Åsikter i den muslimska världen

Ändå är undersökningen värd att ta på allvar. Leif Stenberg, professor i islamologi vid Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet, menar att Pew är pålitligt och inte färgat av politiska undertoner.

– De har gott rykte och anses göra bra studier, säger han. Tidigare rapporter har använts av andra forskare. De har stora urval respondenter, och jag har inte sett någon tydlig politisk vinkel på frågeställningarna.

Samtidigt är han medveten om att muslimska värderingar är känsliga frågor. Varför?

– Ja, jag vet inte, säger han. Men jag tror att vi är religionsanalfabeter i Sverige. Vi har dessutom ingen större vana att diskutera religion och värderingsskillnader.

I undersökningar av detta slag kan enskilda frågor leda fel – ord kan tolkas olika i olika sammanhang och vissa begrepp kan ha olika innebörder i olika språk. Men via ett stort antal frågor så kan man ringa in attityder – och i denna undersökning ställs mycket riktigt dussintals frågor till varje respondent, varför den sammanvägda summan kan ge en hyfsad bild av värderingarna i fråga.

Undersökningen kan till viss del liknas vid den stora globala attitydstudien World values survey, som vi skrev om i F&F 4/2000. Där sorteras svaren nationellt och inte efter religion. Men många mönster känns igen. Om en svensk reagerar på bilden av muslimers attityder, går det lätt att förstå varför, om man jämför med svaren i World values survey. De muslimska länderna ligger i ena hörnet av den världskarta som ritas upp i den studien. Sverige i det andra.

Undersökningens huvudresultat är att merparten av dem som bekänner sig till världens näst största religion är djupt troende. De vill att islam ska prägla såväl samhälle som politik. I nästan alla 39 undersökta länder menar majoriteten muslimer att islam är den enda sanna läran som leder till ett evigt liv i paradiset. Att tro på Allah är nödvändigt för att bli en moralisk person. Det är därför sharia – den traditionella islamska lagen – ska dominera juridiken.

Merparten menar också att sharia är Guds ord i bokstavlig mening, inte Guds vilja såsom den uttrycks av människan. Starkast stöd för detta synsätt hittar man i Mellanöstern och Nordafrika.

Men den muslimska världen är långt ifrån enhetlig. Vad gäller frågan om huruvida sharia bör ligga till grund för lagstiftningen skiftar siffrorna från 8 procent i Azerbajdzjan till 99 procent i Afghanistan (se listan här ovanför).

Samtidigt förordar många muslimer religionsfrihet för dem av annan tro. I Pakistan menar tre fjärdedelar av muslimerna att icke-muslimer bör vara fria att utöva sin tro. Samtidigt vill 84 procent införa sharialagar. Detta kan verka paradoxalt, men betyder att man vill ha olika lagar för olika religiösa grupper i ett land, ett inte helt ovanligt synsätt.

– Frågan är vad man lägger i ordet sharia, säger Leif Stenberg. Många kan uppfatta det som ett rättvist system som grundar sig i den egna traditionen – och som inte är korrumperat. Man kan inte bara stirra sig blind på ordet. Det framgår ju också att många inte vill ha de kroppsstraff som vi ofta förknippar med sharialagar. Det verkar också finnas en tydlig koppling till fattiga länder, där det finns misstro mot en förtryckande stat. Där kan sharia uppfattas som ett mer etiskt alternativ förankrat i den lokala kulturen.

De flesta betonar också detta rättssystem främst inom familje juridiken och vad gäller äganderätten, medan en långt mindre andel vill tillämpa exempelvis kroppsstraff. Störst stöd för kroppsstraff hittar man bland muslimer i Pakistan, Afghanistan och i de palestinska territorierna, där omkring 4 av 5 av dem som stöder sharia också vill att tjuvar bestraffas med stympning eller piskning. I dessa länder hittar man även det största stödet för stening som straff för äktenskapsbrott – omkring 85 procent av dem som stöder sharia vill se en sådan brutal tillämpning av denna lag.

De länder där islam har en dominerande ställning är också de som uppvisar den mest positiva attityden till sharia. I sekulära eller officiellt mångreligiösa länder, som Turkiet, Libanon, Bosnien-Hercegovina, Kazakstan och Albanien, är stödet för sharia långt mindre omfattande.

Det visar sig även, föga förvånande, att muslimer som ber flera gånger om dagen är mer positivt inställda till sharia som officiell lag än de som ber mer sällan. Detta samband gäller i de flesta länder. Däremot säger ålder, kön eller utbildning inte mycket om stödet för sharia. Bara i vissa länder i Mellanöstern är äldre personer mer positiva till att införa sharialagar, och i Pakistan har män en klart mer positiv attityd till sharia än kvinnor.

Vad gäller moraliska frågor så uttrycker en stor majoritet av de intervjuade muslimerna att sex före eller utanför äktenskapet är fel. Det finns dock en större acceptans i Afrika söder om Sahara samt i Sydösteuropa. Homosexualitet fördöms av 80–90 procent i så gott som alla undersökta länder, men en viss acceptans hittar man i Bangladesh, Uganda och i Moçambique.

– Siffrorna reflekterar främst en syn på homosexuella som är rätt vanlig i Asien och Afrika, och har mindre med religion att göra. På en global nivå avviker Norden och delar av Västeuropa i denna fråga, säger Leif Stenberg.

Den stora majoriteten menar att självmord, abort och alkoholkonsumtion är omoraliskt. Störst acceptans för alkohol hittar man i Tchad och Moçambique. Störst tolerans för såväl självmord som abort finns också i länder i Afrika söder om Sahara, samt i Bosnien-Hercegovina.

I vissa länder har inte alla frågor kunnat ställas. I exempelvis Afghanistan valde man att inte fråga så utförligt om sexualitet – det skulle uppfattas som alltför stötande.

Attityderna till skilsmässa, månggifte och preventivmedel är mer varierande än till homosexualitet. I de flesta länder menar en knapp majoritet att skilsmässa kan accepteras, med undantag av Pakistan och några afrikanska länder söder om Sahara. Månggifte är dock mest accepterat i denna region. I länder som Senegal och Nigeria tillåter över 85 procent av muslimerna månggifte, medan det bland muslimerna i Bosnien-Hercegovina bara är 4 procent som accepterar detta. I de flesta länder har männen en mer tillåtande attityd till månggifte än kvinnor.

I merparten länder är attityderna till så kallade hedersmord delade – i de flesta undersökta länder är majoriteten fördömande. Men i Afghanistan och Irak menar en klar majoritet av de tillfrågade att hedersmord bör accepteras. I just Irak är också skillnaden som störst när det gäller vem som kan utsättas för hedersmord, kvinnor eller män. Betydligt fler tycker att det är acceptabelt att mörda kvinnor än män som drar skam över släkten. I de flesta undersökta länder är de som stöder sharia långt mer benägna att acceptera hedersmord.

– Ja, man kan konstatera att hedersmord försvaras på de plats er i världen där det är som vanligast. Och det är ur vårt perspektiv förstås ett allvarligt problem. Men undersökningen visar att försvar för en hederskultur snarare är kopplat till region än till religion, säger Leif Stenberg.

Den absoluta merparten menar att kvinnor själva ska bestämma om de ska bära slöja. Men i nästan alla av de 39 undersökta länderna menar majoriteten av såväl kvinnor som män att en hustru alltid måste lyda sin man. Siffran ligger på över 90 procent i länder som Irak, Tunisien och Afghanistan. Stödet för denna åsikt är långt större bland shariaanhängare. Skillnaderna i dessa frågor mellan dem som stöder sharia och dem som inte gör det är störst i Sydösteuropa och tydigt sekulära muslimska länder, som exempelvis Ryssland och Kazakstan.

– Bristen på jämställdhet är ett problem, säger Leif Stenberg. Det kan vara svårt att hantera sådana här värderingar. Det har ju dessutom gjorts försök med att kvinnor ska kunna leda bön – men det har inte fallit ut särskilt bra.

– Dessa värderingar återspeglas i hur kvinnor och män skiljs åt i moskéer, men ändå på olika sätt. I Syrien, där jag ofta har forskat, separeras män och kvinnor ofta via mittgången men ber på samma golv, till exempel. Men i svenska moskéer, som oftast är finansierade från länder på Arabiska halvön, är det strängare – här har man läktare för kvinnor. Men att hitta en situation där män och kvinnor skulle be tillsammans, nej – vi är långt därifrån, säger han. Men viktigare än jämställdhet i bönelokalen är generell jämställdhet mellan könen, och då måste mycket mer förändras än den religiösa praktiken.

