Annons
Bild: 
Istock

Färre män blir pappor

Även i ett så jämlikt land som Sverige sker partnerval enligt traditionella mönster. Män som är lågutbildade och har låga inkomster har allt sämre utsikter att kunna bilda familj.

Författare: 

Publicerad:

2018-09-27

Det är stor skillnad mellan män och kvinnor vad gäller hur många som blir föräldrar – och klyftan växer.

I ett nytt forskningsprojekt håller ett par nationalekonomer vid Stockholms universitet på att nysta i denna fråga. Omkring 22 procent av de 45-åriga männen i Sverige har inte blivit föräldrar – bland kvinnorna är andelen ungefär 13 procent. Och klyftan växer. Det framgår av en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Ekonomisk Debatt.

Den största anledningen till att män inte blir föräldrar är att de saknar partner, enligt flera tidigare studier. Partnerval sker enligt traditionella mönster även i ett relativt jämställt land som Sverige. Det är betydligt mer sannolikt att en man med låg utbildning och låg inkomst är ofrivilligt barnlös än en man med hög utbildning och hög inkomst.

– En man som slarvar med sin karriär löper risk att bli utan barn, säger Anne Boschini. Och det räcker inte att vara välutbildad, han bör tjäna bra också, visar vår studie.

Anne Boschini är docent i nationalekonomi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, och medförfattare till artikeln i Ekonomisk Debatt.

– Vi befarar att denna utveckling kommer att fortsätta, eftersom kvinnor tenderar att utbilda sig mer än män, säger hon.

Just mannens inkomst är en faktor för att bli förälder som har blivit allt viktigare över tid. På 1970-talet hade 28 procent av de 45-åriga männen med låg inkomst inte fått barn. Nu på 2010-talet är andelen 41 procent.

– Om man ska uttrycka sig rakt på sak handlar det om att fattiga män inte blir fäder, säger Marianne Sundström, professor i arbetsmarknadskunskap vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Även hon är medförfattare till studien.

– När det gäller barnafödande har oftast kvinnor stått i fokus för forskningen. Det är dem som man historiskt har haft bäst information om, fortsätter hon.

Därför har det inte funnits lika mycket kunskap om gruppen män som aldrig blir pappor. Men i det nystartade forskningsprojektet ska Marianne Sundström och hennes kolleger ta reda på mer.

Att färre män än kvinnor blir föräldrar är känt sedan tidigare. Och i de flesta samhällen som har studerats, är det just de fattiga männen som blir utan kvinnor och barn. Men det är mindre känt att gruppen barnlösa män växer i Sverige.

– Män som inte lyckas på arbetsmarknaden går helt enkelt inte hem hos kvinnorna, säger Marianne Sundström.

– Vår studie säger rätt mycket om det här förhållandet i stort. Dessa män riskerar ju också att få en ensam ålderdom. Barn brukar ofta hjälpa sina gamla föräldrar.

Marianne Sundström betonar också att dagens nya tekniker som kan motverka barnlöshet, som IVF och spermadonation, främst hjälper kvinnor att bli föräldrar.

Även hälsa och livsstil påverkar sannolikt möjligheten att bli pappa, men hur och i vilken omfattning återstår att ta reda på. Fler resultat är alltså att vänta.

Det som hittills är klarlagt är att andelen som är barnlösa vid 45 års ålder har ökat bland svenska män sedan 1991 och sjunkit på senare år bland kvinnor. Forskarna ser också att de män som blivit pappor före 45 års ålder har betydligt högre inkomster än de som saknar barn. Inkomstskillnaden har vuxit de senaste decennierna och är nu i snitt drygt 100000 kronor om året. För 20 år sedan var skillnaden hälften så stor i inflationsjusterade kronor.

Även männens utbildning är viktig. Bland 45-åriga män som bara har grundskoleutbildning är nästan 30 procent barnlösa (se grafik nedan). Bland jämngamla män med högskoleutbildning är andelen strax under 20 procent. Även här har klyftorna ökat på senare år – allt fler lågutbildade män blir aldrig pappor.

Men även i de grupper som har högre utbildning syns tydliga skillnader. Bland civilekonomer, jurister, läkare och civilingenjörer tjänar de 45-åriga män som blivit fäder betydligt mer än sina barnlösa manliga kolleger i samma ålder.

– På sätt och vis för ju kvinnorna den här ojämställdheten vidare eftersom de premierar män med höga inkomster, säger Marianne Sundström

Och inkomst – där spridningen är mycket större bland män än bland kvinnor – verkar vara en viktigare faktor än utbildning. Av en doktorsavhandling vid Stockholms universitet 2017 framgår det att i de par där kvinnan har högre utbildning än mannen, så tjänar mannen ändå i regel mer än kvinnan.

 ”Statistiken, både i Sverige och internationellt är entydig – när det gäller att välja partner ratar kvinnor i allmänhet män som har lägre utbildning än de själva och/eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan.” Så skrev Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i en artikel 2013. Han påpekar att parbildningen är asymmetrisk, på så vis att män väljer nedåt och kvinnor uppåt. Enligt en enkätundersökning som har genomförts i 30 länder om framtida partnerval, rankar långt fler unga kvinnor än unga män den tilltänkta partnerns ”framtida intjäningsförmåga” som en viktig faktor i sammanhanget.

Bland män i Sverige i åldrarna 25 till 45 år som har ett akademiskt arbete lever 73 procent i ett hushåll med barn. Bland arbetslösa eller långtidssjukskrivna män i samma ålder är siffran 23 procent. För jämnåriga kvinnor finns ingen sådan koppling till ställningen i arbetslivet.

– Dessa siffror är inget för vekhjärtade romantiker, utbrister Bo Rothstein när jag ringer upp honom.

Statistiken är kanske brutal, men troligen är människor inte så cyniska som det kan verka.

– Mycket talar för att de flesta söker upp grupper där potentiella partner kan tänkas finnas – och sedan med känslorna väljer en individ inom denna grupp. Det finns ett gammalt ordspråk för unga kvinnor: ”Don’t marry for money. Go where the money is, and then marry for love”, säger Bo Rothstein.

Låg utbildning bäddar för barnlöshet

Källa: ”Ekonomisk debatt”, bearbetat av FoF.

Han ser tre övergripande tänkbara förklaringar till det asymmetriska partnervalet. En är ekonomisk och tar fasta på att kvinnor är medvetna om att de blir diskriminerade på arbetsmarknaden och därför kompenserar sig på partnermarknaden.

En annan är mer historisk och utgår från att kvinnor har sett att det främst är pappan som har försett hemmet med resurser. Detta har gett kvinnan en sorts information om vilka män som är bra fäder.

Den tredje är mer demografisk – i de flesta par är mannen två till tre år äldre än kvinnan, och detta är en delförklaring till att mannen i regel är den som tjänar mer. Eftersom denna rubbning en gång har uppstått, kanske eftersom flickor och pojkar kommer i puberteten i olika ålder, blir det automatiskt så att männens jämnåriga kvinnor redan är upptagna, varför männen får leta bland yngre kvinnor.

– Detta bekräftas av en mängd kontaktannonser som jag undersökte en gång i tiden, berättar Bo Rothstein. Män tittar nedåt i åldrar och kvinnor tittar uppåt.

Han ser detta som en viktig delförklaring till den ojämlikhet som uppstår i samband med att par får barn.

– Det är när barnen kommer som det ofta går fel vad gäller jämställdheten inom en relation, säger han.

– Då utsätts ett förhållande för ekonomisk press – man behöver större bostad och säkrare bil – och då kan det för båda parter förefalla bäst att den som tjänar mest anstränger sig mer på arbetsmarknaden. Den som är tre år äldre i 25–30-årsåldern är i regel mer etablerad, och då blir det naturligt att det blir mannen som satsar på karriären.

Den som förlorar dessa första viktiga förhandlingar har sämre utgångsläge inför framtida förhandlingar om jämställdhet.

– De som arbetar allra mest i hela Sverige är småbarnspappor. Det är rationellt i ett kort, privat perspektiv. Men det gynnar inte jämställdheten, säger Bo Rothstein.

Trenden att en ökande andel män aldrig blir föräldrar ser ut att kunna fortsätta, eftersom allt fler pojkar misslyckas i skolan. Det är en utveckling som har pågått i drygt 15 år. Nästan 21 procent av de pojkar som gick ut nian 2017 blev inte behöriga till gymnasiet (bland flickorna är siffran drygt 13 procent). Detta är en snabbt växande grupp, och många av dem har utländsk bakgrund, visar statistik från Skolverket.

– Detta är mycket illavarslande, framför allt för dem själva, säger Bo Rothstein. De blir förlorare i flera led. De kommer att förlora på arbetsmarknaden, och i förlängningen på partnermarknaden och slutligen i social respekt.

Män som är frustrerade över sin situation riskerar att ta ut detta genom kriminalitet, missbruk eller politisk extremism.

– Ett samhälle där denna grupp ökar kan bli lite bökigt, fortsätter Bo Rothstein. Och detta är ett växande samhällsproblem. Och så länge kvinnor vill gifta sig uppåt blir ju dessa män över.

Vad ska då en ung man tänka på för att inte bli ratad? Marianne Sundström är tydlig:

– Skaffa en bra utbildning och ett bra jobb, säger hon. Undvik kriminalitet och för mycket alkohol. Du behöver nog inte vara så snygg, men du bör vara presentabel, för att använda ett gammeldags uttryck.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

26

Dela artikeln:

Kommentarer

Och naturligtvis undviker man den allra mest logiska och naturliga förklaringen: kvinnor föredrar framgångsrika män p.g.a. biologi. Det är nämligen så att det finns ca hälften så många pappor genom människans utveckling jämfört med mammor [1]. Att antalet pappor över huvud taget är i närheten av antalet mammor beror på vårt kulturarv där mannen och kvinnan förväntades gifta sig och leva monogamt. Nu när denna kulturella sedvänja blir svagare och svagare, kommer kvinnans preferenser fram mer och mer.

Och naturligtvis är det synd om de män som är ofrivilligt barnlösa, självklart. Men kan vi sluta låtsas som om samhället har tvingat fram denna omständighet? Istället är det samhället och preventivmedel som har utjämnat ett annars otroligt ojämt utfall mellan olika män...

https://www.livescience.com/47976-more-mothers-in-human-history.html

Mycket märklig artikel. De så kallade forskarna "glömde" kolla sina premisser. Detta är ju inte något problem utan ett privilegium

https://thepsychologist.bps.org.uk/volume-22/edition-4/think-having-chil...

Det är såklart biologiskt betingat hos kvinnorna. Och det visar att partnerkraven på kvinnor är mycket mycket lägre än på männen. Tvärtom vad kvinnor och män i allmänhet verkar tro.

Biologi är en no-go-zone när det gäller relationer mellan kvinnor och män, tyvärr.
På sätt och vis är det kvinnor, genom sitt val av partner, som driver den mänskliga evolutionen. Eftersom kvinnor som har barn ofta är seriellt monogama är det inte bara så att en del män är helt utan barn utan en del män har flera barn med flera kvinnor. Kvinnor "delar" hellre på en "bra" man än väljer en "dålig" de får ha för sig själva. ( https://www.expressen.se/nyheter/attraktiva-man-ateranvands/ ) Så de egenskaper vilka kvinnor inte finner attraktiva tas bort ur genpoolen medan de attraktiva får större genomslag. Ser inga större problem med det här egentligen men skulle uppskatta om kvinnor börjar ta ansvar för sin egen biologi och hur de påverkar samhället. Om fler män, än i samhället i stort, blivit utpekade för #metoo-brott har barn så är det kvinnorna som är ansvariga för att deras gener sprids vidare.

Briffaults lag: The female, not the male, determines all the conditions of the animal family. Where the female can derive no benefit from association with the male, no such association takes place.

Håller med dig om att kvinnors krav på män är både högre, hårdare och ytligare än omvänt.
https://youtu.be/7vqRbScCIPU

Redan bland män födda 1925 var det 23 procent som inte fått barn vid 55 år; andelen minskade fram till 40-talistkohorterna och har ökat litet i yngre kohorter (SCB, http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Publiceringskalender/Visa-detaljer...). Även om det är fler lågutbildade som inte får barn (vilket syns även bland kvinnor) har samtidigt utbildningsnivån i befolkningen ökat, och lågutbildade har blivit en mer marginaliserad grupp.

Kan det också vara så att allt fler män helt enkelt inte vill ha barn, med det livsbegränsade ansvar som medföljer? Så länge man har polare i samma situation som man kan umgås med och göra vad man vill.

Är det biologin som spökar här, även om det inte nämns i en populärvetenskaplig tidskrift (!) så behöver en inte vara evolutionsbiolog för att förstå att kvinnor och inte männen (på populationsnivå) väljer partners och att det valet i hög grad påverkas av hierarkier, i vårt samhälle av utbildning och inkomst. Lite konstigt är det att biologi är en blind fläck når forskarna redan har svaret.

Är det ingen som har fötstått att lågavlönade och lågutbildade får ta de allra smutsigaste och sämsta arbetena,man röker mer och man dricker mer,lågutbildade får enligt forskningen sämre sjukvård.Kort sagt-man kan helt enkelt inte få barn på grund av det jag skrivet.Såna här studider kräver samarbete med forskare inom många områden.Det duger inte att dra trovärdiga slutsatser så som dessa forskare gjort.
Med vänlig hälsning,Anders med bara grundskola.

Ifall det nu inte framgick av min tidigare kommentar så tror jag att majoriteten fysiskt inte få barn.Det blir fel när forskarna hämtar sin verklighetsbild endast från statistiken.Ut på fältet och räkna spermier!

Nuväl, att barnlösa män skulle bli kriminella alkoholister och politiska extremister är det renaste nonsens.
Bland kriminella finns där faktiskt flera fäder än hos icke-kriminella. Politisk extrema har jag aldrig läst någon statistik, men här verkar det vara en klassisk förväxling av orsak och verkan.
Men vad med dessa politiker?högt utbildade är väl alla , undtagen Löfven.

Nederländka statsminister Mark Rutte and the
Frankrikes Emmanuel Macron
Sveriges Stefan Löfven,
Luxemburgs Statsminister Xavier Bettel är alla barnlösa, liksom förre italienska statsministern.

Vad är forskarnas undantagsregel för dessa? Alla politiker brukade ha barn för en generation sedan.

Och inte minst', dessa barnlösa kvinnor:

Skotska First Minister Nicola Sturgeon.
Tyska kanslernAngela Merkel,
StatsministerTeresa May, og UKs ledande politiker Angela Eagle, Ruth Davidson, Natalie Bennett and Justine Greening.

Kort svar: Statistik säger ingenting om enskilda individer. Statistik säger däremot mycket om stora antal. Det finns med andra ord självklart rika män som inte blivit fäder och fattiga män som har blivit pappor. Men tittar man på stora grupper män kan man se mönster i detta. Det är vad artikeln handlar om.

Henrik - kanske finns en annan faktor med - förr blev man ett par och gifte sig redan i tidig 20-årsålder - om inte annat så av "tvingande skäl".
För kvinnorna var detta ur en synpunkt alldeles utmärkt ,de fick barn i absolut rätt ålder, rent biologiskt. Idag blir (och blev även för 68-generationen) en hel del barnlösa pga ålder. Kvinnor klarar inte alltid att behålla sin fertilitet genom ett liv med sexuell frihet. Barnlösa kvinnor tror jag är något av "pain in the as". Jag fick otroligt nog mitt första barn vid 44 års ålder - så jag har viss erfarenhet. För mig gick under många år ALL energi åt för att ändock till slut få ett barn. I kvinnors barnlösa liv händer ofta tråkiga saker mentalt, kärlek, sinnesro och erotik är kopplat till mödraskap - det är min fasta övertygelse. Förlåt borta från ämnet.

När man förr gifte sig och fick barn mycket ung - blev väl allt lite mer slumpartat - ingen var färdig riktigt som individ - sedan utvecklade man förhoppningsvis tillsammans. Tror att många fler sorter av män fick sin chans här - även var väl en stor del av barnen som föddes frukten av att vissa män "sådde sin vildhavre" vilket sannolikt var till nytta för de "mindre attraktiva " kvinnornas möjlighet att ändå få barn med både grevar och baroner. Blandning är alltid bra så även barnafödande för den mest fula och ointressanta kvinna. I unga år sätter väl många män på allt som öht rör sig.

Detta att vi idag hela tiden har en sådan kontroll över livet - är måhända helt fel. I synnerhet om grundkunskaperna inte finns. Detta att kvinnans fertila ålder infaller mellan 18 - 27 års ålder verkar totalt ha fallit i glömska. Efter 27 så dalar fertiliteten ordentligt, samt finns skador av tidigare könssjukdomar, myom mm som blir mer frekventa med åren. Samhället (patriarkalt) har lurat i kvinnor att de kan leva samma liv som männen - till förfång för både de barnlösa kvinnorna och de outbildade männen.

En annan synpunkt ; Vilka hannar är det som är beredda att sälja ut sin själ för att få en fin titel ? De mest aggressiva eller de mest intelligenta ? Under normala lugna omständigheter tror jag att det är mer finstämda detaljer i en människas hjärta som betyder något när man väljer vem man vill dela säng med. Men vårt samtida problem är ju att vi jäktar ihjäl oss, samt att vi tror att mänsklighetens samlade kunskap är bättre än försynens eller för delen det vi förr kallade Gud.

Fast ditt inlägg säger ju tvärtom vad artikeln säger.. att vara oattraktiv kvinna är nästan aldrig ett hinder för att få en man, så länge du är fertil (15-40 års ålder), är dessutom ett mansöverskott i de yngre åldrarna, dvs. än lättare. Men gräset är alltid grönare och kvinnor tror sig ofta kunna dejta över sin egen "nivå", detta kan dock ofta vara kortlivat, kk osv. Fula och lågutbildade (om de inte är alfa/väldigt socialt kompetenta/rika) män däremot inte lika lätt. Och att fertiliteten sjunker så mycket efter 27, vad är din källa på det? Bara för att de bästa friidrottarna i världen är i 20-årsåldern betyder inte att rn 40-åring kan vara en hyfsad motoionär. Förstagångsföderskor i sverige är väl närmare 30. Artikeln säger snarare att färre kvinnor blir barnlösa än någonsin tidigare då de kan använda sig av spermadonator, ivf och surrogatmödraskap. Så länge de har pengar/friska ägg/inte i klimakteriet så är det lättare än någonsin att skaffa barn som gammal kärring om man ska vara hård. Att sjukdomar ökar så mkt vore också intressant med fakta. Sedan kan det väl vara bra att vara ung mamma (förälder) av andra anledningar. Hinner skaffa fler barn, piggare, samma generationslängs som folkgrupper där man skaffar barn tidigt osv. Artikeln handlar främst om män, ändå verkar du besatt av kvinnornas del i det hela.

Det vore intressant att jämföra över längre tid och se ifall det ändras.Jag tror att du är någonting på spåren och att orsaken är miljögifter.Ju lägre utbildning desto störrde exponering för miljöskadliga ämnen via smutsiga arbeten som påverkar fertliteten hos män.Jag undrar lite ifall barnlösheten ändrar sig linjärt med inkomsten?
Mvh Anders,nioårig grundskola.

Var är källan? Uppges vara en artikel om en artikel i "senaste numret av Ekonomisk Debatt"
I senaste numret av Ekonomisk Debatt (nr 5 2018) , förefaller det inte finnas någon sådan artikel.
Även om det är ett annat nummer av tidskriften varför går man inte till källan istället för att tolka andra journalisters tolkningar?

Vad F&F publiserar är alltså en artikel om en artikel av "ett par nationalekonomer" i okänt sammanhang i en annan tidning, oklart vilken.

Hej här är uppsatsen som artikeln delvis bygger på.
https://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/NEFfiler/46-4-abms.pdf

Vänliga hälsningar /Henrik

Att betona att kvinnor gifter upp sig och väljer de framgångsrika och "lägga skulden för klyftorna där som retoriken i artikeln gör får det att framstå som om männen är hjälplösa offer i situationen vilket jag har svårt att tro. Som ung kvinna gjorde jag snabb karriär och tjänade ofta mer än männen jag dejtade. Många uppgav att de tyckrr det var coolt att jag var framåt, stark och så vidare, men när det i vardagen blev tydligt att jag tjänade mer blev det väldigt tydligt att det inte var så attraktivt då de inte kände sig stärka och dugliga. Detta är naturligtvis vara en enskilda iaktagelse, men jag vill poängtera att valet av partner går åt båda håll och att män i mpnga andra sammanhang har lärt för att ordna in sig i hierarkier. Kanske är så även gäller här.

I utbildning speglas även andra parametrar som känns igen som positiva senare i vardagslivet. Har man ansträngt sig för att komma in på en utbildning, härdat i och fullföljt ett program, så upplever jag att personen är driven, kan fokusera och hålla sig balanserad (hälsomässigt och mentalt) för att klara en utbildning. Något som jag uppskattar högt i en vardaglig relation med alla möjliga utmaningar som kan tänkas komma upp. Jag har dejtat både låg- och högutbildade män (jag har högre utbildning) och har kommit till slutsatsen att jag fungerar bättre med den sistnämnda gruppen då jag är för "energisk", har för mycket projekt på gång och vill diskutera och analysera fakta vid middagsbordet. Den lågutbildade gruppen brukar inte uppskatta dessa egenskaper hos mig, medan de med högre utbildning däremot brukar göra. Tråkig slutsats, då jag tycker att utbildning / lön osv inte öht ska spela roll i partnerval.

För mig spelar det ingen roll vad killen jobbar med eller tjänar om han i övrigt är fin/charmig och go. Men däremot märkte jag det när jag var singel att de lågutbildade männen jag intresserade mig för som tjänade mindre än mig ofta inte ville fördjupa relationen. Jag känner andra kvinnor som också har den erfarenheten. Sen finns det många lågutbildade män också som inte tar hand om sig själv och sin kropp och det är egentligen detta och inte deras inkomst som gör att kvinnor drar sig bort. Män måste själva bli mer framåt och ta initiativ eller också börja acceptera kvinnor som tar initiativ vilket många säger att de gör men i praktiken inte alls gillar. Viljan att bilda familj är också avgörande och det upplever jag att det finns många män i den här kategorin som inte är så intresserade av. Jag tror den här studien mäter fel saker. Charmiga/snygga män som är intresserade av familjebildning är intressanta för högutbildade kvinnor även om de arbetar som lagerarbetare /chaufförer/mekaniker eller vad det nu kan vara.

