matsson från Kiruna Lappland har förtydligat sin inställning så här: "Men gruvdrift i sig är inget som inte går att kombinera med turism, så jag tycker att detta känns taget ur sitt sammanhang när jag läser hela artikeln och det känns inte all bra. Vet också att jag poängterad det goda samarbetet som finns med bla LKAB kring utveckling av destinationen. Som det ser ut i artikeln är det inte bra alls. Känns jättetråkigt med denna vinkel mot alla gruvor. Detta får du gärna förmedla internt. Jag är också gärna med och poängterar detta om artikeln ska bemötas på något sätt. Citatet stämmer med all säkerhet, men känns väldigt fel i sammanhanget."
10. Vilken verksamhet menar Elin nu? Att staten satsar på infrastruktur i norra Norrbotten är ju inte en sak som kommer enbart gruvindustrin tillgodo, även privatpersoner drar nytta av detta, som överallt annars...
11. Din artikel, Elin, är en osaklig partsinlaga, som förment handlar om gruvindustrins miljöproblem, men där inga fakta och ingen forskning refereras, utan där orefererade påståenden staplas på varandra. Resten har jag kommenterat tidigare...
12. Nej, jag märkte att det inte handlade om samexistens. Vad är det då för verksamhet som åsyftas - turism? Som jag nämnt tidigare kan dagbrott användas av både människor och djur. Man skulle också kunna tänka sig motocross och skoterbanor... Känns som ett 'von oben-perspektiv'.
13. Naturligtvis kan det bli intresseskonflikter inom Esranges nedslagsområde. Det är en politisk fråga, inte en miljöfråga och sannerligen inte populärvetenskap...
14. Vilken miljö är det som avses här egentligen? Är det fjällripans miljö? Är det Kirunabornas miljö, eller vems är det? Frågeställningen är diffus. Stadsflytten är under kontinuerlig utredning.
15. Allt berg som bryts är av naturen nedlagt, alltså naturligt. Blir det mindre naturligt av att tas upp? Jag ser det inte som avfall, utan som en restprodukt, som i de allra flesta fall är ofarligt även om det innehåller tungmetaller. Det viktiga är naturligtvis att gruvornas restprodukter inte förgiftar omgivningar och dricksvatten. Sveriges gruvor hör till de världsledande i dessa frågor...
16. Om ordet miljö 'i dagligt tal' används som Elin beskriver är det dags att precisera termen. Man använder miljö på en massa opreciserade sätt. För mig innefattar miljö alla faktorer som påverkar oss från omgivningen, alltså även klimat, väder, topografi etc, inte bara biologi.
17-18. Hoppar över dessa. Redan behandlat.
19. Kvicksilvret igen. Jag tror alla vet var det kom ifrån nu (inte från gruvan) och att det ska saneras...
20. LKAB upprätthåller flödet till Lombolosjöarna enligt miljövillkoren. Detta kommer vid fortsatt gruvbrytning inte att kunna ske. Sjöarna måste tömmas. Om detta kommer framtida förhandlingar. Det är inga nyheter.
21. Upprepningar i Elins artikel alltså.
22-26. Elin ger mig rätt.
27-29 och 32. Att Hans Lööf inte vet vad han talar om ska inte lastas Elin, men lite koll med andra källor hade kanske inte skadat...
30-31. Samma gäller tydligen David Berggård.

Tyvärr måste man konstatera att saken inte blev mycket bättre, men nu vet vi alla fall lite mer hur Elin jobbat. Inte särskilt journalistiskt professionellt. En artikel som gör sken av att vara en journalistisk produkt bör ju vara faktakollad. Dessutom, bör den inte ge ett ensidigt perspektiv, utan belysa saken från båda sidor, vilket saknas helt här. Man ska inte glömma bort att hos gruvbolagen jobbar en tapper skara människor ständigt med att bevaka och förbättra miljön. Borde inte de också ha fått komma till tals? Nå, summa sumarum är det bara att beklaga FoFs dåliga omdöme med denna artikel. Anseendet har blivit mycket skamfilat i och med detta. Det minsta man kan begära är att chefredaktör Hadenius ber om ursäkt för att ha släppt igenom en undermålig produkt och lovar bättring! Elin Lundströms anseende som populärvetenskaplig skribent är nu mycket lågt, då hon utnyttjat sin möjlighet till att torgföra ensidig propaganda.

Nu tar jag påskledigt, så ni kan debattera bäst ni vill :)!

Ulf B. Andersson

Missar ni inte poängen med Ulf Bertils resonemang? Visst blir det en miljöpåverkan av vilken industri som helst och det hade varit intressant att läsa en saklig artikel om hur just Kirunagruvan påverkar miljön. Problemet här är att det är så många sakfel och personliga åsikter att artikeln tappar värde helt. Jag skulle också gärna se (och för att det inte ska bli nåt snack så vill jag belysa att nu kommer mina personliga åsikter) en artikel som belyser vårt "behov" av malm för olika ändamål (exempelvis för elektronik som skribenten tycker vi ska satsa på istället eller varför inte uran som vi gärna importerar från andra länder och därmed överlåter åt andra att handskas med de miljöproblem som detta innebär) och medföljande miljökonsekvenser ur ett LCA-perspektiv. För trots allt så har vi ju stränga regler idag, även om det på 60-talet såg förjäkligt ut runt alla våra industrier. Och nog gör LKAB ett gediget miljöarbete idag, så varför bara fokusera på de utsläpp som varit? Hur ser det ut IDAG? Och jämför gärna hur det skulle se ut om malmen bröts nån annanstans.

Tack Elin för dina klargöranden.

Jag blir upprörd över Ulf B Anderssons nedlåtande ton mot skribenten som har bemött hans kommentarer mycket sakligt. Hennes svar visar med all tydlighet att nästan alla hans påståenden var felaktiga eller vinklade. Han skriver alltså tendentiöst och osakligt, för att använda Ulf B Anderssons egna uttryck.
I sitt nästa inlägg hävdar Ulf B Andersson ha fått rätt på alla punkter vilket jag uppfattar inte bara som oerhört demagogiskt och arrogant, utan även nedlåtande mot läsaren. Vi låter oss inte luras så lätt, för dumma är vi inte.
Som mångårig läsare av F&F blir jag förvånad över hur låga tankar om F&Fs läsare som Ulf B Andersson ger uttryck för, när han läxar upp tidningen hur journalistik bör bedrivas. Till exempel försöker han göra sken av att en läsare av en artikel om gruvindustrins miljöpåverkan inte förstår att det är den ena sidans syn och inte allas.
Jag finner det också ytterst anmärkningsvärt att en LKAB-anställd vänder sig till de intervjuade i artikeln för att bestrida deras uttalanden – är inte det förtäckt hot? Efter att ha läst Ulf Bs kommentarer är jag inte längre förvånad över att en person som intervjuats i artikeln inte ville uppge sitt namn för reportern, vilket gjorde mig lite fundersam när jag läste texten. Är det så lågt i tak i Kirunaområdet?
Jag hoppas att Ulf B Andersson står själv för de brösttoner och maktmedel han använder i sina brev, och att LKAB har en avsevärt högre debattmoral än vad Ulf B Andersson uppvisar i sina kommentarer.

@Karin
Det kan hända att LKAB gör ett gediget miljöarbete, inte alla verkar dock till fullo hålla med om det. I ljuset av det som liknar en kampanj ovan, är jag inte heller säker på hur mycket jag kan lita på de källor som skulle lyfta fram LKABs gedigna miljöarbete. Hur oberoende kan de vara? Dessutom kommer det nya aktörer in i området som också påverkar miljön.
Att andra industrier på andra håll i världen ligger bakom ännu större åverkan på miljön än de svenska gruvorna i norr har inget med saken att göra. Vi brottas fortfarande på flertalet platser i Sverige med miljögifter som släpptes ut för länge sedan, även så i Kirunatrakten, det är väl inget man ska förneka. Något måste göras även åt detta, inte bara viftas bort.
I dag ställs mycket högre krav på hänsyn till miljön jämfört med tidigare, och människor är klart medvetna om vad förstörelsen kan innebära för oss och våra barn. Därför behövs en dialog och lyhördhet och inte maktspråk och mer eller mindre förtäckta hot.

