Annons

Att spara koldioxid till någon annan gång

Författare: 

Publicerad

2008-02-27
Många som tidigare först tvivlat på att klimatförändringar överhuvudtaget finns och sedan tvivlat på att koldioxid har någonting med klimatförändringar att göra och sedan tvivlat på att det är värt att göra någonting åt saken har nu med glädje identifierat koldioxidfångst (Carbon Capture and Storage - "CCS") som en lovande teknologi.Tanken är att pumpa ner koldioxid i borrhål långt ner i jordskorpan, någonstans där ingen ser eller bryr sig om det. Under Nordsjön, till exempel. Några hoppas att koldioxiden stannar kvar där. Andra tänker sig att den kanske blir någonting annat efter tag. Ytterligare andra tror att det kanske kan finnas andra teknologier som tar hand om koldioxid då om det skulle pysa ut någonting då. Nu rapporterar både The Economist och New Scientist (den senare tyvärr bara för prenumeranter) att energidepartementet i USA nyligen har klippt finansieringen för ett koldioxidfångstprojekt. Inte av skepticism till resultaten utan av rena budgetskäl såvitt kan bedömas. The Economist förhåller sig neutral till teknologin, medan New Scientist verkar olycklig över fördröjningen. Men det finns anledning till försiktighet från omvärldens sida. Lösningen på svåra problem är sällan att sopa dem under mattan; teknologier som baserar sig på entusiasm från utvecklingsoptimistiska ingenjörer och där riskerna för misslyckanden är oöverskådliga bör granskas noga av parter som inte har investerat sin prestige i projektet.

Kommentera:

9

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag misstänker att carbon capture mest är spinn för att göra politikerna positiva till liquid coal, gasborrning m.m.Själv tycker jag ändamålet helgar medlen i detta fall. Vi behöver mer energi snabbt för att världsekonomin inte ska ta skada.Vänsterns domedagsteorier har förhindrat investeringar och utveckling inom energisektorn. Nu står vi på ruinens brant. Vad ska vi driva våra bilar med när oljan börjar sina? Om kärnkraften inte hållits tillbaka hade vi haft nästa generations, vätgasproducerande, kärnkraftverk redan. Men, men.

Gesper T. Jag förstår inte ditt resonemang. Att klimatet påverkas av koldioxidhalterna är vetenskapligt bevisat och för att undvika eller åtminstone minska konsekvenserna av en katastrof måste koldioxidutsläppen minska. Men att det skulle vara ett vänsterargument är ju rätt befängt att säga när självaste statsministern i Sverige inser detta. Däremot kan jag hålla med om att kärnkraften bromsats av den vänster du skriver om.

Jag vet att klimatet påverkas av koldioxid. Frågan är hur mycket, och huruvida det är värt att göra något åt. IPCC talar om en höjning av havsytan med tre decimeter på ett sekel som mest sannolikt. Förra seklet höjde havsytan sig med 1-2 dm. Var det någon som lade märke till det?När det gäller kopplingen mellan stormar och varmare klimat så finns det inga belägg, men det verkar vara ett rimligt antagande. Isbjörnens nära förestående utrotning är dock en nyhetsanka. Populationen är mycket högre än den var för några årtionden sedan. Dessutom har den överlevt extrema värmeperioder i det förgångna.På tal om naturliga klimatvariationer: På bronsåldern var klimatet i södra Sverige så varmt att vindruvor kunde växa här. Under den klassiska tidsepoken var klimatet betydligt varmare i medelhavsområdet.Runt år tusen var klimatet så varmt att vikingarna kunde bedriva jordbruk på Grönland. En av de två bosättningarna förintades senare av en svältkatastrof när klimatet svalnade. Den andra övergavs antagligen.På 1600-talet slog lilla istiden till och svenska amén kunde gå över Stora Bält.Min poäng är: klimatet svänger ganska mycket, ganska ofta. Ett varmare klimat behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Ett stort hinder för jordbruk på våra breddgrader är att odlingsäsongen begränsas av nattfrost. Med varmare klimat får vi större potentiella odlingsarealer. (Inte för att odlingsmark skulle vara en bristvara i och för sig.)Dessutom är koldioxid ett naturlig gödningsämne.Anledningen till att vänstern, för det är mest vänstern, vill överdriva "klimathotet" är att de är i behov av ett convenient threat. Kapitalismen fungerar inte längre efter murens fall, gulag osv. Men makt vill man ha hursomhelst, så man skapar ett läskigt hot som man kan rädda oss från. För media är ett hot alltid välkommet, eftersom dåliga nyheter säljer.Resultatet är att en dokumentärfilm full av rena lögner kan ge Nobels fredspris, och hundratals miljarder, ingen vet riktigt hur mycket, satsas på kyotoavtalet. Ett avtal som knappt kommer att ha några klimateffekter, om man nu klarade av att följa det. Resultatet är att människor blir fattigare, dör tidigare, inte har råd med bil eller elektricitet.

Till sist måste vi inse att CO2 inte ska deponeras vare sig i atmosfären eller jordskorpan. Dilemmat är att vi gjort oss beroende av olja, kol o gas, dessa kolväten, vars existens är en följd av att växtlighet genom fotosyntes under eoner skapat ett klimat som gjort aerobt liv möjligt. Att bränna dem är ju att såga av grenen vi o alla syreberoende varelser sitter på o långsamt, långsamt återgå mot anaeroba förhållanden, dit vi ju bara når en ynka liten bit innan vi kolar vippen av värme långt innan vi ens far illa av CO2 som sådan. Beträffande CCS: S stod från början för Sequestration (latinets sequestrum = kvarstad, att låsa in). Kanske korrekt att ha övergått till S som i Storage för CO2 går inte att låsa in 100 %-igt säkert. Det går däremot att recirkulera som floran gör gm fotosyntesen. Det klarar vi inte att efterlikna industriellt o planetens biomassa orkar inte i den takt vi bränner fossilen. Vad vi kan göra industriellt är att recirkulera CO2 till kolväten, enklast m metanolsyntesen CO2+3H2=CH3OH+H2O m insats av fossilfri energi till vtnelektrolysen (sol. vtn, vind, våg) samt av metanol sedan göra alla de kolväten vi behöver. Ev kan termokemisk klyvning av vtn med Gen IV högtemp reaktorer vara mer ekonomiskt. Alltså: Växla över från fossila kolväten till kolväten gjorda av recirkulerad CO2. Om världens oljebolag ålades att ett visst startår skulle 2% av saluförda produkter härstamma från sådan recirkulerad CO2, nästa år 4% osv skulle paradigmskiftet vara avklarat på 50 år. Detta är George Olahs metanolekonomi. Finns ngt annat realistiskt o gmförbart förslag? Det är i så fall väteekonomin, men det är ju samma väte som måste loss med fossilfri energi o vätgasen kan vi inte handskas med annat än i form av en vätebärare som t ex metanol.

Jag håller helt med Jan-Gerhard Hemming om att återvinning av kolatomerna från koldioxid är ett uppenbart bra sätt att minska och så småningom helt eliminera problemen med koldioxidutsläpp. Detta har jag i många år propagerat för så gott jag har kunnat och jag blev mycket glad när jag nyligen råkade hitta boken Bortom olja och gas av bl a George Olah vilken Jan-Gerhard Hemming så förtjänstfullt översatt. Att samla in koldioxid är en bra början men sedan ska den självklart tas om hand om göras om till t ex metanol istället för att lagras. När jag har framfört dessa synpunkter har jag hela tiden mötts av argumentet att det kostar för mycket energi, men jag säger, precis som Jan-Gerhard, att detta ska göras m hj a förnyelsebar energi, lämpligen solenergi som vi har outtömliga mängden av och som växterna redan använder.

Märkligt att det motstånd mot tanken på CCR (R som i Recycling) istället för CCS (S som i Storage), som både Lena Blomstergren och jag möter, inte alls hörs i sammanhang med väteekonomin. Det är ju samma väte som ska fram i båda fallen!Kan Lena eller någon annan ge sig på lite matematisk kemi och räkna på vad utsläppsrätt behövde åsättas för pris för att Vattenfall i ett tyskt kolkraftverk skulle kunna göra följande: Elektrolysera vatten, där syrgasen går till oxyfuelförbränningen, och vätgasen till metanolsyntesen. Vad säger Klas Andersson som i höstas doktorerade på oxyfuelförbränning?

Jussi Karlgrens rubrik missleder många till den felaktiga slutsatsen: "Gör du drivmedel av infångad CO2 skjuter du bara upp utsläppet tills du kör bilen."

Vem resonerar så om fotosyntes och biodrivmedel?

Vare sig CO2 samlas in vid källan som CCR till att börja med (det finns redan framgångrik teknik att samla från atmosfären) eller som floran gör är både CCR och fotosyntes äkta klimatneutrala kolkretslopp.

I CCR måste naturligtvis insatt energi vara fossilfri. I varje stund förser solen jorden med över 10 000 ggr mer energi än vad vi globalt förbrukar i den stunden. Vi lider inte brist på energi. Det vi lider sorglig brist på är möjligheter att lagra energi. CCR är EN sådan möjlighet.

Vi har massor av fossilfr energi som bokstavligt talat rinner oss ur händerna och som vi skulle kunna använda till CCR: Två tredjedelar av kärnkraftverkens värmeproduktion kyls bort i havet; Hela vindkraftparker får ibland stängas ner när det blåser på fel tider; Vatten släpps förbi turbinerna när det regnar och vattenmagsin är fyllda; Osv

Det märkliga är att inget om detta hörs när väteekonomin prisas trots att den praktiskt inte går att genomföra pga vätemolekylens kemiska och fysikaliska egenskaper.

Men Olahs Methanol Economy, som praktiskt går att genomföra, den sågas för att energiverkningsgraden i CCR inte är 100 %!

I själva verket är Methanol Economy en Hydrogen Economy med metanol som vätebärare.

Bengt Lindhé och jag är färdiga med skriften Drivmedel av koldioxid och vatten. Den publiceras om några veckor. Där visar vi i detalj kemin bakom Olahs The Methanol Economy och sågar icke-lösningen CCS till förmån för CCR, R som Recycling. Vi visar även att regeringens mål om fossilfri fordonsflotta 2030 (det är väl även oppositionens mål) förutsätter CCR.

Vi har inte dragit några växlar på framtida genombrott av något slag utan håller oss till klassisk metanolsyntes av metgas, CO+2H2-->CH3OH.

I "pipeline" ligger elektrolys av CO2 löst i vatten, som ger metgas vid katoden, som kan gå direkt till reaktor för metanolsyntes. Mognar den tekniken får vi skriva ett appendix till skriften.

CCR med insats av fossilfri energi av något slag är en lika klimatneutral kolcykel som fotosyntesen. I takt med sinande fossil och stigande fossilpriser är CCR redan ekonomiskt konkuirrenskraftig gentemot dagens $85/fat olja. Olahs CCR är den enda praktiskt genomförbara lösningen på klimatfrågan som presenterats. Återigen, CCS är en icke-lösning.

Inget ont om metanolsyntesen, men det finns andra vägar....!!
Det självklara är att spjälka koldioxiden till kol och syre.
Maila mig så akickar jag min uppsats om detta.
cliff.engdahl@telia.com

Lägg till kommentar