Annons

6 frågor till Anna Davour, vetenskapsjournalist och redaktör på Forskning & Framsteg.

Närkontakt med urtiden

Anna Davour har skrivit en bok som börjar med jordens skapelse och sträcker sig fram till däggdjurens tid. För illustrationerna svarar konstnären och illustratören Simon Stålenhag.

Författare: 

Publicerad:

2019-05-16

1 | Hur skulle du själv beskriva den här boken?

– Den är en tidslinje över vår utveckling och en berättelse om den planet som faktiskt är vårt hem. I första hand är det en konstbok – populärvetenskapen får man på köpet.

2 | Vad vet vi egentligen om de djur som funnits under alla de miljoner år som den här boken spänner över?

– I många fall är det ganska mycket. Jag har gjort mitt yttersta för att det jag tar upp ska vara solitt. Det kan vara kittlande med nya rön, men jag förlitar mig i boken på det som har stötts och blötts inom paleontologin ganska länge. Det är etablerade fakta. I vissa fall får man fylla i med vad man vet om andra varelser. Man kan se på hur djuren och naturen fungerar i dag. Av det kan man åtminstone göra kvalificerade gissningar.

3 | Du skrev dina texter utifrån Simon Stålenhags bilder – hur gick du till väga?

– Jag försöker tänka mig in i vad det är djuret upplever. Vad ser jag på bilden? Hur känns det? Det är där fantasin kommer in. Den får förankra de fakta som finns. Jag bestämde mig för att individer skulle ha ett kön så att det blev mer konkret och mer personligt. Jag vill visa att det faktiskt rörde sig om levande djur och påpeka likheter, även om det är långt ifrån vår tid. Mitt sätt att berätta har influerats av Peter Nilssons rymdtrilogi. Han är väldigt blommig i sin stil, men jag gillar känslan han skapar när han knyter ihop det lilla med det stora sammanhanget.

5 | Vilken är din egen favorit av alla de historiska djur som du skriver om?

– Flygödlor! Vi är så vana vid fåglar och de flesta vet att de är släkt med dinosaurier. Men flygödlorna är bara släkt på mycket långt håll. Hur konstiga var de? Var de extremt udda – eller skulle man idag se dem som fåglar fast bara nästan? Det är en fascinerande tanke.

6 | Du skriver att alla arter försvinner till slut. Tror du att det även gäller människan?

– Det är en intressant och spännande fråga. Kommer vi att utplåna eller förinta oss själva så att vi inte kan leva vidare till nästa typ av människa? Vem vet om vi befinner oss i en återvändsgränd? Det är ju inte säkert att vi skulle märka när nästa ”typ” skapas, eftersom det sker en kontinuerlig evolution. Om människor skulle börja bo utanför jorden skulle det skapas olika grenar av mänskligheten, som skulle utvecklas på olika sätt. Då skulle det kunna uppstå tydligt åtskilda typer av mänsklighet.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln: