Den vanligaste anledningen till att snooza är att vara för trött för att vakna. Andra tycker att det känns bättre att vakna långsamt.
Bild: Getty images

Att trycka på snooze-knappen kan hjälpa dig att vakna

Det påstås ofta att snoozning kan vara dåligt för sömnen och hjärnan. Men snoozande kan faktiskt göra det lättare för morgontrötta att komma i gång, skriver Tina Sundelin, som forskat om detta vid Stockholms universitet.

Om du gillar att snooza några gånger innan du stiger upp på morgonen är du inte ensam. I flera undersökningar uppger mellan 50 och 60 procent av alla tillfrågade att de är snoozare.

Trots att det är så vanligt att trycka på snooze-knappen sägs det ofta att det är dåligt och att det bara kommer göra att du känner dig tröttare.

Men en studie som mina kollegor och jag nyligen publicerade tyder på att detta kanske inte är sant. Den visar att det till och med kan vara bra för vissa personer att snooza en kort stund på morgonen – iallafall för dem som kämpar med morgontrötthet.

Studien genomfördes i två delar. Först svarade mer än 1 700 personer på ett online-frågeformulär om deras sömn- och uppvakningsvanor. Detta inkluderade frågor om huruvida de brukar trycka på snoozeknappen på morgonen.

Vi jämförde sedan dem som rapporterade att de snoozar med dem som aldrig snoozar. Vi fann att de som snoozar i genomsnitt var sex år yngre (även om det fanns snoozare i alla åldrar) och fick 13 minuter mindre sömn per natt på arbetsdagar.

Det var ingen skillnad i hur länge de sov på helgerna eller i deras sömnkvalitet. Men det var fyra gånger mer sannolikt att någon som snoozar klassificerade sig själv som kvällsmänniska, och tre gånger mer sannolikt att en snoozare kände sig sömnig på morgonen.

Vi frågade också varför folk trycker på snooze-knappen. Det visade sig att den huvudsakliga orsaken var att känna sig för trött för att vakna. Många sade också att de snoozar för att det känns bra och för att de vill vakna långsammare. Cirka 10 procent satte flera larm eftersom de var oroliga över att inte vakna av det första.

Inbitna snoozare fick en halvtimme

I den andra delen av studien ville vi ta reda på effekterna av att snooza. Vi rekryterade 31 inbitna snoozare till vårt sömnlabb och mätte deras sömn med polysomnografi, där flera elektroder placeras på huvudet och kroppen för att registrera sömnstadierna under natten.

Deltagarna fick börja med att sova en natt i sömnlabbet för att vänja sig vid miljön. Därefter sov de i labbet ytterligare två nätter, den här gången med olika uppvakningsförhållanden. På en av morgnarna ställde de sitt larm 30 minuter innan de skulle vakna och fick snooza tre gånger innan de gick upp. På den andra morgonen sov de genom dessa 30 minuter och gick i stället upp direkt när klockan ringde.

Efter att ha vaknat utförde de några kognitiva tester (såsom minnestester och enkla matteekvationer), tillhandahöll saliv för att mäta kortisol (ett hormon som tros hjälpa oss att vakna) och svarade på frågor om sin sömnighet och sitt humör. Testerna upprepades 40 minuter senare och ytterligare två gånger under dagen.

När deltagarna fick snooza var deras sömn lättare och mer störd under de sista 30 minuterna innan de vaknade, jämfört med när de inte fick snooza. Men de fick fortfarande ungefär 23 minuters sömn i genomsnitt, bara sex minuter mindre än när de inte snoozade.

Sett över hela natten fanns det ingen skillnad mellan att snooza och att inte snooza i hur mycket sömn deltagarna fick, eller kvaliteten på den sömnen.

Kognitiva tester gick bättre

Med tanke på att många människor snoozar för att de känner sig trötta och för att det känns bra är det kanske förvånande att deltagarna kände sig lika sömniga, utan skillnad i humör oavsett hur de vaknade. Men vi fann att efter att ha snoozat presterade deltagarna faktiskt något bättre på flera av de kognitiva testerna direkt efter att ha stigit upp.

Den mest troliga förklaringen till denna effekt är att deltagarna kunde vakna långsammare när de fick snooza. Detta kan ha hjälpt till att avvärja lite sömntröghet – den känsla av mental trötthet som många upplever på morgonen.

Det långsammare uppvaknandet kan också indikeras av en liten skillnad i kortisolnivåer hos deltagarna direkt efter att de vaknat; nivåerna var högre när deltagarna hade snoozat. Tidigare forskning har föreslagit att en starkare ”cortisol awakening response” – den kraftiga ökningen av kortisol som sker efter uppvaknande – är relaterad till minskad sömntröghet.

Dessutom föll deltagare som snoozade inte tillbaka i djupsömn, något som ytterligare kan påverka sannolikheten att vakna sömnig efter att ha snoozat. Många tidigare studier visar att det går snabbare att vakna från lättare sömn än från djup sömn.

Resultaten kan vara en lättnad för den som snoozar, men det betyder inte att detta sätt att vakna på är optimalt för alla. Om du är en person som redan vaknar pigg och alert kommer snoozande troligtvis inte att gagna dig.

Det finns inte heller något belägg för att effekterna blir bättre om du snoozar längre. I stället verkar det finnas en avvägning mellan kvalitetssömn och att vakna långsamt.

Men om du gillar att snooza, och tycker att det hjälper dig att vakna, tyder vår forskning på att du kan fortsätta göra det utan dåligt samvete – så länge du får tillräckligt med sömn innan väckarklockan ringer första gången.

Den här artikeln är återpublicerad från The Conversation under creative commons-licens. Läs den engelska originalartikeln.

Tina Sundelin

  • Docent i psykologi vid Stockholms universitet.
  • Forskar främst om effekter av sömnbrist, med fokus på kognition, motivation och sociala beteenden.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
The Conversation

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor