Annons

Bild: 
Getty images

Science fiction i verkligheten

Fiktionen kan inte förutsäga framtiden. Saker blir annorlunda än vi tänkt oss. Men vad är science fiction egentligen? Förhållandet till verklighetens vetenskap och teknik är långt ifrån enkelt.

Annons

Under många årtionden har vi gång på gång fått uppleva att sådant som förr bara fanns i böcker och på film numera finns överallt omkring oss. Rymdfärder, hemdatorer, mobiltelefoner och mycket annat har gått från att vara tekniska fantasier till att förändra vardagen. I år har ett nytt sådant genombrott skett, menar litteraturvetaren och science fiction-forskaren Jerry Määttä, vid Stockholms universitet:

– Bildtelefoner! De har funnits i fiktionen sedan slutet av 1800-talet. Skype och liknande har funnits länge, men den här våren har vi använt bildtelefoni dagligen på ett helt annat sätt än tidigare, säger Jerry Määttä.

Ända sedan telefoner började bli vanliga har det funnits fantasier om att samtidigt kunna se den man pratar med. Första gången idén skildrades var kanske av Michel Verne, son till Jules Verne, i en novell författad drygt ett decennium efter att telefonen uppfanns. Bildtelefonen har varit ett standardinslag i alla slags futuristiska skildringar. Under tiden har olika system för bildtelefoni uppfunnits gång på gång utan att faktiskt slå igenom.

Sedan slog coronaviruset till, och många typer av möten och undervisning gick över till videokonferens. Plötsligt var det en del av den gemensamma vardagen att prata på avstånd och samtidigt se varandra på en skärm.

Kopplingen mellan sf och verkligheten

Science fiction, sf, är berättelser som utspelar sig i fiktiva framtider, som kan innehålla mer eller mindre sannolika ingredienser. Ordet ”science” antyder att det finns en anknytning till naturvetenskapen, och det var också tanken hos redaktören och förläggaren Hugo Gernsback som myntade uttrycket science fiction på 1920-talet. Till skillnad från andra former av fantastik, som fantasy eller skräck, brukar science fiction utgå från kända företeelser, och åtminstone i någon mån hålla sig till scenarier som skulle kunna inträffa i framtiden givet dagens kunskap. Kopplingen till faktisk vetenskap behöver inte nödvändigtvis vara särskilt stark. De visionära författarna kan inte heller förutspå framtiden. Så hur ser kopplingen mellan sf och verklighet ut?

Vissa forskare som studerar science fiction betraktar berättelserna som ett värdefullt verktyg för att förstå nya företeelser i samhället. I somras kom till exempel en studie av den brittiske forskaren Mike Ryder, där han beskriver hur författaren Frederik Pohl (1919–2013) redan på 1950-talet skildrade högaktuella fenomen i vår samtid: överkonsumtion, överproduktion och överallt närvarande reklam. Mike Ryder betonar i sin uppsats att både politiker och samhällsteoretiker bör kunna dra nytta av hur sf-författare har tänkt igenom möjliga konsekvenser kring olika uppfinningar och samtidsföreteelser.

Spekulativa framtidsscenarier används också av organisationer och regeringar som förbereder sig för okända förändringar. Den kanadensiske sf-författaren Karl Schroeder arbetar även som konsult inom ”strategic foresight” som det kallas. Han betonar att inte heller detta går ut på att försöka förutsäga framtiden, utan beskriver det som en metod som kan hjälpa organisationer att bygga upp motståndskraft och anpassningsförmåga för att möta det oväntade.

Många förändringar får följdeffekter som kan tyckas uppenbara i efterhand, men som var svåra att se i förväg. En inflytelserik sf-redaktör vid namn Gardner Dozois lär ha sagt att en sf-författares uppgift är att lägga märke till bilen och biografen och förutsäga drive in-bio – men att inte stanna där, utan extrapolera vidare till den sexuella revolutionen. Den här tankegången illustrerar att det inte är så enkelt att förutsäga konsekvenserna av ett tekniskt eller vetenskapligt genombrott. Sf-författare har ofta varit exceptionellt dåliga på att förutsäga de sociala konsekvenserna av de häpnadsväckande uppfinningarna.

Science fiction fångar vår tid

Men handlar science fiction egentligen alls om framtiden? Det anser inte alla, förklarar Jerry Määttä:

– Det finns många litteraturvetare som menar att det enda som är viktigt är vad sf säger om här och nu.

Jerry Määttä citerar författaren Kim Stanley Robinson (1952–) som brukar säga att ”science fiction är vår tids realism”. Med det menar Robinson att science fiction är bättre än annan litteratur på att fånga känslan och innebörden i att leva i en tid som vår, då allt ständigt förändras.

– Sf handlar då inte om att fly verkligheten, utan om att fånga den extra noga, säger Jerry Määttä.

Kim Stanley Robinson har doktorerat på en avhandling om sf-författaren Philip K. Dick, och funderat mycket på hur genren fungerar. I en föreläsning för Center for Values in Medicine, Science, and Technology (University of Texas, USA) förklarar Kim Stanley Robinson hur han tänker sig att sf verkar på två sätt samtidigt: Dels genom att försöka beskriva en möjlig – om än inte alltid sannolik – framtid, dels genom att vara en tolkning av eller metafor för sin samtid. Den som vill ha en känsla av hur det var att leva på 1950-talet bör läsa den tidens science fiction, menar han.

När allt förändras är science fiction i sig självt inget undantag. Det går mode i vad som är populärt och som säljer. Sf samspelar med det omgivande samhället, genom att författare tar till sig impulser från populärvetenskap och samtida teknikutveckling, och genom att författarnas fantasier och visioner om framtida tillämpningar inspirerar nya forskare och ingenjörer.

En av dem är entreprenören Elon Musk, som inte sticker under stol med sina influenser. Ett av hans företag, SpaceX, stod i somras för den första uppsändningen av astronauter från amerikansk mark sedan rymdfärjeprogrammet lades ned 2011. Elon Musk talar gärna om sf, och uppkallade till exempel de fartyg som används som landningsplattformar för raketer efter intelligenta autonoma rymdskepp från den brittiska författaren Iain M. Banks roman The Player of Games. (Plattformarna heter Of course I still love you och Just read the instructions).

Science fiction i populärkultur

Från att förr ha varit ett obskyrt specialintresse i en ganska avgränsad grupp av författare och läsare har science fiction allt mer blivit till kulturellt allmängods. Det visar sig på många sätt.

– Populärvetenskapliga tv-program lånar gärna sitt formspråk, sina kameravinklar och effekter, från science fiction-film, säger Jerry Määttä.

Forskarna själva använder också science fiction, både som utgångspunkt för att förklara sin forskning, och som inpiration. En studie från 2018 ger ett exempel: Konferensbidrag inom ämnet människa-datorinteraktion nämner ofta science fiction, och att det har blivit allt vanligare under 2000-talet.

Samtidigt har science fiction dragits med ett dåligt rykte och ofta förknippats med såväl pseudovetenskap som rent trams. Medan vissa tongivande författare har varit välutbildade inom olika vetenskapsområden och intresserade av att göra sina berättelser verklighetsförankrade, har andra mest velat skriva kittlande berättelser. De bygger då vidare på spännande detaljer i tidigare verk utan att bekymra sig över vad som vore möjligt i verkligheten eller inte.

Ibland döljs skarvarna i berättelsen bakom dimridåer i form av så kallat ”technobabble” – ett futuristiskt teknikspråk som inte alltid har någon genomtänkt betydelse men som ofta anspelar på aktuell vetenskap och teknik.

Men det är inte alltid som den tekniska och vetenskapliga inramningen av en sf-berättelse ens är viktig. Sf-författaren Ursula K. Le Guin (1929–2018) skrev i ett förord till sin roman Mörkrets vänstra hand (The left hand of darkness) att science fiction kan fungera som metafor. ”Den här boken är inte extrapolerande. Om du vill kan du läsa den, och mycket annan science fiction, som ett tankeexperiment”, skrev hon. Boken skildrar en värld som på ytan är mycket olik vår, en planet där människorna har förändrats så att de vanligtvis inte har något kön – det är bara i brunstfasen, som kallas kemmer, som de utvecklar manliga eller kvinnliga attribut, olika från gång till gång. ”Jag beskriver vissa aspekter av den psykologiska verkligheten på författarens sätt, vilket är att uppfinna omsorgsfullt indirekta lögner”, skrev Le Guin. Sådana poetiska ”lögner” kan säga något mer om verkligheten än berättelser som eftersträvar att på ett realistiskt sätt avbilda världen omkring oss.