Svar till Anders angående miljögifter: Du har rätt till viss del då spermieproduktionen hos män har minskat rejält hos män i västvärlden, https://www.google.se/amp/s/amp.cnn.com/cnn/2017/07/25/health/sperm-coun...
Dock verkar detta vara ett generellt problem och inte kopplat till klass eller inkomst. Alla män i Sverige har ju samma tillgång till adoption och fertilitetskliniker (nästan, det kostar efter några försök). Det jag tror artikeln snarare belyser är att dessa män helt enkelt är singlar och inte har en partner att skaffa barn med.
Det låter ju kanske ologiskt då det torde vara nästan lika många män som kvinnor i Sverige. Tyvärr är det så att framgångsrika män får både en andra, tredje och ibland fjärde chans att skaffa avkomma med allt yngre och vackrare kvinnor. Kanske inte alltid till gagn för avkomman då intelligensen hos fruarna brukar vara omvänt proportionell mot mannens ålder. Det förklarar varför vissa män inte får en chans alls men det förklarar inte varför vissa kvinnor hellre tar en chans med en spermadonator än att också ta på sig bördan av att försörja en man....
Ur de yngre fruarnas perspektiv är det ju fullkomligt logiskt eftersom de kommer högre upp på skalan av män än de skulle gjort om de tvingades tävla med jämnåriga kvinnor om jämnåriga män. De flesta män gifter sig ju, i alla fall första gången, med kvinnor på någorlunda samma utbildningsnivå.
Sammanfattningsvis tror i alla fall jag att det ligger väldigt mycket biologi bakom detta fenomen. Kvinnor tittar nyfiket på när männen ger sig in i hetsen om utbildning och karriär och väljer de som kommer ut på topp när tuppfäktningen är över. Inte så konstigt när de själva får välja och bättre på lång sikt för mänskligheten än andra alternativ som t.ex. kusingifte.
Detta ämne skulle man kunna diskutera väldigt länge för i slutändan tror jag också det förklarar varför få kvinnor når toppen. Många var säkert galet duktiga och ambitiösa fram tills de fick barn, men deras män var garanterat lika drivna och när man står där med en unge i famnen och en man som tjänar mer än bra kan det vara svårt att motivera varför man ska jobba 65-100 timmar i veckan igen.

Jag tror dock att många av dessa barnlösa män lever i förhållanden.Men det framgår iofs inte av artikeln.Barnlöshet har ökat både bland högutbildade och lägre utbildning men ändå inbillar jag mig att man inleder längre förhållanden med partner med ungefär samma social status och jag tror inte att en akademiker väljer en partner med endast grundskola så då undrar man ju var alla lågutbildade kvinnor får sina barn från?

Det står i artikeln att "Den största anledningen till att män inte blir föräldrar är att de saknar partner, enligt flera tidigare studier."

Angående det här citatet: – På sätt och vis för ju kvinnorna den här ojämställdheten vidare eftersom de premierar män med höga inkomster, säger Marianne Sundström.

Varför hacka på kvinnorna? På sätt och vis för ju männen den här ojämställdheten vidare eftersom de inte utbildar sig!

Det finns än flera orsaker till mäns infertilitet en är alla ytspängningar av atombomber på 60-talet och man inte kontrollerade konsekvens av dessa.jag tror att män är mer känsliga för att reprosedera i sina därför dom är mer ytliga och mer känsliga och jag tror det gäller andra miljögifter också. Jari lehtilä

Miljögifter är ett problem, men i den här artikeln handlar det om män som inte har en partner att få barn med.

De män som försöker leva upp till ett reaktionärt mansideal och dessutom söker en kvinna med gammaldags hemmafruambitioner vilket många SD-röstande män tycks göra, blir de automatiskt bortvalda av kvinnor som vill utveckla sina möjligheter i livet. Med utbildning följer däremot oftast en mer komplex syn på tillvaron vilket är mer attraherande för de flesta unga kvinnor.
Om kvinnor dessutom utbildar sig och under flera år befinner sig i akademiska miljöer är det självklart att de även väljer män från samma miljöer.
Jag gissar att om en fördjupad studie görs av motiven till kvinnors val av partner så skulle en mer nyanserad bild framkomma om varför kvinnor väljer som de gör. Få skulle påstå att de väljer män efter inkomst!

Lägg till kommentar