Dags att rusta mot smittsamma djur

När Karl Ståhl fick telefonsamtalet från kollegorna på den mikrobiologiska avdelningen blev han lätt skakad. Han var förvisso förberedd på att sjuk­domen kunde dyka upp var som helst i Europa, även i Sverige, men nu gällde det att agera snabbt.

– Jag släppte allt annat. Afrikansk svinpest är en av de värsta sjukdomarna man kan tänka sig på djursidan, säger Karl Ståhl.

Han är professor och statsepizootolog vid Statens veterinärmedicinska institut, SVA, och fungerar som en motsvarighet till statsepidemiologen, fast för djur. Så fort det första fallet av afrikansk svinpest hade bekräftats hos döda vildsvin utanför Fagersta i Västmanland den 6 september 2023, kontaktade Karl Ståhl Jordbruksverkets chefsveterinär, som i sin tur såg till att informera andra berörda myndigheter och aktörer. Inom ett par timmar hade även medierna informerats.

Den allvarliga virussjukdomen drabbar vildsvin och tamgrisar. För att förhindra ytterligare spridning spärrades ett stort skogsområde av för allmänheten. Nu gällde det att stoppa indirekt smittspridning och samtidigt minska risken för att kvarvarande vildsvin stördes och rörde sig ut ur den smittade zonen. Såväl promenader som svampplockning blev plötsligt strängt förbjudet, mitt i svampsäsongen. För säkerhets skull av­livades också samtliga tamgrisar i området, sammanlagt ett 60-tal.

Karl Ståhl har själv forskat om afrikansk svinpest och är en internationellt erkänd expert på ämnet. Han sitter med i internationella expertgrupper och har varit med och utformat nationella policydokument och handlingsplaner, efter att ha studerat lärdomar från andra länder.

– Jag hade en resa inbokad till en konferens om afrikansk svinpest i Kina som jag så klart fick avboka när det här hände. Vi har egentligen aldrig haft en smittspridning av sådan dignitet som vi fick i höstas. Vi var många som inte gjorde någonting annat i flera veckor, säger Karl Ståhl.

Afrikanskt svinpestvirus spreds för första gången utanför Afrika till den Iberiska halvön i två omgångar under 1950- och 1960-talen. Därifrån spreds sjukdomen vidare till flera europeiska länder, men utrotades överallt utom på Sardinien där smittan levt kvar ända till i dag. Den smitta som nådde Sverige startade med ett afrikanskt svinpestvirus som introducerades i Europa via Georgien 2007.

De senaste tio åren har minst två nya länder inom EU drabbats varje år. I Sverige har risken bedömts som förhöjd och myndigheterna har länge varit beredda på att hantera ett utbrott, berättar Karl Ståhl. Men att det första svenska fallet upptäcktes i Fagersta, och inte vid ett färjeläge eller på en rastplats längs någon av de stora Europavägarna, var desto mer förvånande. Smittan har troligtvis kommit hit med importerat obehandlat, rått eller okokt vildsvinskött, som de svenska vildsvinen sedan fått tag i och ätit av.

Så gott som hundra procent av de infekterade djuren dör vanligtvis inom en vecka efter insjuknandet.

– Vildsvinspopulationen i det här området har förmodligen levt ganska tätt runt en soptipp där det varit gott om mat. Det finns liknande soptippar i många andra kommuner, säger Erika Chenais, som är statsveterinär och i likhet med Karl Ståhl forskar om afrikansk svinpest vid SVA.

Nu inleddes en intensiv jakt på samtliga vildsvin i området. Över 750 jägare utbildades i biosäkerhet för att inte riskera att föra smittan vidare. I månader sökte de igenom området runt Fagersta – ett arbete som försvårades av oländig terräng med stora mängder gamla gruvhål. Karl Ståhl konstaterar samtidigt att myndigheter och andra inblandade hade lite tur.

Vildsvinspopulationen levde förvisso tätt, men den bestod av förhållandevis få djur. Området var också naturligt avskärmat med stora vägar, viltstängsel och sjöar, vilket minskade sannolikheten för att smittan skulle spridas. Dessutom fanns det relativt få grisbönder i närheten.