Verkligheten blir inte som fiktionen

Framtidsvisioner och tankeexperiment kan vara av olika slag. Några av dem går ut på att utforska vad det innebär att vara människa. Andra fokuserar på den yttre världen och vilka möjligheter den rymmer. Vissa sf-idéer slår rot hos forskare och ingenjörer. Några blir inspirerade till att bli forskare och ta reda på mer om fenomen i rymden eller materien. Andra, som Elon Musk, vill försöka förverkliga de tekniska framsteg som de först sett i sf. Men det är inte bara att se något på film och sedan uppfinna det. Verkligheten bjuder på egna utmaningar, och resultatet kan i vissa fall bli helt annorlunda.

Jerry Määttä tar artificiell intelligens som exempel. Vi har i dag många exempel på sådant som kallas AI, men den är inte smart på det generella vis som beskrivs i sf. Vi har maskiner som klarar att ställa medicinska diagnoser, men till skillnad från den holografiska läkaren i tv-serien Star Trek: Voyager har de inte tillstymmelsen till personlighet.

Nu är ju inte historien slut här, och utvecklingen fortsätter. Ingen vet om det ens är möjligt att skapa den typ av AI som vi vant oss vid att möta i sf. Från forskningsinstitutioner världen över kommer allt mer avancerade uppfinningar, men de kommer alldeles säkert inte att bli exakt som vi förväntar oss. Antagligen kommer vi att titta tillbaka på vår tids idéer om framtidens teknik och samhälle ungefär på det sätt som vi i dag ser på 1900-talets färgsprakande skildringar av strålpistoler och rymdraketer.

Futuristiska idéer som slagit igenom – och inte

Klicka för att ladda ner infografiken som PDF.

Bild: 
Johan Jarnestad

Science fiction – från Frankenstein till klimatfiktion

Föregångarna

Skildringar av rymdfärder och framtidsvisioner har funnits mycket länge, och kunde fungera som allegorier eller satirer. På 1800-talet framträdde en ny form av berättelser med utgångspunkt i vetenskapens framsteg. Frankenstein (1818) av Mary Shelley betraktas av somliga som den första science fiction-romanen, eftersom den hämtar sin premiss om det konstgjorda livet från verkliga experiment som diskuterades i bildade kretsar. Senare kom Jules Verne och H.G. Wells, och många andra mindre kända skribenter. Deras berättelser betecknas ibland som scientific romance.

Novellmagasinens tid

Mot slutet av 1920-talet myntades uttrycket “science fiction” av den amerikanska publicisten Hugo Gernsback. Han ville medvetet odla fram en ny litteraturform. Det fanns redan en stor flora av tidskrifter tryckta på billigt papper, så kallat pulppapper. Nu kom en uppsjö av äventyrsberättelser som utspelade sig i framtiden och i rymden och gavs ut i häften med brokiga omslag. Titlarna syftade ofta på den effekt som författarna eftersträvade: Astounding Stories, Startling Stories, Thrilling Wonder Stories, och så vidare.

I Sverige kom bland annat Veckans Äventyr från 1940, och Häpna! från 1954.

Romanförfattarna

Under mitten av 1900-talet började en generation som växt upp med science fiction att skriva lite mer genomtänkta och längre verk som gavs ut i bokform. Ibland byggde romanerna på noveller eller följetonger som först publicerats i novellmagasin.

Från den engelskspråkiga världen brukar man tala om tre stora namn: Robert A. Heinlein, Isaac Asimov (i USA) och Arthur C. Clarke (Storbritannien). Samtidigt förekom en delvis parallell utveckling i andra europeiska språkområden, med författare som Stanisław Lem.

En ny våg

Under 1960-talet kom en ny våg av mer experimentell science fiction med litterära ambitioner, som ofta riktade in sig mer på människans inre rymd än på berättelser om rymdfärder. En viktig del i den här rörelsen utgick från det brittiska magasinet New Worlds med Michael Moorcock som redaktör.

Motiven och möjligheterna för sf breddades mycket. Samtidigt slog många viktiga kvinnliga författare igenom på bred front i stället för att verka i bakgrunden, bland dem Kate Wilhelm, Joanna Russ, Alice Sheldon (under namnet James Tiptree, Jr.) och Ursula K. Le Guin.

Cyberpunk

Ny teknik, ny estetik, och visioner om datorernas möjligheter lade grunden för en ny strömning under 1980-talet: cyberpunk. Berättelserna utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid, ofta dominerad av stora företag och med viktiga delar av handlingen förlagd i cyberrymden. Neuromancer av William Gibson var visserligen inte först, men brukar ses om det definierande verket.

Ny rymdopera

Äventyrsberättelser i rymden fick ett nytt uppsving under 1990-talet, men nu uppdaterad med nya idéer bland annat om artificiell intelligens, nanoteknik och människor som förändrats på genetisk väg eller genom implantat. Ett av de mest kända namnen är skotten Iain M. Banks. På senare år har den antagligen mest omtalade rymdoperan varit en bokserie av den amerikanska författaren Ann Leckie.

Något för alla

Science fiction har de senaste decennierna slagit igenom i film och tv, inte minst tack vare ny specialeffektsteknik. Från att vara ett smalt specialintresse för några få har det blivit en kulturform bland andra. Sf på film kan nu vara allt från rena äventyr som exempelvis Star Wars-sviten, till idéburna verk som The Matrix eller The eternal sunshine of a spotless mind.

Hela jordens framtid

Vår samtids sf-litteratur präglas av en ny medvetenhet om att jorden består av många länder och folkslag, och att det finns flera sätt att leva och vara. Vi ser en aktiv rörelse mot breddning bland författarna och bland de miljöer och personer som beskrivs. Kinesiska sf-författare som Cixin Liu blir bästsäljare i översättning. Två exempel på kända författare som skriver sf som tilldrar sig i Afrika är Nnedi Okorafor och Tade Thompson. Samtidigt börjar berättelserna mer ta hänsyn till klimatförändringarna och påföljande katastrofer, och de verk som sätter dessa saker i förgrunden brukar kallas för klimatfiktion.

Science fiction – bra böcker att börja med

Är du nyfiken på att börja läsa science fiction? Anna Davour från Forskning & Framstegs redaktion har sammanställt en kort lista med förslag på böcker att börja med.

När allt förändrades (2010) John-Henri Holmberg (red)
En antologi med science fiction-noveller av klassiska och välkända science fiction-författare ur den engelskspråkiga science fiction-traditionen. Denna samling ger möjligheten att provsmaka vad sf kan vara.

De obesuttna (The Dipossessed, 1974)
Ursula K. Le Guin
En tvetydig utopi. Fysikern Shevek flyttar från det anarkistiska samhället på månen Anarres till den hierarkiska och kapitalistiska planeten Urras. Här vill han publicera sin teori om tiden, som kan leda till ett genombrott för interplanetära kommunikationer. Den svenska översättningen kom nyligen i en nyutgåva.

Berättelser om ditt liv (Stories of your life and others, 2002)
Ted Chiang
En samling med berättelser som tål att läsas flera gånger, av en mycket framstående och hyllad novellförfattare. Samlingens titelberättelse ligger till grund för storfilmen Arrival.

Ensam på Mars (The Martian, 2012)
Andy Weir
En astronaut blir lämnad ensam kvar på Mars när hans kollegor tror att han är död. Nu måste han överleva tills han kan räddas, och får nytta av all bildning och händighet han kan uppbåda. Har filmatiserats.

Aurora (2015, ej översatt till svenska)
Kim Stanley Robinson
Hur skulle det vara att resa till ett annat stjärnsystem med ett skepp som tar flera generationer att komma fram? Ett fräscht grepp på ett gammalt tema, som sätter mänsklighetens relation till hemplaneten i ett nytt perspektiv.

The Calculating Stars (2018, ej översatt till svenska)
Mary Robinette Kowal
En alternativhistoria om hur det amerikanska rymdprogrammet kunde ha blivit om det kommit igång tidigare och inte handlat om en kapplöpning med Sovjetunionen. Här får kvinnor och minoriteter ha framträdande roller.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

Lägg till kommentar