I de flesta frågor står muslimer i länder i södra Asien, som Afghanistan, Pakistan och Bangladesh, mycket långt ifrån sydösteuropeiska muslimer i Bosnien-Hercegovina, Albanien och Kosovo. För att ta ett exempel – i gruppen muslimer som stöder sharia menar omkring 10 procent av de sydösteuropeiska grupperna att muslimer som avsäger sig islam bör avrättas. Bland shariaanhängarna i Afghanistan och Pakistan är motsvarande siffra över 75 procent.

I sydöstra Europa är stödet också som minst för att hustrun ska lyda sin man eller att söner och döttrar ska ärva olika.

De geografiska skillnaderna kan också avläsas i synen på demokrati (där den stora majoriteten föredrar detta framför auktoritärt styre). I Pakistan föredrar 29 procent ”demokrati” framför ”en stark ledare”. I de andra undersökta områdena stöder drygt hälften demokrati framför en stark ledare, och de högsta siffrorna hittar man i Afrika söder om Sahara, där de flesta länder ligger på runt 70–80 procents stöd för demokrati. Men i hälften av länderna menar en stor majoritet att religiösa ledare skulle ha någon form av politiskt inflytande.

De flesta tillfrågade ser ingen motsättning mellan islam och den moderna världen. Samtidigt som många menar att västerländsk musik, film och tv hotar moralen i deras eget land, säger de att de personligen uppskattar västerländsk kultur. Mest kritiska är muslimer i Mellanöstern, södra Asien och Sydostasien, och minst kritiska till västlig kultur är muslimerna i sydöstra Europa.

Drygt hälften i de flesta undersökta länderna ansluter sig till evolutionsteorin – utom i Irak, där 67 procent menar att människan varit likadan sedan tidens begynnelse, eller Afghanistan, där siffran är 62 procent.

Merparten muslimer är mycket negativa till våld i islams namn. De flesta menar att självmordsbombningar i deras religions namn bör fördömas. Men det finns undantag; en grupp på omkring 3–10 procent i de flesta länder menar att självmordsbombningar kan vara legitima. I de palestinska territorierna är siffran 40 procent, i Afghanistan 39 procent och i Egypten 29 procent.

Alla dessa siffror ger en blixtbelysning av delar av den muslimska världen. Leif Stenberg tycker att det är synd att det inte har gjorts liknande undersökningar tidigare, där man ställt samma frågor till ett urval av befolkningen.

– Många uttalar sig gärna om utvecklingen i den muslimska världen. Men vi vet egentligen inte mycket om detta, säger han. Det behövs fler sådana här studier.

Vissa saker verkar dock tydliga. I en tidigare Pew-studie från 2012 säger 25 procent av muslimerna i hälften av länderna att islam kan tolkas på olika sätt.

– Jag är övertygad om att denna siffra inte var så hög för 20 år sedan, säger Leif Stenberg. Men jag kan ju inte belägga detta. Jag hoppas att man fortsätter mäta sådana här frågor så att vi kan få en tydligare bild.

Han är också bestämd på en punkt: islamforskningen – och även synen på islam – handlar ofta om ytterligheter och extremism. Men i denna undersökning närmar man sig lite mer vardagliga saker.

– En sak som framkommer i flera frågor är generationsskillnader. Det är uppenbart att yngre personer bryr sig mindre om religion, säger han.

Även den arabiska våren spelar förstås in.

– Ja, kriser kan göra religion viktigare i livet, säger han. Det verkar även som om motsättningen mellan sunni- och shiamuslimer har ökat i och med den arabiska våren. Det ser man framför allt i Mellanöstern och i Nordafrika.

Hösten 2007 publicerade Forskning & Framsteg artikeln ”Muslimska världen utvecklas inte mot demokrati”, av statsvetaren Axel Hadenius, där han konstaterar att islam verkade vara en faktor som hämmar demokratiutvecklingen. När den arabiska våren startade 2011, såg det ut som om artikeln var daterad. Därefter har utvecklingen svängt igen, och i dagsläget är det svårare att veta åt vilket håll det går. Leif Stenberg är dock försiktigt positiv.

– Vi får inte glömma bort att vi nu har sett de första hyfsat demokratiska valen i Egyptens historia, säger Leif Stenberg. Så det går framåt – men sakta. Frågan beror på vilka förväntningar man har. De demokratiska erfarenheterna är inte stora. Och ekonomin är överlag dålig, minst sagt.

– Men, säger han, det är svårt att säga att islam är ett problem, för islam är så många olika saker – det visar ju inte minst denna undersökning.