Annons
Magsårsbakteriens goda sidor

Unik plats. Helicobacter pylori (lila) är extremt väl anpassad för att leva i utrymmet mellan magsäckens slemhinna (grön) och det skyddande slemlagret hos oss människor – och återfinns i princip inte någon annanstans på hela jorden.

Bild: 
Science photo library

Magsårsbakteriens goda sidor

Trots sitt dåliga rykte finns det tecken på att magsårsbakterien också kan skydda kroppen. Den har i mer än 50 000 år utvecklats tillsammans med människan, och de flesta som bär på den förblir friska. Men nu är den på väg att snabbt försvinna.

Magsårsbakterien Helicobacter pylori är på väg att utrotas från våra magsäckar. På bara några generationer har andelen infekterade trettioåringar minskat från så gott som samtliga till färre än var tionde. I alla fall i den välbärgade delen av världen. I många utvecklingsländer är bakterien fortfarande mer utbredd. Men trenden är densamma: den mikroorganism som har bott i människans magsäck i åtminstone 50 000 år håller på att försvinna.

Bakterien är förknippad med både magsår och magcancer – två sjukdomar som nu blir mindre vanliga – så de allra flesta betraktar försvinnandet som en välkommen seger för våra hygieniska levnadsförhållanden och effektiva läkemedel. Faktum är dock att de flesta som bär på bakterien förblir friska. Och vissa forskare menar till och med att viktiga reglersystem och delar av vårt immunförsvar har utvecklats och anpassats i samspel med bakterien. Därför, varnar de, kan vissa andra sjukdomar bli vanligare på grund av att H. pylori plötsligt försvinner.

En av de mest aktiva och i mångas ögon också mest provokativa av dessa forskare är amerikanen Martin Blaser, professor i mikrobiologi vid New York University School of Medicine. Han har studerat den korkskruvsformade och svansförsedda bakterien ända sedan Barry Marshall och Robin Warren lyckades få den att växa i laboratoriemiljö i början av 1980-talet. Nyligen sammanfattade han några av sina bärande teorier i tidskriften Nature Reviews Microbiology.

– Den här mikroorganismen har varit en del av miljön i vår magsäck sedan urminnes tider och samverkar aktivt med cellerna i slemhinnan. Det har skett en ömsesidig anpassning, som spelar en högst påtaglig roll för vår hälsa. Men nu har vi förändrat förutsättningarna så att bakterien försvinner, och det påverkar vår hälsa på både gott och ont, säger Martin Blaser till Forskning & Framsteg.

Tydligare hos aggressiv variant

I huvudsak är det tre sjukdomstillstånd som blir vanligare på grund av att H. pylori försvinner, enligt Martin Blaser: körtelcancer i matstrupen, astma och vissa allergier. Epidemiologiska studier visar att risken att insjukna i dessa sjukdomar är högre för personer som inte har H. pylori i magsäcken.

Många forskare invänder att det handlar om ett skensamband. Minskningen av H. pylori är kopplad till våra förändrade levnadsförhållanden – till exempel bättre hygien, rymligare bostäder och annorlunda mathållning. Det kan alltså finnas gott om andra, bakomliggande faktorer som vi inte känner till.

Men Martin Blaser hävdar att kopplingen till magsårsbakterien är mer specifik än så, och att det finns biologiska mekanismer som förklarar orsakssambanden. Till exempel pekar han på att den skyddande effekten är starkare hos personer som är infekterade med en särskilt aktiv typ av H. pylori som kallas cagA-positiv. Dessa bakterier bär på en snabel med vilken de kan spruta in olika ämnen i magsäckens slemhinneceller och har i flera studier visat sig öka risken för magcancer och magsår. Samtidigt som de alltså är förknippade med minskad risk för körtelcancer i matstrupen, vissa allergier och astma.

– Det finns ingen rimlig koppling mellan just cagA och olika levnadsförhållanden. Därför är det sannolikt just bakteriens aktivitet i magsäcken som ger de här effekterna och skyddet, säger Martin Blaser.

Snabbt ökande cancerform

Martin Blaser använder konsekvent ordet "koloniserad" i stället för "infekterad" när han beskriver hur H. pylori förmodligen förts över från mor till barn i generation efter generation under mänsklighetens historia.

Det tycks finnas en period under de första levnadsåren när magen är extra mottaglig, kanske för att den då är mindre sur. När H. pylori väl har etablerat sig kan den sedan själv mildra den sura miljön i sin närmaste omgivning genom att utsöndra enzymet ureas, som får urinämne att omvandlas till neutraliserande ammoniak.

Men på vilket sätt tänker sig Martin Blaser att H. pylori skyddar kroppen mot till exempel körtelcancer i matstrupen?

– När bakterien försvinner blir miljön i magsäcken surare och risken att drabbas av Barretts esofagus ökar, en sjukdom med sura uppstötningar som symtom. Sådana medför i sin tur större risk att drabbas av cancer i matstrupen, så där finns en tänkbar mekanism. Det är för övrigt den cancerform som ökar snabbast i USA just nu, säger han.

När det gäller kopplingen till astma och allergier förklarar han att mycket tyder på att barn som infekteras med H. pylori får ett mer balanserat immunförsvar, vilket kan minska risken för skenande inflammatoriska reaktioner.

– De som har bakterien i sin mage har en annan uppsättning av de specialiserade T-celler som kan hindra immunförsvaret från att överreagera och orsaka inflammationer och allergiska reaktioner.

Martin Blaser menar inte att vi ska betrakta magsårsbakterien som en snäll organism som ostört ska få bo kvar i magsäcken. För drygt tio år sedan behandlade han för övrigt bort sina egna H. pylori, när han upptäckte att de var cagA-positiva.

– Men det är viktigt att nyansera bilden. Den här bakterien är uppenbarligen inte bara dålig för oss. Och jag tror att det vore mycket olyckligt om den hinner dö ut och försvinna i tysthet innan vi hunnit förstå vilken viktig roll den faktiskt spelar för vår hälsa.

Bra på fötterna

Lars Engstrand är överläkare vid Smittskyddsinstitutet och professor i smittskydd vid Karolinska Institutet i Solna. Han är väl bekant med både H. pylori, Martin Blaser och dennes teorier:

– Det här är mycket intressanta resonemang och Martin Blaser har bra på fötterna när han utformar sina hypoteser, men han har inte kunnat bevisa dem än. Jag tycker det är bra att han provocerar och får folk att tänka mer på hur invecklat samspelet mellan bakterierna och vår kropp kan vara, säger Lars Engstrand.

Uppskattningsvis finns det ungefär tusen olika bakteriearter som kan förekomma normalt i mag-tarmkanalen, och totalt finns det tio gånger fler bakterier än människoceller i kroppen. Men de allra flesta, ungefär 80 procent, har bara kunnat observeras indirekt, via dna-spår. Forskarna vet alltså inte hur majoriteten av våra inneboende egentligen ser ut, lever och fungerar.

Martin Blaser har kritiserats för att ha en alltför enkel syn på den enorma komplexiteten i vår bakterieflora när han fokuserar på magsårsbakteriens särskilda roll i vår kropp. Men just magsäcken är speciell, invänder han. Till skillnad från det hektiska bakteriemyllret i själva tarmkanalen är magen nästan helt öde. I stort sett är det bara H. pylori som klarar av att leva i den sura och syrefattiga miljö som magsäcken erbjuder – och när den väl har etablerat sig dominerar den utrymmet mer eller mindre fullständigt. Därför, menar han, får det också betydligt mer dramatiska konsekvenser när den försvinner än om den skulle vara en art i mängden längre ner i tarmen.

– Men visst stämmer det att vi måste se kroppen och bakterierna som ett komplicerat ekosystem. Då kan man betrakta H. pylori som en indikator på att något dramatiskt händer i vår mikroekologi, säger Martin Blaser.

Inte utan våra bakterier

Den åsikten delas av Dusko Ehrlich, mikrobiolog och forskningschef vid det franska institutet INRA. Han framhåller att det just nu pågår ett antal olika stora projekt för att kartlägga det så kallade mikrobiomet, alltså arvsmassan hos samtliga mikroorganismer som bor i kroppen. Själv leder han det EU-finansierade projektet MetaHIT, med fokus på vår enorma mag-tarmflora.

Där undersöks avföringsprover från 124 olika personer, och Dusko Ehrlich förklarar entusiastiskt att även om själva bakteriernas utseende och livsföring till största delen fortfarande höljs i dunkel, så har drygt tre miljoner gener som går att härleda till permanenta tarmbakterier i proverna nu identifierats.

– Vi tror att det utgör majoriteten av mikrobiomet. En intressant upptäckt är att det tycks finnas en större gemensam kärna av bakteriegener hos människan än vi tidigare har trott. Vi är alltså ganska lika varandra med avseende på våra bakteriers genuppsättning, även om det så klart finns skillnader också, säger Dusko Ehrlich.

Han poängterar att det inte går att förstå hur vi människor fungerar och mår utan att också ha en klar bild av hur våra bakterier fungerar och mår. Vår bakterieflora kan närmast liknas vid ett två kilo tungt organ som kort och gott är en del av människokroppen. Enligt den senaste uppskattningen bär detta organ på ungefär 150 gånger fler gener än vi själva innehåller. Den nyligen avlidne amerikanske genetikern och Nobelpristagaren Joshua Lederberg formulerade det så här: "Vi måste tänka oss människan och hennes bakterier som en superorganism med sammanflätade gener."

– Det är den superorganismen vi nu håller på att lära känna, säger Dusko Ehrlich.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar