Annons

För bara några generationer sedan var stjärnhimlen en självklarhet. Nu hotas den av all belysning. F&F har besökt Borrego Springs i Kalifornien, som lockar stjärnskådningsturister från hela världen. 

Bild: 
Linn Bergbrant

Utrotningshotat nattmörker

Vi är vana vid att regnskogar, orörda fjällområden och känsliga djurarter måste skyddas från människans framfart. Nu slår forskarna larm om att vi också måste vara försiktiga med det naturliga nattmörkret – många människor har aldrig sett stjärnhimlen helt fri från artificiellt ljus.

Författare: 

Publicerad:

2016-03-15

För lite drygt tjugo år sedan gungade marken under miljonstaden Los Angeles i västra USA. Kort därpå slocknade allt. Den kraftiga jordbävningen hade orsakat ett omfattande strömavbrott. När det blev natt ringde förskräckta invånare till larmcentralen och anmälde att de såg ett gigantiskt och hotfullt silvermoln ovanför staden. Det var första gången de såg Vintergatan.

Enligt organisationen International dark sky association har ungefär 80 procent av västvärldens befolkning aldrig sett Vintergatan. Faktum är att stjärnhimlen blir en alltmer sällsynt företeelse runt om i världen. Ljuset från gatlampor, reklamskyltar och bilar stör möjligheten att se stjärnor redan i en liten stad. Det överflödiga ljuset, som brukar kallas för ljusföroreningar, är dessutom ett växande miljöproblem.

Såväl människor som djur riskerar att påverkas negativt av artificiella ljuskällor nattetid. Christopher Kyba, vid Tysklands forskningscenter för geovetenskap, har särskilt studerat hur nattlevande däggdjur påverkas av ljusföroreningar. Enligt honom är natthimlen nu hundra eller i vissa fall tusen gånger ljusare än för 200 år sedan. Han konstaterar att djurarter som lever nära städer eller i starkt upplysta områden har fått det allt svårare att skilja dag från natt. Fladdermöss och andra djur som jagar nattetid och sover om dagarna får sin dygnsrytm rubbad. Även fåglar kan förvirras av ljuset. Forskning från Max Planck-institutet för ornitologi i Seewiesen, Tyskland, visar till exempel att artificiellt ljus tidigarelägger gryningssången hos blåmes, talgoxe, koltrast och rödhake. Andra studier visar att reproduktionsförmågan hos bland annat eldflugor störs när de måste konkurrera med elektriska lampor.

Det mest välkända exemplet på ljusföroreningarnas negativa effekter är havssköldpaddorna. Deras ägg kläcks nattetid, och trots att det varit så gott som beckmörkt har ungarna enkelt lyckats lokalisera havet med hjälp av vågskummet som reflekterat ljuset från månen. Tills nu. Forskning vid bland annat Florida atlantic university i USA och James Cook university i Australien visar att den starka belysningen från intilliggande hotellområden leder sköldpaddorna åt fel håll. I stället för att krypa ner till havet irrar ungarna omkring och riskerar att sluta som föda åt rovfåglar.

Tre timmars bilkörning från Los Angeles ligger det lilla ökensamhället Borrego Springs. Orten är inramad av 3 000 meter höga berg som tvingar regnet att falla på andra sidan bergväggen. Det gör att klimatet i Borrego Springs är soligt och hett året om. De höga bergen innebär också stora fördelar nattetid.

Vi kommer dit en helt stjärnklar kväll. Ett femtiotal personer sitter och lyssnar på astronomen Dennis Mammana. Det är stjärnskådningsfestival. Astronomer, amatörastronomer och deras familjer från olika delar av USA har samlats i Borrego Springs för att tala om allt från solförmörkelse till svarta hål. De tyngsta ämnena är redan avklarade. Nu håller alla var sin stjärnkarta i handen, och Dennis Mammana berättar skrönor och pekar ut stjärnbild efter stjärnbild ovanför våra huvuden. Det är lätt att förstå varför invånarna i Los Angeles beskrev Vintergatan som ett silvermoln. Bandet av stjärnor sträcker sig tvärs över himlen och framträder som en silverflod. Ju längre vi betraktar den, desto fler stjärnor får vi syn på.

– När vi växte upp fick vi lära oss att det fanns både hästar och björnar i himlen. Många blev frustrerade när de inte hittade dem, men konstellationerna kräver en hel del fantasi. Om du faktiskt ser en stor björn där uppe, då är det något fel på dig, säger Dennis Mammana.

Både barn och vuxna skrattar. Dennis Mammana är van att stå inför publik. Han ordnar regelbundet guidade stjärnskådningsturer för både turister och hobbyastronomer. Intresset är stort och det är ingen slump att han är verksam just här. Förutsättningarna för stjärnskådning är utmärkta i Borrego Springs. De höga bergen blockerar ljusföroreningarna från Los Angeles, San Diego och de andra stora städerna i närheten. Det soliga vädret gör att orten har över 300 klara nätter per år och den torra luften förbättrar sikten ytterligare.

Sedan 2009 är Borrego Springs natthimmel en av de få i världen som skyddas av International dark sky association. Det betyder att himlen inte får ”smutsas ner” av onödig belysning. Både företag och privatpersoner i Borrego Springs uppmanas att använda godkänd armatur som inte lyser upp natthimlen. Det finns också tydliga utbildningskrav. Dennis Mammana var en av initiativtagarna till projektet.

– Det är väldigt vanligt att skydda naturen från horisonten och nedåt, men vi tog chansen att skydda naturen från horisonten och uppåt också, säger Dennis Mammana.

Han berättar att Borrego Springs lockade stjärnturister redan innan de blev certifierade som en International dark sky community. I närområdet har orten länge varit känd som en bra plats för stjärnskådning. Nu lockar den även besökare från andra länder. Samtidigt är många av områdets djur beroende av mörkret. Vegetationen består till största delen av sand och kaktusar, och under de heta dagarna gömmer sig möss och andra djur under marken. Först när det blir mörkt och svalt kommer de fram för att jaga. Eftersom smådjuren i sin tur äts av exempelvis prärievargar är dessa också vakna nattetid. Mörkret fungerar som ett viktigt skydd.

Några andra som aktivt jobbar för att bevara Borrego Springs stjärnhimmel är astronomen Jim Rickard och hans fru Grace. De vill visa att det går att belysa precis så mycket som man är van vid att göra, utan att förstöra natthimlen. De knackar regelbundet dörr för att upplysa invånare om exakt vilken belysning som är bra att använda. Det kan vara så enkelt som att sätta en kåpa ovanpå en lampa. I samma veva kan man då byta ut lampan mot en annan med lägre effekt och därmed spara energi.

– Vi har ingen tvingande makt. Vi kan bara uppmuntra och upplysa folk. Vi delar också ut Night sky friendly-certifikat till alla företag som har rätt belysning. Hittills har det gått väldigt bra, säger Grace Rickard.

Hon vill särskilt lyfta fram campingen Holiday homes som ett bra exempel. Tidigare hade de skyltar som belystes underifrån med lampor som satt i gräset. Nu sitter belysningen i stället längst upp på skylten och lyser nedåt.

– I städer som Los Angeles och San Diego syns bara några enstaka stjärnor, om ens det. Men här i Borrego Springs kan man enkelt peka ut Cassiopeja, Orion och alla de andra stjärnbilderna varje kväll. Ibland glömmer vi bort att inte alla har den lyxen. Folk som kommer utifrån blir helt chockade, säger Grace Rickard.

I USA var man tidigt ute med att uppmärksamma ljusföroreningar som ett problem. Det var också här som International dark sky association grundades 1988.

I dag skyddas sammanlagt 57 platser av International dark sky association, i Chile, på Nya Zeeland, i Frankrike, i Ungern, i Namibia och i Sydkorea, till exempel. En klar majoritet, 36 platser, finns dock i USA. Enligt beräkningar av Internationella energiorganisationen, IEA, kostar de amerikanska ljusföroreningarna närmare tio miljarder dollar varje år. I Sverige uppskattas motsvarande siffra till uppemot ett par miljarder kronor.