– De som bor i det här området har fått göra stora uppoffringar, och jägare och andra aktörer har gjort ett mycket viktigt arbete. Tack vare det, och de lokalt gynnsamma förutsättningarna, har vi inte sett någon aktiv smittspridning sedan utbrottet i september, säger Karl Ståhl.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar – så kallade epizootisjukdomar – beskrivs som ett växande hot. De kan innebära stora problem för djurs eller människors hälsa och de ekonomiska konsekvenserna kan samtidigt bli stora. EU har en gemensam förteckning över sådana sjukdomar och den högsta riskklassen, så kallade A-sjukdomar, ska utrotas omedelbart om de upptäcks. Hit räknas exempelvis afrikansk svinpest, mul- och klövsjuka och fågelinfluensa.

Som statsepizootolog är Karl Ståhl också vaksam på sjukdomar eller infektioner som kan spridas vidare till människan. Det kallas för zoonoser. Hit räknas dock inte afrikansk svinpest, som bara smittar mellan vildsvin och tamgris. Däremot omfattas sjukdomar som salmonella och fågelinfluensa. Överföringen mellan djur och människa kan exempelvis ske vid direktkontakt med smittade djur, eller via livsmedel eller foder. Coronaviruset kom troligtvis från fladdermöss och fördes senare vidare till människan.

Vissa smittämnen kan också överföras via myggor och fästingar. Det gäller till exempel nilfeber och TBE. I varmare väder kan det ta kortare tid för smittämnet att uppförökas, växa till sig, i insekten. Klimatförändringarna gör därför att riskerna för smittspridning kan öka.

– När klimatet förändras kan utbrednings­området också förändras, och då kan det komma hit myggor och fästingar som vi inte tidigare har haft. Klimatet kan dessutom påverka hur viruset förökats i djuret, men det gäller inte alla smitt­ämnen, säger Karl Ståhl.

Lagom till påsken 2023 gapade ägghyllorna tomma i många matbutiker. Sveriges största äggproducent CA Cedergren i småländska Mönsterås hade drabbats av ett omfattande salmonella­utbrott och närmare två miljoner hönor avlivades. Dålig lönsamhet i branschen hade tidigare fått flera andra äggproducenter att lägga ner.

Det var inte första gången CA Cedergren drabbades av sjukdomsutbrott. Under 2021 avlivades lika många hönor till följd av fågelinfluensa och andra fjäderfäanläggningar har också angripits.

När det är svenska myndigheter som fattar beslut om massavlivning för att få stopp på smittspridningen ersätts företagen för djuren, saneringskostnaden och produktionsbortfallet.

Enligt Jordbruksverket har det betalats ut 918 miljoner kronor i statlig ersättning till fjäder­fä­anläggningar sedan 2018. CA Cedergren fick 208 miljoner kronor i ersättning för fågel­influensautbrottet mellan 2021 och 2023 samt 173 miljoner kronor för salmonellautbrottet 2023.

– Vi har pågående forskningsprojekt om fågelinfluensan. Vi behöver förstå varför vi får de här utbrotten i Sverige, trots moderna anläggningar med goda smittskyddsrutiner, säger Karl Ståhl.

Salmonella har också drabbat nötkreatur och gris, till en sammanlagd kostnad på 197 miljoner kronor sedan 2018. Men Karl Ståhl konstaterar att just fågelinfluensa är något som myndigheterna ser extra allvarligt på. Sedan 2019 har sjukdomen cirkulerat hos inhemska vilda fåglar i Europa varje år. Innan dess krävdes det att smittade flyttfåglar anlände från andra kontinenter för att svenska tamfåglar skulle få sjukdomen, men så är alltså inte längre fallet. Under 2020, samtidigt som världen hade ögonen på covid-19-pandemin, dog tiotusentals sjöfåglar i Europa av fågel­influensa av typen H5N1, som är högpatogen och alltså mycket smittsam och dödlig. I fjol hittades exempelvis tusen döda skrattmåsar utanför Kalmar slott. Även i Stockholmsområdet hittades flera döda måsar. Eftersom sjukdomen kan spridas vidare till tama fåglar uppmanades fjäderfäanläggningar att vara särskilt försiktiga. Även hundägare uppmanades att hålla sina hus­djur i koppel i områden där många vilda fåglar insjuknat och dött.

I Sverige har fågelinfluensa smittat rödräv, gråsäl och tumlare – och i Europa även iller, grävling, utter, lodjur och katt. Det finns en överhängande risk att fågelinfluensan slår ut biologisk mångfald och känsliga vilda populationer, till exempel humbolt­pingviner och sjölejon i Peru och Chile. Fågelinfluensa har också upptäckts nära Antarktis. I mars 2024 konstaterades H5N1 för första gången hos fyra kor i de amerikanska del­staterna Texas och Kansas.

I en studie från hösten 2023, publicerad i tid­skriften Nature Communications, använde forskare för första gången gensaxen Crispr/Cas9 för att göra hönor delvis resistenta mot fågel­influensa. I ett första skede klarade sig nio av tio genredigerade hönor från att smittas. Fåglarna uppvisade heller inga negativa hälsoeffekter eller försämrad äggproduktion när de följdes i över två år efteråt. Men när fåglarna gavs en virusdos som var tusen gånger högre än den första gick det sämre. Då slog smittan igenom.

Författarna menar att gensaxen skulle kunna hjälpa till att mildra spridningen av fågelinfluensa till uppfödda fjäderfän från vilda fåglar, men Karl Ståhl tror i första hand på andra lösningar än ”crispade” höns.

– Då ligger vacciner närmare till hands. Mycket närmare. I Sverige är det inte tillåtet än, men Frankrike är det första landet i EU där man börjat vaccinera mot fågelinfluensa i förebyggande syfte. Inga vacciner är dock hundraprocentiga så man måste fortfarande ha bra övervakningssystem, säger han.

Fågelinfluensa kan smitta människor, men risken bedöms i dagsläget som liten. Trots flera år av omfattande smittspridning bland fåglar har det bara noterats enstaka fall där människor har infekterats. Symtomen har varit milda eller inga alls.

– När sjukdomar börjar spridas bland däggdjur är steget lite kortare till människor. Därför vill vi ha extra bra koll på däggdjuren. I dag har inte det här viruset egenskaper som hotar folkhälsan, men man vet att fågelinfluensavirus kan smitta människan och vilka förändringar i arvsmassan som krävs, ungefär som med coronavirus, säger Karl Ståhl.

Smittövervakningen bland vilda djur är i hög grad beroende av att människor rapporterar in sjuka, skadade eller döda djur till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Djuret ska också skickas in till myndigheten för undersökning och provtagning. En forskare som vill se ett bredare varningssystem är Birgitta Evengård, professor emerita vid Umeå universitet.

– Vi är fortfarande hänvisade till entusiastiska jägare och andra som gör sig omaket att skicka in döda djur. Tänk dig bara att skicka in en död ren via Postnord, säger Birgitta Evengård.

Som komplement till att privatpersoner och jägare rapporterar döda, sjuka och skadade djur föreslår hon ett samnordiskt varningssystem med ett antal stationer runt om i Norden med personal som regelbundet undersöker och rapporterar smitta bland organismer på land och i vatten. Om smitta upptäcks tidigt skulle också sjukhusen hinna bygga upp en patientberedskap i tid, exempelvis med vacciner. Allra helst skulle hon önska ett varningssystem som spänner över hela Arktis, med forskningsstationer som får ett formellt övervakningsuppdrag.

Tillsammans med Tomas Thierfelder vid Sveriges lantbruksuniversitet är Birgitta Evengård drivande i det arktiska forskningsnätverket CLINF, Climate infection research infrastructure, med forskare från Grönland i väster till Sibirien i öster. Samarbetet med de ryska forskarna har dock försvårats av Rysslands krig i Ukraina, då flera forskarsamarbeten upphört.

– Alla de senaste stora pandemierna och epidemierna kommer från djuren. Sars, mers och covid, till exempel. Vi står också inför nya problem på grund av den globala uppvärmningen, säger Birgitta Evengård.

Med ett varmare klimat kommer många arters utbredning att flyttas längre norrut, och några av arterna kommer med nya sjukdomar. Eftersom den globala uppvärmningen går snabbare vid polerna går temperaturhöjningen nästan tre gånger snabbare i vår del av världen jämfört med det globala medelvärdet, enligt FN:s klimatpanel IPCC. I takt med att klimatet blir varmare kommer stora områden med permafrost att tina. Det riskerar i sin tur att blottlägga gamla djurkadaver som kan bära på sjukdomar som vi har betraktat som utrotade. År 2016 dog tusentals renar och ett barn i mjältbrand på Jamalhalvön i nordvästra Sibirien. Sjukdomen orsakas av den sporbildande bakterien Bacillus anthracis, vars sporer kan överleva i många år i jorden.

