Våld i nära relationer: Liknande riskfaktorer för offer och förövare
En ny rapport pekar ut riskfaktorerna för våld i nära relationer. Både förövare och offer har en betydligt svagare ekonomisk ställning, mer ohälsa och är oftare misstänkta för brott än genomsnittet.
Genom att analysera registerdata om 31 000 förövare och cirka 25 000 våldsoffer i Sverige har forskare kartlagt vad som utmärker dem som begår våld i nära relationer, och dem som utsätts för våldet.
– När det kommer till riskfaktorer så visar våra resultat att våld i nära relationer visserligen förekommer i alla samhällsskikt, men att gruppen av våldsutsatta och förövare som helhet präglas av väldigt stor socioekonomisk skörhet, säger Arizo Karimi, forskare i nationalekonomi vid Uppsala universitet, vid presentationen av SNS-rapporten. (SNS står för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.)
Hon och de fyra andra forskarna bakom rapporten har studerat svenska registerdata för såväl offer som gärningsmän, från fem år före den första våldshändelsen, till tio år efter den.
– För alla kategorier av bakgrundsfaktorer som vi tittar på, som till exempel familjebakgrund, utbildningsnivå, ohälsa och så vidare, så är situationen markant sämre för den här gruppen jämfört med populationen som helhet, säger Arizo Karimi på rapportseminariet.
Många saknar inkomst
Förövare och våldsutsatta har högre förekomst av tidigare kriminalitet och fler sjukhusinläggningar för både mental och fysisk ohälsa. Gruppen utrikesfödda är också överrepresenterad bland såväl offer som förövare. Många av dem saknar förvärvsinkomst och de använder samhällets sociala trygghetssystem i mycket högre utsträckning än jämförelsepopulationen. De har således i stor utsträckning haft kontakt med vård, socialtjänst och andra samhällsinstanser redan innan våldet uppdagas av samhället.
För att kunna jämföra hur det går för offren och förövarna efter våldshändelsen har forskarna matchat deras data mot ”statistiska tvillingar”, alltså personer som är statistiskt lika dem. På så vis kan de skilja ut effekten av själva våldshändelsen från effekten av bakgrundsfaktorerna, som socioekonomisk situation. Analysen visar sänkt förvärvsinkomst och en markant ökning av ekonomiskt bistånd efter våldshändelsen, både för förövare och offer. Skillnaderna jämfört med de statistiska tvillingarna kvarstår under hela den tioårsperiod som forskarna har tittat på.
– För våldsutsatta ser vi en ökad ohälsa som håller i sig på sikt, men det kan också bero på att man som våldsutsatt behöver flytta, bryta upp och på nytt etablera sig på arbetsmarknaden, vilket kan betyda svårigheter även på sikt, säger Hanna Mühlrad, en annan av rapportförfattarna, under presentationen.
Hon är forskare vid institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet.
Ökat antal sjukhusinläggningar
För förövarna syns en minskning i disponibel inkomst med ungefär 10 procent per år. De har också dubbelt så många sjukhusinläggningar som sina statistiska jämförelsepersoner.
– Där kan det ha funnits ett uppdämt behov redan innan våldet kommer till samhällets kännedom. Men det kan också bero på straffrättsliga påföljder, säger Hanna Mühlrad.
Forskarna har uppmärksammat en faktor som påverkar hur det går för offren: Våldsutsatta kvinnor vars partner blir misstänkt för grov kvinnofridskränkning får visserligen lägre förvärvsinkomst, men samtidigt högre disponibel inkomst efter polisanmälan. I de fall där våldet bara har registrerats av sjukvården, men inte lett till att partnern misstänks för brott, syns ingen sådan ökning. Med disponibel avses alla sorters inkomster, inklusive ersättningar, bidrag och kapitalinkomst, räknat efter skatt.
– Det skulle kunna tyda på att man ger olika insatser till de här två grupperna, säger nationalekonomen Hanna Mühlrad under presentationen.
De långsiktiga negativa effekterna drabbar både individer och samhället, betonar hon.
– Vi som samhälle har mycket att vinna på att i ett tidigt skede kunna identifiera hushåll med våldsproblematik och arbeta preventivt. De långsiktiga effekterna, som inte avtar, tyder också på att man kanske ska stötta de här individerna under än längre tid än vad man gör i dag.
Förövarna
Förövare av våld i nära relationer utmärker sig på flera sätt jämfört med standardpopulationen, redan innan den första rapporterade våldshändelsen.
- Lägre utbildning. Bara 18 procent har eftergymnasial utbildning, jämfört med 34 procent i jämförelsegruppen.
- Fler saknar inkomst. 57 procent av förövarna saknar förvärvsinkomst under minst ett år innan första rapporterade våldshändelsen. Siffran för jämförelsegruppen är 29 procent.
- Fler får bidrag. 46 procent har tagit emot ekonomiskt bistånd, jämfört med 12 procent i jämförelsegruppen.
- Fler är födda utomlands. 43 procent av förövarna är utrikesfödda (17 procent i jämförelsepopulationen).
- Fler har varit misstänkta för brott. 42 procent har varit misstänkta för andra våldsbrott än våld i nära relationer (4 procent i jämförelsegruppen). 4 procent har varit misstänkta för sexualbrott (0,6 procent i jämförelsegruppen). 17 procent har misstänkts för narkotikabrott (2 procent i jämförelsegruppen). 40 procent har minst en tidigare fällande dom (8 procent i jämförelsegruppen).
- Mer ohälsa. Förövare har fler sjukhusinläggningar än andra. 8 procent av alla förövare tidigare varit inlagda för missbruksproblem (1 procent i jämförelsegruppen). 10 procent har varit inlagda för mental ohälsa (2 procent i jämförelsegruppen). 28 procent har varit inlagda för fysisk ohälsa (16 procent i jämförelsegruppen).
- Annan socioekonomisk bakgrund. Förövarnas föräldrar har lägre utbildning (13 procent har eftergymnasial utbildning mot nästan 24 procent i jämförelsegruppen). Förövarna har oftare utlandsfödda föräldrar än jämförelsegruppen (28 procent mot 13 procent).
- Oftare föräldrar med problem. 34 procent av förövarna har en pappa som dömts för brott (18 procent i jämförelsegruppen). 14 procent har en mamma som är dömd för brott (5 procent i jämförelsegruppen). Förövarnas föräldrar har också drygt dubbelt så ofta missbruksproblem.
De våldsutsatta
De kvinnor som är offer för våld i nära relationer skiljer sig från standardpopulationen på ett likartat sätt som förövarna.
- Lägre utbildning. Bara 24 procent har eftergymnasial utbildning, jämfört med 42 procent i jämförelsegruppen.
- Fler saknar inkomst. 60 procent av offren saknar förvärvsinkomst under minst ett år innan första rapporterade våldshändelsen. Siffran för jämförelsegruppen är 33 procent.
- Fler får bidrag. 45 procent har tagit emot ekonomiskt bistånd, jämfört med 13 procent i jämförelsegruppen.
- Fler är födda utomlands. 42 procent av offren är utrikesfödda, mot 19 procent i jämförelsepopulationen.
- Fler har varit misstänkta för brott. 13 procent av alla våldsutsatta kvinnor har minst en tidigare fällande dom (2 procent i jämförelsegruppen). 12 procent har misstänkts för våldsbrott och 5 procent har misstänkts för narkotikabrott (i jämförelsegruppen har 1 procent misstänkts för respektive brottstyp.)
- Mer ohälsa. Offren har fler sjukhusinläggningar än andra innan våldshändelsen. 7 procent av har varit inlagda för missbruksproblem (1 procent i jämförelsegruppen). 15 procent har varit inlagda för mental ohälsa (3 procent i jämförelsegruppen). 60 procent har varit inlagda för fysisk ohälsa (35 procent i jämförelsegruppen).
- Sämre familjebakgrund. Offren har i genomsnitt en likartad familjebakgrund som förövarna – föräldrarna har lägre utbildning och är oftare misstänkta och dömda för brott.
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
10 tidningsnummer om året och dagliga nyheter på fof.se med kunskap baserad på vetenskap.