Jag tycker inte gamla synder ska viftas bort, utan håller helt med Roland om att även gammalt avfall måste tas omhand. Däremot tror jag inte att det gjordes utav ondo, utan att det förr handlade om en okunskap. Så, idag när vi vet bättre och även har en strängare lagstiftning, hur går man då tillväga? Struntar bolagen i att sanera spillvatten? Avsätts det pengar ifall bolagen går i konkurs och inte själva kan sanera industrierna? Har man högre skatter vid riskverksamheter? Frågor som jag gärna skulle ha svar på och som känns mer relevanta än att beskriva "månlandskap" och "kollaps av marken".
Sedan håller jag inte alls med om att det inte spelar någon roll hur det ser ut runtom i världens gruvor. Jag tycker tvärtom att det är oerhört viktigt att Sverige går i bräschen och visar att man kan göra minsta möjliga åverkan (vilket borde vara målet) och samtidigt göra en vinst. För att enbart importera råvaror och förädla samt konsumera produkterna här känns väl inte helt etiskt riktigt?
Men bra iallafall att vi kommit fram till något gemensamt. En miljöpåverkan från Kirunagruvan är dammet. Men att krossa berg utan att det dammar är omöjligt. Så vad görs IDAG åt detta? Något görs väl? Finns det tekniker för att minska dammet ytterligare? Vattning etc? Struntar LKAB i använda sig av befintlig teknik? Det är sådant skribenten kunde ha fokuserat på... För målet med en artikel i FoF kan ju inte enbart vara att belysa hur dåligt nånting är, utan man måste väl också fundera på alternativen. I detta fall fundera över vad som kan göras bättre inom gruvbranschen, hur det skulle se ut om vi bröt någon annanstans eller att sluta konsumera. Och som miljövän hade jag gärna sett att vi bättre kunde hushålla med våra resurser! Ytterligare något jag tror/hoppas vi alla har gemensamt, men som inte riktigt passar in i denna debatt.

Till skillnad från Karin tycker jag att det var intressant att i F&F läsa om gruvindustrierna och deras planer i Norrland, samt om vilka miljö- och andra frågor detta reser. Karin pratar nu om andra frågeställningar hon tycker är mer intressanta. Mitt ärende är att diskussionen är ohederlig, och att skribenten bemöts med osympatiskt maktspråk med hotfulla undertoner. Det tyder på att Elins artikel har träffat rätt.

Eftersom tidskriften heter Forskning och Framsteg skulle man förvänta sig att antingen forskning eller framsteg - eller gärna både och - presenteras i artiklarna. Min bedömning av den här artikeln är att varken det ena eller det andra presenteras. Artikeln hade varit ok som ett debattinlägg i NSD eller Norrbottens Kuriren eller en artikel i Sveriges Natur, dock inte i FoF. Oavsett vilken ton som använts i kommentarerna ovan så kvarstår faktum att artikeln är full av felaktigheter, en del föremål för diskussion men andra helt uppenbara. Det senare tyder på bristfällig granskning och bristfällig kunskap, vilket i sig sänker förtroendet för både författare och tidskrift. Jag anser dock att det stora problemet är slutet av artikeln, som är ett maskerat politiskt ställningstagande riktat mot Sveriges mer än tusenåriga historia av metallutvinning, av vilken merparten har utgjort utvinning av metaller ur berg. För det första vet jag inte om Hans Lööf är korrekt citerad här; man får lätt intrycket att citatet är taget ur sitt kontext. Det är uppenbart att det är mer ekonomiskt gångbart att exportera förädlade produkter, detta är något som har drivit teknikutvecklingen inom framförallt den svenska stålindustrin ända sedan 1600 talet, om inte längre. Vidareförädling utesluter inte en inhemsk råvaruproduktion; snarare har Sverige haft en fördel, framförallt under kristider, av att ha kontroll över hela värdekedjan. Slutet på artikeln gör indirekt ställningstagandet att det inte är värt att satsa på gruvor, utan att vi borde importera råvaror och förädla dem. Det man dock måste vara medveten om är att när vi gör detta så exporterar vi samtidigt de problem med miljö, arbetsförhållande och CSR som industrielle och utvinning av råvaror medför. Vi har varit beroende av metaller sedan järnåldern och vi är mer beroende än någonsin idag, inte enbart av traditionella metaller som järn utan även av specialmetaller för konstruktion av miljövänliga energilösningar som vindkraftverk och solceller. Så länge vi använder metaller så är det åtminstone min uppfattning att vi är moraliskt förpliktade att producera metaller. Gör vi detta har vi dessutom möjlighet att kontrollera och påverka att detta sker på korrekta etiska grunder.

Det är en dramatisk och överdriven tolkning du kommer med här, vilket visar på oviljan att ta andras argument på allvar. Sista citatet i texten uppfattar jag inte gälla LKAB utan ifall staten ska upplåta gruvdrift åt privata aktörer och utländska företag. Turerna kring Northland Resources (se t ex denna artikel http://www.dn.se/ekonomi/northlands-aktie-handelsstoppad) bidrar till att uttalandet känns ännu mer aktuellt.

Visst kan man tolka det som man vill, och det är just därför det är viktigt att vara specifik inom vetenskap, även när det är populärvetenskap. Citatet, så som det står i artikeln, avser 'gruvorna i norr', Northland resources driver en 'gruva' i norra Sverige, inte flera 'gruvor'. Så om Hans Lööf har uttalat sig om gruvan i Pajala, så har hans citat extrapolerats till att gälla 'gruvorna i norr', oavsett om de är statligt eller privat ägda. Vore för övrigt intressant att ha en kommentar från Hans Lööf själv i det här sammanhanget. Vad gäller länken så finns det väl en viss ironi i sammanhanget; att ge detta som exempel i en debatt som handlar om 'den LYCKADE gruvindustrins giftiga baksida'? För övrigt så är det svårt att se varför ett privat bolags misslyckande bör ses som argument för att Sverige inte bör satsa på råvaroproduktion. Vi har flera svenska, privata bolag som har lyckats bra med detta.

Förra veckan när det snöade var snön alldeles vit, men nu när jag tittar ut genom fönstret kan jag konstaterar att snön utanför inte alls är vit. Och jag vet, vis av erfarenhet att så inte kommer att vara fallet under våren. Men vad man ser kanske beror på vilket perspektiv man har. Snön är skitig, hunden är skitig, fönstrena är skitiga, balkongräckerna är skitiga och efter att ha torkat rengjort och städat, bara för att få börja om på nytt efter någon vecka så är jag skitförbannad!

Ovanstående vilar helt säkert inte på vetenskaplig grund, jag har bara observerat själv samt fått medhåll av alla (och jag menar alla) grannar och vänner jag talat med. Den gegamoja som blir kvar i tvätthinken är svart och magnetisk! Det leder mig i min okunskap att misstänka att dammet kommer ifrån det moln som ofta svävar över gruvan och sprider sig i alla möjliga riktningar.

Jag skulle välkomna OBEROENDE information och en OBEROENDE heltäckande undersökning, om vad detta damm innehåller och om det finns hälsorisker. Finns det farliga ämnen tex asbestliknande ämnen? Är inte järndamm farligt? Hur påvers vi långsiktigt av dammet. Jag skulle också gärna vilja veta vilka ämnen som sprids från kulsinterverket de dagar (relativt tätt återkommande) då röken inte är vit utan kolsvart.

Jag välkomnar Fo&F artikel som förhoppningsvis har tvingat ut LKAB på banan och som kanske kan inspirera fria forskare att undersöka gruvors miljöpåverkan och fria journalister att gräva djupare i sakfrågorna.

Några ytterligare kommentarer.
Jag noterar att Karin och Nils för sakliga resonemang, medan Roland brister ut i tirader om att jag är nedlåtande, arrogant och dessutom uttalar hot! Själva poängen här är inte miljön, utan hur denna beskrivs. Det är uppenbart att både Elin och Roland representerar partsintressen (även om de inte redovisar detta), eftersom det tydligen är viktigare att angripa en sida än att redovisa fakta sakligt. Jag har öppet redovisat att jag jobbar på LKAB. Vilken agenda har Elin och Roland? Finns det kopplingar till miljöorganisationer (medlemsskap eller annat)? Tonen i mina svar föranleds av den undermåliga artikeln, som uppenbarligen avsiktligt är skriven som ett förtäckt angrepp på en näringsgren under sken av att vara en populärvetenskaplig artikel baserad på sakliga fakta. Den är därför ett hån mot de av FoFs läsare som förväntar sig sakliga artiklar. Det finns all anledning att läxa upp personer för inkompetens eller falsk varudeklaration. Ingen redovisning av miljöfakta finns i artikeln, eller redovisning av det internationellt framstående miljöarbete som den svenska gruvindustrin gör. Varför inte? Detta kan bara tolkas så att skribenten strävar mot ett förutbestämt mål, dikterat av partsintressen. Jag välkomnar sakliga, vetenskapligt baserade artiklar kring gruvindustrins miljöfrågor i FoF, inte demagogiska påhopp. Är det några som är nedlåtande så är det Elin och Roland som levererar känslomässiga osakligheter i stället för fakta.
Ulf B. Andersson

Efter att ha läst artikeln i FoF + dessikeringen av densamma + alla inlägg, så får det mig att tänka på en återkommande strof ur en av Valdemar Valdviks dikter:
"Så tryggt det är att höra maktens ständiga paroll, **Läget är under KONTROLL**

Jag hade inte tänkt ge mig in i denna diskussion.Heja Elin stå på dig! Bra att någon rör om i grytan bland alla lojala och arroganta och självupptagna specialister. Jag tycker att docent brorduktig Ulf B Andersson bör ta av sig solglasögonen och se hur verkligheten ser ut i skitiga Kiruna. Alla vet var skiten kommer ifrån men inte du, nej du jobbar ju på LKAB, dom skitar inte ner. Det måste vara någon annan, det är lättast att säga så. Att säga att gruvorna inte förstör miljön är en stor förbannad lögn och det vet du liksom alla andra. Sluta sopa fakta under mattan. Visst vi bor i ett samhälle som präglas av en gruva, men för den skull kan ansvariga inom denna näring se till att miljön efterlevs vilket inte görs idag. Det är bara att du kliver ut i verkligheten och tar en sväng efter malmbanan så får du se,men ta av dig solglasögonen. I det här fallet så är faktiskt LKAB nästan oskyldig de kanske står för 10% medan den nya aktören som kör på malmbanan får stå för 90% av skiten. Snön har varit vit och fin efter malmbanan tidigare den mesta skiten har stannat på spåret eller strax intill. Den nya aktören skiter totalt i miljön man gömmer sig nu bakom LKAB som till större delen kör kulsinter.. Man kör från gruvan till Svappavaara i täckta bilar men när man kommer ut på malmbanan då existerar inget miljötänkande ,då kör man helt plötsligt med öppna vagnar, Det dammar fördjävligt efter malmbanan. Nu är det bara pengarna som räknas inte miljön.

Det är girigheten som tagit över och det gäller även LKAB, ett exempel de vill stänga E10 vid Mertainen när de ska spränga i gruvan. Ja då får väl LKAB bygga en ny väg. Här kommer ett företag från Kanada och ställer en massa krav på samhället och utan protester så ställer staten (skattebetalarna) upp. Förstärkning av vägen mellan Vittangi och Svappavaara. När vägarna börjar bli riktigt dåliga häruppe i norr, vilket de flesta är och vanligt folk lyftar det så blir svaret finns inga pengar Man får tillstånd att starta en gruva men så fort miljön kommer på tal då slår man sig fri. Då verkar det inte finnas några pengar,men man kan lägga undan 50 miljoner till sig själv som garanti om det går åt helvete. Det är verkligen på tiden att ansvariga inom gruvindustrin börjar ta ansvar för det de ställer till med, annars stäng skiten tills de börja tänka om.

Hälsning Lennart som är miljömedveten

Det finns lättillgänglig fakta om Kirunagruvans miljö/hälso påverkan bl.a. i LKAB:s egen årliga miljörapport. Där framgår det med all önskvärd tydlighet att omgivnings påverkan sedan 7-8 år tillbaka blivit allt större. Neddamning av stadens norra del har 3 dubblats mellan åren 2008-2011. Buller från gruvan har ökat och överskrider riktvärden med 9 dB. Kväveutsläppen till Kalixälv har mer än fördubblats under åren 2009-2012. För ett modernt och tekniskt framstående företag som LKAB borde det inte vara omöjligt att istället minska omgivningspåverkan?

Vid saneringen av gamla dag/underjordsgruvan i Luossavaara kördes mer än 20 000 ton oljeförorenad jord till Kiruna kommuns avfallsupplag. Inte bara oljefat således, utan även kilometervis med stålvajer, balkar m.m. Här var det sannerligen inte frågan om någon källsortering.
Vi på Kiruna kommuns miljökontor samt Miljö-och byggnämnden har de senaste 20 åren förgäves försökt att få LKAB att ta ansvar för sina giftiga miljöskulder i Norrlands mest förorenade sjö Ala Lombolo.
När jag nu senast läste i LKAB:s tidning framtid att VD Lars Erik Aaro menar att " ibland stöter han på föreställningen att gruvbrytning per definition är miljöfarlig och oförenlig med en hållbar utveckling" och att detta är "en olycklig missuppfattning" Ja vad skall man tro om detta?
I bästa fall så tror jag att VD:n har dåligt pålästa rådgivare. Om de hade läst sin egen miljö-rapport så hade de förstått bättre. I denna anges att "produktionen leder till utsläpp av koldioxid, svaveldioxid, fluorväte, klorider, kväveoxider och stoft. LKAB är dessutom en av sveriges största elkonsumenter. Stora mängder vatten förbrukas och efter påverkan i förädlingsprocessen har vattnet ett högt pH, hög koncentration av lösliga oorganiska joner, låga halter tungmetaller samt relativt höga halter av kväve, som har sitt ursprung i spängämnesrester. I Kiruna bräddas processvattnet över till recipienten Mettä Rakkurijärvi, vidare till Kalix älv. Verksamheten ger också upphov till störningar i form av buller och diffus damning från upplag och transporter samt mark- och landskapspåverkan"

Jag har bott större delen av mitt liv i Kiruna, arbetat med miljö/hälsofrågor i över 35 år varav 25 år som Kiruna Kommuns miljöchef så en viss inblick har jag i gruvans omgivningspåverkan.

Mats Lahti Kiruna

Intressant artikel och intressanta synvinklar där alla parter verkar ha poänger. Lite synd att tonen är så hård. väldigt bra att Elin svarade, det hade annars lätt ha kunnat utvecklas till näthat. Nu visar man att båda skribenterna har fakta på fötterna och gjort sakliga bedömningar. Tack för denna intressanta diskussion!

Tack Ulf för din grundliga och sakliga genomgang av en artikel som innehöll fler sakfel än de flesta skulle orka rätta. För fullständighetens skull vill jag gärna kommentera en grovt tendentiös uppgift som hittills inte tagits upp. Hans Lööf, som är ansvarig för flera märkliga uppgifter i artikeln, säger bl.a. att ravaruexport i längden inte är bra för ett lands ekonomi och nämner Jamaica som exempel. Lööf tycks vara helt omedvetern om den intensiva debatten om tillväxten i naturresursrika länder under de senaste decennierna. En preliminär slutsats av den debatten¨som nästan alla kan instämma i är att beroende av naturresursexport kan leda till problem med ekonomisk jämvikt (inflationsskapande valutainflöden, dramatiska variationer i statsinkomster) likaväl som till snabb ekonomisk tillväxt och kraftigt förbättrade levnadsvillkor för befolkningen. Ingen seriös deltagare i debatten är nog beredd att vara lika tvärsäker som Lööf. Men ingen seriös deltagare i debatten skulle heller ha använt ett sa missvisande exempel som Jamaica, precis som ingen seriös debattör heller skulle hänvisa till enbart ett annat extremfall som Botswana (nästan helt beroende av mineralexport, snabbast ekonomisk tillväxt i världen under 1970-, 80- och 90-talet och högst värde i Afrika för UNDPs index för mänsklig utveckling). Det är synd att en debatt som är av avgörande betydelse för mer än 40 u-länders ekonomiska utveckling (de vars exportintäkter av mineralexport överstiger 25 % av den totala exporten) avfärdas med ett par svepande meningar. Forskning och Framsteg borde kanske ta upp den debatten?
Som varudeklaration - eftersom människor med anknytning till gruvindustrin enligt en del tydligen automatiskt bör misstänkas för bristande hederlighet - ska jag nämna att jag har arbetat med analyser av gruvdrift och dess samhällsekonomiska betydelse i 40 ar, först i industridepartementet i Sverige och därefter i FN. Som oberoende konsult arbetar jag numera för u-landsregeringar, bilaterala bistandsorgan, Världsbanken och, ja, gruvindustrin.

Tendentiös verkar vara ordet här. Kan inte finna någon av alla dessa kommentarer som inte är tendentiös. Finns det överhuvudtaget någon som kan skriva fullständigt objektivt? Denne Ulf B, vars tes om att Elin gav honom rätt på de flesta punkter, visar en märklig brist på läsförståelse.
Höj blicken en stund, fundera över om våra barnbarns barnbarn kommer att märka spåren efter dagens gruvdrift och svara sedan på frågan om den har en miljöpåverkan.

Jag vill tacka FoF och Elin Lundström för en utmärkt och viktig artikel som är fylld av viktiga fakta och forskningsresultat. Att anställda vid LKAB söker förringa artikeln genom att hitta så kallade "sakfel" är för mig som forskare med fokus på just sociotekniska perspektiv (vattenresurser är ett av flera specialområdena i min forskning) ytterst intressant. Jag undrar om detta bemötande ingår i tjänstebeskrivningen för Ulf B Andersson? Jag hittar själv ett flertal faktafel i Ulf B Anderssons bemötande, som tyder på okunskap eller arrogans i förhållande till lokalbefolkning - rennäring i området samt även påverkan på vatten. Jag är ytterst intresserad av att veta mer om LKABs miljöpolicy och förhållningssätt i Kirunaområdet. Att även andra försöker få artikeln att framstå som en debattartikel istället för en faktaartikel tolkar jag som försök att styra bort fokus från gruvors allvarliga och långsiktiga miljöpåverkan.

Hört talas om härskarteknik?

När argumenten tryter dyker den upp, dvs tekniken att förminska och förlöjliga sina motståndare istället för att använda sakliga argument. Se bara kommentaren från Göran Nordenhök ovan:
*"Det blir då lätt att stämma in i kören av andra lätt överspända miljödebattörer eller naturälskare som utan balans och djupare kunskap klankar på gruvindustrin."*

Är det på detta sätt vi ska diskutera en så viktig sak som Sveriges framtid? Jag anser att ett totalstopp av alla provborrningar i väntan på en rejäl översyn av rådande lagar och regler samt en folkomröstning där vi får ta ställning till om vi verkligen vill vara ett råvaruland som får köpa tillbaka det som utvinns till världsmarknadspriser.

Vi är inte den sista generationen, vi har att ta hänsyn till efterkommande generationer och se till att skafferiet inte är tomt. Våra skatter kan ligga kvar i jordsen där de förräntar sig på ett bra sätt. Framtiden kräver också arbetsplatser, skatter till kommun, landsting och staten. Rent driksvatten är också en sällsynt produkt som vi skall rädda till efterkommande och inte sälja ut. Ett sätt att regeringen inte själv skall kunna tillåta extern utländsk rovdrift på vår tillgångar är att dessa ingår i grundlagen som kräver två val efter varandra för att kunna genomföras. Då kan vi Svenskar sätta stopp för spendersamma projekt som inte gagnar vårt land.

Nog lite sent att kommentera artikeln nu, men efter att ha läst reaktionerna på den kan jag inte låta bli. Tack FoF och Elin Lundström för en intressant och viktig artikel! Tack också Mats Lahti vars insiktsfulla kommentar ger en bra bild av situationen i Kiruna idag. En sådan obehaglig arrogans som Ulf B. Andersson visar skribenten skrämmer mig. Tyvärr ett bra exempel på "härskarteknik", som jag kommer att använda.

Några kommentarer bara: Stadsomvandlingsprocessen i Kiruna har pågått ett par decennier och människor har behövt lämna sina hem. Min vän sörjer sitt föräldrahem (inte på Ön) som de fick lämna för ett antal år sedan. Många, många fler kommer att tvingas lämna sina hem framöver. Kirunabor vet också att snön är vit så länge det snöar med jämna intervall och tills smältperioden inleds. Damm, buller, kvicksilver och kväve är reella problem.

Att LKAB:s verksamhet är något av en "helig ko" är vi som lever i Kiruna mycket medvetna om och man får ha en rejäl portion mod för att ifrågasätta, staden och gruvan lever i symbios.

Den här artikeln var uppenbarligen känslig för gruvindustrin. Ulf ifrågasätter FoF:s trovärdighet samtidigt som han själv representerar LKAB. Han har självklart allt att vinna på att framställa gruvindustrin i god dager. "Mycket genant" för LKAB skulle jag vilja säga.

Var ska de metaller vi bygger samhället med komma ifrån? Sveriges 15 gruvor räcker inte till att förse oss med de metaller vi förbrukar förutom järn som vi exporterar till Europa. När de nuvarande gruvorna är nedlagda var ska då de metaller vi behöver komma ifrån?