Annons
Djuren visar varför vi drömmer

EEG – hjärnaktivitet (elektroencefalografi) REM-sömnens hjärnvågor har en högre frekvens än vid djupsömn. Kurvan påminner om vaket tillstånd.

Bild: 
Istock

Djuren visar varför vi drömmer

Fåglar drömmer att de sjunger  och laboratorieråttor drömmer att de springer runt i labyrinter. Forskarna tror att djurens drömmar fyller samma funktioner som våra drömmar. Frågan är bara vilka.

Författare: 

Publicerad:

2012-12-16

Katt- och hundägare får många tillfällen att studera sina sällskapsdjurs sovvanor. Ibland verkar det som om de kunde sova hur länge som helst, var som helst. I mjuka soffor eller på hårda golv, hopkurade eller vällustigt utsträckta, njuter de av sin långa och lugna sömn. Men rätt som det är rycker det till i örat eller mungipan, små spasmer verkar passera genom musklerna och kanske ger de ifrån sig något ljud. De drömmer.

Merparten av våra drömmar utspelar sig under den så kallade REM-sömnen. REM är en förkortning av rapid eye movement, vilket syftar på att de slutna ögonen rör sig under sömnen. Under REM-sömnen är pulsen och andningen oregelbunden och vår hjärnaktivitet är hög.

– Under REM-sömnen är hjärnan lika aktiv som i vaket tillstånd. Musklerna, däremot, är paralyserade, säger överläkare Jan Hedner, som är sömnforskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

REM-sömn förekommer hos nästan alla däggdjur och även hos fåglarna. Dessutom har man nyligen upptäckt REM-liknande sömn hos en bläckfiskart. Om vi ser REM-sömnen som ett indirekt bevis på drömförmåga, kan vi alltså konstatera att väldigt många djur drömmer. Frågan är varför.

Ett sätt att angripa frågan är att undersöka om de vetenskapliga förklaringarna till varför människor drömmer också är tillämpbara på djuren. En bra teori om nyttan av drömmar borde ju kunna gälla alla arter.

En relativt ny teori är att drömmar fungerar som ett slags nattlig terapi. Man brukar ju säga att tiden läker alla sår. Men forskningen visar att det snarare är vår REM-sömn som hjälper oss att bearbeta traumatiska upplevelser.

Ett amerikanskt forskarteam placerade försökspersoner i en magnetkamera så att aktiviteten i deras hjärnor kunde studeras. Personerna fick sedan se en serie bilder ämnade att skapa starka känslor. Bilderna visades två gånger med tolv timmars mellanrum. Hälften av försökspersonerna fick se bilderna på morgonen och på kvällen samma dag. Den andra försöksgruppen fick se bilderna på kvällen samt följande morgon, efter en natts sömn. Det visade sig att de personer som sett bilderna under samma dag, blev mer upprörda vid det andra visningstillfället än de som fått sova mellan visningstillfällena. Sömnen medförde minskad aktivitet i amygdala, det vill säga den del av hjärnan som är viktig för uppkomsten av såväl fruktan som njutning. Samtidigt ökade aktiviteten i främre delen av pannloberna, som är förknippade med logiskt tänkande.

Forskarna mätte också mängden gammavågor under REM-sömnen. Den typen av hjärnvågor kan fungera som en indikation på stress. De såg då att försökspersoner som hade haft lite gammavågor under REM-sömnen, reagerade mindre intensivt vid den andra bildvisningen. REM-sömnen hjälpte alltså till med att bearbeta de starka känslointrycken.

– REM-sömnen hjälper oss att separera känslorna från det minne som gav upphov till känslorna. Det gör att vi inte  behöver återuppleva alla starka känslor varje gång vi blir påminda om just den händelsen, säger Els van der Helm, vid Berkeley university of

California, USA, som är huvudförfattare till studien.

Professor Torbjörn Åkerstedt är enhetschef på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Han menar att de nya forskningsrönen ger en ny syn på nyttan av sömn och drömmar.

– Det här kan vara ett skäl till att personer med posttraumatiskt stressyndrom ofta drabbas av återkommande mardrömmar. Det kan alltså vara ett sätt för hjärnan att bearbeta problemen, säger han.

Els van der Helm tror att REM-sömnen fyller samma funktion hos både människor och djur. Men hon påpekar att människor har ett speciellt förhållande till känslor.

– Även om vi är styrda av våra känslor så är vi samtidigt medvetna om detta och kan påverka dem. Det kan nog inte djur, säger hon.

Om drömmar även kan bota trauman hos djur är svårt att svara på. Men det finns indikationer på att djur kan drömma om hemska saker de har upplevt.

Francine Pattersen är psykolog och forskare vid Gorilla foundation i Kalifornien, USA. Hon har ägnat flera decennier åt att utveckla ett teckenspråk som gör att hon kan kommunicera med gorillor. Hon har rapporterat att gorillahannen Michael ofta vaknande mitt i natten av något som liknade återkommande mardrömmar. ”Elaka människor dödar gorillor”, meddelade han på teckenspråk vid de här tillfällena. Michaels familj dödades av tjuvjägare när han var liten. Francine Pattersen tror att Michael såg sina närmaste dödas och att den här traumatiska upplevelsen förföljde honom i drömmen. Men Francine Pattersens forskning är kontroversiell och hennes förmåga att kommunicera med gorillor har ifrågasatts. Det är därför inte helt säkert att Michael verkligen drömde om de elaka människorna. Det kan också ha varit andra tankar eller minnen han uttryckte.

Många drömmar är relativt neutrala till sin karaktär. De kan handla om nya erfarenheter och saker som vi lärt oss under dagen. Det finns forskare som anser att sådana här drömmar är viktiga för just inlärningsprocessen.

Hjärnan bearbetar de nya erfarenheterna under REM-sömnen och jämför dem med tidigare minnen för att avgöra om de ska sparas i långtidsminnet. Forskarna har faktiskt lyckats titta in i råttors drömmar och kunnat konstatera att de återupplever dagens händelser under REM-sömnen.

Ett amerikanskt forskarteam opererade in elektroder i hjärnan på råttor för att spela in aktiviteten i hjärncellerna. Efter det lät forskarna råttorna öva sig på att hitta mat i en rund labyrint och kunde se att övningarna i labyrinten skapade ett speciellt mönster av aktiverade hjärnceller i hippocampus, en del av hjärnan som är viktig för minnesfunktionen. Forskarna studerade även råttornas hjärnaktivitet under REM-sömn. De upptäckte då att råttornas hjärnor spelade upp samma mönster av aktiverade hjärnceller i sömnen. Hjärnaktiviteten under vaket och sovande tillstånd var så likartad att forskarna kunde ”avläsa” var i labyrinten råttan befann sig under drömmen. Dessutom utspelade sig drömmarna i samma tempo som de verkliga händelserna hade gjort.

Liknande experiment har gjorts på zebrafinkar. De har visat att den speciella hjärnaktivitet som råder medan zebrafinkhannar sjunger, även uppstår under sömnen. Finkarna drömmer alltså att de sjunger, eller att de hör fågelsång. Forskarna tror att de sovande fåglarnas hjärnor spelar upp sången och lagrar den i minnet för att på så sätt hjälpa fåglarna att utveckla sina sångfärdigheter.

– Sångfåglar som zebrafinkar har mer REM-sömn än vad andra fågelgrupper har, och deras sömnmönster påminner om däggdjurens, säger Daniel Margoliash, som är neurofysiolog vid University of Chicago i USA och var ansvarig för experimenten.

Sångfåglarna behöver alltså REM-sömnen för att öva sina sångfärdigheter. REM-sömnen kräver att båda hjärnhalvorna sover, och en förklaring till att fågelarter som inte tillhör sångfåglarna har mindre REM-sömn, är att de kan sova med en hjärnhalva i taget.

Att ”sova med ena ögat öppet” är ett uttryck som stämmer väl på fåglar. Genom att låta ena ögat vara öppet och hålla halva hjärnan vaken, kan de vara på sin vakt mot annalkande faror även under sömnen. Eftersom synnerverna korsar varandra så är det vänstra ögat stängt när den högra hjärnhalvan sover, och vice versa.

Studier av bland annat gräsänder och duvor visar att de fåglar som befinner sig i utkanten av en vilande flock ofta sover med ett öga öppet. Fåglarna i mitten av flocken, som är mer skyddade mot faror, sover i större utsträckning med båda ögonen slutna.

Men det finns också däggdjur som sover med en hjärnhalva i taget. Flasknosdelfiner sover ofta i grupp samtidigt som de sakta simmar i en cirkel.

Under sömnen är ena hjärnhalvan vaken och ögat på motsatta sidan av den sovande hjärnhalvan är stängt, precis som hos fåglarna. Det öppna ögat håller utkik efter fiender och den vakna hjärnhalvan sköter simmandet och ser till att djuret går upp till ytan för att andas med jämna mellanrum. Man har inte kunnat konstatera någon REM-sömn hos delfiner. Så de tycks få klara sig utan drömmar.

Hos däggdjuren minskar sömnbehovet gradvis under levnadstiden. Ungarna sover mest och har även mer REM-sömn än vuxna individer. Detta anses vara ett indirekt bevis för att REM-sömnen är viktig för hjärnans utveckling.

Men även här utgör delfinerna ett undantag. Nyfödda delfinungar sover nämligen inte alls.

Forskarna tror att det är ett sätt att skydda sig mot fiender, eftersom den marina miljön inte kan erbjuda några säkra viloplatser. Dessutom behöver ungarna röra sig för att hålla kroppstemperaturen uppe, eftersom de saknar de vuxna individernas tjocka och isolerande späcklager.

Hos däggdjuren sover växtätarna färre timmar än rovdjuren. Man skulle kunna tro att det är risken för  att bli uppäten som är orsaken till detta. Men så är det inte; det är snarare matvanorna som styr mängden sömn. Växter innehåller få kalorier och växtätarna måste ägna mycket tid åt att äta, och ju större de är, desto mindre sömn får de. En elefant sover bara tre timmar om dygnet, medan en liten sork kan sova upp till 17 timmar per dygn. Detta medför också att små arter ofta har mer REM-sömn än stora arter. Det finns till exempel fladdermöss som sover 20 timmar om dygnet, varav fyra timmar är REM-sömn. Elefanten däremot, får nöja sig med en halvtimmes REM-sömn per natt.

Det faktum att nästan alla däggdjur har REM-sömn visar att förmågan att drömma uppstod tidigt under däggdjurens evolution. Att drömförmågan aldrig har gått förlorad, utan förts vidare från art till art, indikerar att den fyller en viktig funktion.

– Drömmar måste ha någon form av överlevnadsvärde, men vi har inte förstått exakt vad det är, säger Torbjörn Åkerstedt.

Men det finns en relativt ny teori om drömmars funktion, som tar fasta på just överlevnadsvärdet. Antti Revonsuo är professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde. Han anser att drömmar är ett slags träning inför hotfulla situationer. Hans så kallade hotteori utgår från det faktum att hotfulla drömmar är vanligare än trevliga drömmar.

– Aggression är den vanligaste sociala interaktionen i våra drömmar, och vi är oftare offer än angripare. Vilda djur och främmande män är de vanligaste förövarna i drömmarna, säger Antti Revonsuo.

Han tror att drömmarnas innehåll speglar vårt evolutionära förflutna, då människan levde under ett ständigt hot från rovdjur och rivaliserande stammar. Han menar att teorin är tillämpbar även på djur, men att drömmarnas innehåll sannolikt skiljer sig åt mellan olika arter:

– Man kan tänka sig att stora rovdjur snarare drömmer att de jagar än att de blir jagade.

Att rovdjur kan drömma att de jagar finns det belägg för. Under 1960-talet utförde den franska neurofysiologen Michel Jouvet ett antal berömda experiment på katter. Han lyckades bland annat lokalisera den del av hjärnan som är ansvarig för att musklerna förblir förlamade under REM-sömnen. Genom kirurgiska ingrepp kunde han stoppa funktionen i katternas hjärnor. Det medförde att katterna började agera ut sina drömmar, vilket gav en inblick i vad drömmarna handlade om.

Under REM-sömnen började de sovande katterna väsa och klösa med klorna och de kunde rusa runt i sina burar och bete sig som om de anföll andra djur. Michel Jouvet ansåg att ”det var uppenbart att katterna drömde om sin favoritsysselsättning – att jaga”.

Det verkar alltså som om djurens drömmar är relativt lika våra. De handlar om skrämmande händelser, om vardagliga övningar eller om våra favoritsysselsättningar. Att forskarna har så svårt att finna en allmängiltig förklaring till drömmarnas funktion är kanske inte så konstigt. Det är nämligen inte helt klarlagt varför vi över huvud taget sover.  

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

"...samma funktion hos både människor och djur." Har Berkeley-forskaren verkligen uttryckt sig så, i en kreationistisk anda? I den litteratur jag har tillgång till är människan evidensbaserat ett däggdjur.

Oj vad många konstigheter det fanns i denna ändå ganska bra artikel. Men jag tar bara en i början, för jag tvivlar att någon läser. Så här står det:
"Forskarna mätte också mängden gammavågor under REM-sömnen. Den typen av hjärnvågor kan fungera som en indikation på stress. De såg då att försökspersoner som hade haft lite gammavågor under REM-sömnen, reagerade mindre intensivt vid den andra bildvisningen. REM-sömnen hjälpte alltså till med att bearbeta de starka känslointrycken."
Den sista meningen i stycket ger intrycket av att den är en logisk konsekvens av föregående meningar. Hur hänger det ihop? Något fattas här, eller?

Lägg till kommentar