– När renar betar i området får de i sig bakterierna, och sedan kommer det en tolvårig pojke som pussar på sin ren. Då är risken tyvärr stor att han blir sjuk. Det krävs inte mer än så. Bara i Sibirien finns 7 000 gravar där man grävt ner boskap och renar som har dött av mjältbrandsutbrott. Det finns sådana i Sverige, till exempel i Östergötland. Så länge de här bakterierna ligger kvar i jorden är det inga problem, men det är när bakterierna kommer i kontakt med människa och djur som det blir farligt, säger Birgitta Evengård.

Tidigare vaccinerades renar i området mot mjältbrand, men 2016 hade vaccineringen upphört eftersom det inte skett några utbrott på många år. Efter att renarna på Jamalhalvön började vaccineras igen, bromsade smittan snabbt. Samtidigt oroas Birgitta Evengård över riktigt gamla virus.

I en studie från 2022 testade ett internationellt forskarlag 13 virus som hade legat i djup perma­frost i över 48 500 år. Samtliga infekterade amöbor. Den franske forskaren Jean-Michel Claverie misstänker även att 260 000 till 300 000 år gamla virus fortfarande kan vara smittsamma. Det skulle vara särskilt allvarligt, eftersom den moderna människan Homo sapiens utvecklades för cirka 200 000 år sedan, och vi aldrig exponerats för den sortens virus.

Det betyder dock inte att alla uråldriga virus kommer att infektera människor, eftersom alla virus inte klarar av att skada flercelliga organismer.

– Men när vi gräver tillräckligt långt ner kan vi hitta mikroorganismer i jorden som människan inte har utvecklat något immunförsvar mot. Vi vet så otroligt lite om det här. Det låter som science fiction, men det är det inte. Det behövs övervakning. Det gäller exempelvis gruvbolag som letar metaller, säger Birgitta Evengård.

Statsepizootologen Karl Ståhl kan hålla med om att det finns ett behov av nya system för tidig upptäckt och varning för nya eller kända smitthot. Han konstaterar samtidigt att det är en kostnadsfråga.

– Man kan inte ha stationer överallt i Sverige, så även med nya system skulle vi fortfarande vara beroende av allmänheten för att ha en bra bevakning av det som händer i den vilda faunan. Den afrikanska svinpesten i Fagersta upptäcktes efter att en jägare rapporterat in ett dött vildsvin till oss, säger Karl Ståhl.

Han framhåller samtidigt att det faktiskt finns ett EU-initiativ för att skapa ett övervakningssystem för fågelinfluensa, tillsammans med Polen och Baltikum, inte helt olikt förslaget från Birgitta Evengård, men här med fokus på en sjukdom. Tanken är att tidigt kunna upptäcka smitta. I det projektet kommer den svenska provtagningen att ske vid Ottenby fågelstation på Öland, i samarbete med Linnéuniversitet.

Över lag upplever Karl Ståhl att fler människor har fått upp ögonen för smittsamma djursjukdomar i Sverige, delvis i samband med tillfällig äggbrist, men framför allt med spridningen av den afrikanska svinpesten.

– Åtminstone tillfälligt. Annars tror jag väldigt mycket av det här arbetet som myndigheterna bedriver går ganska mycket under radarn. Jag hoppas att vi ska prata ännu mer om de här frågorna framöver, säger Karl Ståhl.

I februari 2024 hävdes delar av restriktionerna i den smittade zonen i Fagersta. Då hade samman­lagt 62 vildsvinskadaver konstaterats bära på smittan, men inga nya fall hade hittats sedan i september. Äntligen fick människor röra sig i skogarna igen, men alla uppmanades att hålla utkik efter vildsvin och rapportera spår efter eventuella djur. Viruset som orsakar afrikansk svinpest är motståndskraftigt, särskilt under vinterförhållanden med låga temperaturer. Det kan därför inte uteslutas att det finns smitta kvar i eventuella kadaverrester som ännu inte hittats, om än i begränsad omfattning.

Ytterligare lättnader i restriktionerna kan bli aktuella under våren och sommaren om bekämpningen fortgår enligt plan och inga nya fall av afrikansk svinpest upptäcks. Formellt fritt från afrikansk svinpest kan Sverige bli tidigast i oktober 2024, under förutsättning att ingen ny smittspridning uppstår. Först då kan samtliga restriktioner hävas.

– Även om det har gått bättre än vad vi vågade drömma om så är det uppenbart att utbrottet fått långtgående konsekvenser för det drabbade samhället. Vi har aldrig tidigare haft restriktioner i ett så stort område i Sverige. Vi hade inga riktiga lock downs under pandemin heller som många andra länder hade. Det var ett historiskt beslut, säger Karl Ståhl.