Annons

Fnittrig av el i hjärnan

Elektrisk stimulering av ett område djupt ner i glipan mellan hjärnans båda halvor kan leda till säkrare kirurgi – och kanske nya sätt att behandla ångest.

Lisa sitter i en sjukhussäng och tittar tomt på sina händer. Ett bandage är surrat runt hennes huvud och baktill syns en härva av grå sladdar kopplade till en apparat parkerad bredvid sängen. En av läkarna i rummet trycker på en strömbrytare. Lisa lyfter blicken och spricker upp i ett leende. Hon fnissar.

– Förlåt, men det är en riktigt bra känsla, säger hon.

Läkaren ber henne att se bister ut. Lisa koncentrerar sig, men börjar skratta.

– Försök tänka på något sorgligt, säger läkaren.

Lisa försöker, men fnissar igen.

– Vad tänker du på som är sorgligt?

– Jag försöker tänka på när min hund dog. Det fungerar inte, säger Lisa med ljus röst. Jag vet att det är ett sorgligt minne, men jag känner mig inte ledsen.

Lisa, 23, blir videofilmad på ett sjukhus i Atlanta, USA, inför en operation mot de epileptiska anfall hon lidit av sedan tonåren. Läkarna har opererat in ett tjugotal elektroder i hennes hjärna för att ta reda på var anfallen börjar.

Under en kartläggning stimulerar de punkt efter punkt med elektrisk ström. En av punkterna når de via en ovanligt placerad elektrod längs ett band av vit hjärnsubstans i ett område kallat cingulum till vänster i glipan mellan hjärnans båda halvor. Effekten är slående. Så länge strömmen stimulerar rätt del av hennes cingulum är Lisa glad och lugn.

– Det gav mig en idé, säger hjärnkirurgen Jon Willie.

Han berättar att Lisa – som egentligen heter något annat – har haft problem med depressioner och ångest. Hon är orolig inför sin operation, vilket man kan förstå.

Hennes huvud kommer att vara fastskruvat i en metallställning. I den inledande fasen kommer hon att vara sövd medan kirurgerna sågar upp en bit av kraniet för att blottlägga ungefär en tredjedel av hjärnan. Sedan måste hon vakna. För när Jon Willie ska skära bort roten till hennes epileptiska anfall, en bit vävnad i vänster hjärnhalva nära områden kopplade till språket, måste Lisa kunna kommunicera med en neuropsykolog, vars uppgift är att minimera skadorna på hennes språkfunktioner.

Själva väckningen inför det kirurgiska ingreppet är kritisk vid den här typen av operationer. Under övergången mellan sömn och vakenhet finns en risk att patienten, som ligger på sidan med huvudet fixerat, blir desorienterad och får panik.

– Jag har varit med om det, och det har nog alla kirurger som gör den här typen av operationer, säger Jon Willie när Forskning & Framsteg får tag på honom en tid efter att Lisas operation är genomförd.

Som regel lyckas personalen återställa lugnet. Ångestdämpande mediciner kan också hjälpa, men kan leda till att patienten blir mer desorienterad eller somnar. I vissa fall måste ingreppet ställas in.

Jon Willie berättar att läkare ibland kommer fram till att det helt enkelt inte går att operera en person på grund av svår ångest, klaustrofobi eller andra psykiska problem som kan utlösa panik under omfattande hjärnkirurgi i vaket tillstånd.

I Lisas fall insåg han att elektroden kunde bli en räddning. Han frågade om hon ville att han skulle slå på strömmen under operationen. Det ville hon.

Som väntat var hon upprörd och grät när hon vaknade i operationssalen.

– Det gick över direkt när vi slog på strömmen. Hon blev lugn. Inom en minut började hon prata och skämta.

Operationen pågick under en dryg timme. Vid ett tillfälle blev Lisa rädd och orolig – vilket visade sig bero på ett tekniskt fel som tillfälligt kapade strömmen till hennes elektrod. När den elektriska stimuleringen kom igång igen blev hon lugn.

– Operationen gick bra. Hon är inte helt fri från anfall, men de har blivit mycket färre. Och hon minns sina upplevelser i operationssalen som behagliga, säger Jon Willie.

Lisas språkfunktioner är helt intakta. Hon är så nöjd att hon gav sin nya hundvalp namnet Willie.

Jon Willie och hans medarbetare har visat att samma slags stimulering i hjärnan framkallar glädje och lugn hos ytterligare två patienter. Det har tidigare varit känt att stimulering av andra områden i hjärnan kan utlösa häftiga skrattattacker.

– Det som ingen tidigare har beskrivit är en ångestdämpande effekt.

Jon Willie hoppas att metoden ska göra det möjligt att undvika panik under livsviktig hjärnkirurgi där patienten måste vara vaken. I förlängningen kan upptäckten även leda till nya sätt att behandla ångestsjukdomar med hjälp av elektroder i hjärnan, skriver forskarna i tidskriften Journal of Clinical Investigaton.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.