Annons

Ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området – en dålig idé

Författare: 

Publicerad

2011-06-27

Vi har en lagförändring på gång. Det gäller vad man ska göra om man stöter på fornlämningar när man vill bygga något – köpcentrum, villaområden, vägar... Fornlämningarna måste givetvis dokumenteras innan de grävs bort, men hur?

Tidigare har länsstyrelserna fått besluta vilka som ska göra den arkeologiska undersökningen. Nu föreslår istället regeringen, genom kulturdepartementet, att företagaren ska få utse den som ska utföra undersökningen. Räck upp en hand, alla som tror att byggherrarna brinner av lust att lägga pengar på noggranna, välutbildade, grundliga arkeologer.

Nu kan man förstås fråga sig varför man ska bekosta arkeologiska utgrävningar över huvud taget. Är det inte effektivare att bara asfaltera över hela rasket? Rent förnuftsmässigt finns åtminstone tre goda argument för att gräva:

För det första är en del arkeologi av direkt nytta för oss idag, till exempel insamlingen av långa serier av klimatdata. De kan hjälpa oss beräkna hur klimatförändringar kommer att påverka människor, djur och växter i framtiden.

För det andra efterfrågar väldigt många människor kunskap om hur våra föregångare levde. Om vi förstör källorna till det förflutna kan vi aldrig svara på den frågan. Istället lämnas fältet fritt för dem som vill sälja varor, livsstilar, könsroller eller ideologier med argument om hur det var förr.

För det tredje är just de s.k. exploateringsgrävningarna viktiga eftersom de ger en mer representativ bild av det förflutna. När man t.ex. drar en väg avtäcks även det vi inte visste fanns – såsom de diskreta spåren av historiens småfolk. Utan exploateringsgrävningarna får arkeologin en slagsida åt de stora, synliga lämningarna. Vi får en felaktig bild av det förflutna som en historia om kungar, hövdingar och makt – när samhället i själva verket i alla tider byggt på det basala arbetet för barnen och maten.

Men ska jag vara ärlig är det något annat som gör att jag personligen känner mig så provocerad av det nya lagförslaget. Det är den nedvärdering av kunskap som jag tycker det ger uttryck för. Jag anser att nästan all kunskap är något gott i sig. Ett lagförslag som lägger källorna, kunskapens bas, i händerna på människor som inte rimligtvis kan åläggas det ansvaret, är för mig ett hot mot hela uppfattningen om kunskapens egenvärde.

Kommentera:

Dela artikeln:

Lägg till kommentar