Astronomen Marie Rådbo är en av få svenskar som är engagerad  i frågan om ljusföroreningar. Hon konstaterar att amerikanerna ligger långt före. I Sverige har urbaniseringen skett snabbt, vilket fått stora konsekvenser på kort tid. För hundra år sedan bodde 80 procent av svenskarna på landet. I dag bor 80 procent i stället i städerna. Ändå är ljusföroreningar ett relativt okänt miljöproblem. Marie Rådbo upplever också att kunskapen om stjärnhimlen blir allt sämre.

– Under vissa perioder på året lyser planeterna väldigt starkt. Det händer att människor misstar planeterna för ufon. Vi har aldrig haft så stor kunskap om universum som vi har i dag, men vi har heller aldrig haft så mycket folk som aldrig sett en fulltalig stjärnhimmel, säger Marie Rådbo.

Hon bor själv i Göteborg och berättar att hon brukar kunna se några enstaka stjärnor hemifrån sitt fönster. Även i Stockholm kan man ibland lokalisera Karlavagnen på stjärnhimlen. Det betyder dock inte att man har sett allt som natthimlen har att erbjuda.

– Många tror det, men så är det inte. En fulltalig stjärnhimmel tar andan ur en. Alla som ser det blir jättepåverkade, och de andra vet inte vad de missar.

Samtidigt råder det inte direkt någon brist på mörka och avskilda platser i Sverige. Marie Rådbo är förvånad över att ingen har tagit chansen att profilera just sitt område som stjärnskådarnas paradis. I Lapplandsfjällen, med hundratals mil till närmaste samhälle, råder till och med bättre förutsättningar för stjärnskådning än i Borrego Springs i USA, som omges av flera stora städer.

– I Tyskland finns koncepthotell med namn som Bed & Telescope. Det skulle kunna finnas många sådana ställen i Sverige. I Abisko vet jag att man satsar mycket på norrskensturism. Turisterna åker hem nöjda, även om de inte har fått se något norrsken, eftersom de sett helt fantastiska stjärnhimlar. De har aldrig varit med om något liknande förr. Ändå har vi inte gjort något för att skydda vår natthimmel, säger Marie Rådbo.

Kanske är det på väg att ändras. I fjol lämnades det in en riksdagsmotion om att begränsa överflödig belysning. Ett par kommuner, exempelvis Vaxholm, har börjat undersöka möjligheten att minimera mängden ljusföroreningar. Marie Rådbo konstaterar att det är ett problem att ingen äger himlen. Att den är allas ansvar. Hon skulle önska att ljus och ljusföroreningar var en del av utbildningen för arkitekter och stadsplanerare.

Ljusdesignern Daniel Strömberg på ÅF Lightning håller med. Han efterlyser också tätare samarbete mellan yrkesgrupperna.


De flesta av de 57 platser på jorden som hittills har skyddats mot ljusföroreningar av International dark sky association ligger i USA. 

Bild: 
Johan Jarnestad

Studier visar att nattlig belysning kan föra mycket gott med sig. Det är inte en slump att städer är upplysta. Enligt Brottsförebyggande rådet minskar risken för kriminalitet i belysta områden, troligtvis som en följd av att sammanhållningen och den sociala kontrollen i området ökar. En forskningssammanställning från norska vägverket och norska transportdepartementet visar också att antalet dödsolyckor i mörker reduceras med cirka 60 procent när det finns vägbelysning.

Men Daniel Strömberg framhåller att det går utmärkt att belysa och samtidigt ha både människor och miljö i åtanke. Ett exempel på det är Sölvesborgsbron, en gång- och cykelbro som han och hans kollegor har konstruerat med respekt för det rika fågellivet.

– Vi har studerat flyttrutiner och vad fåglarna är känsliga för. Färgsättning och ljusnivåer följer därför ett schema som är anpassat efter dem. Vi har också varit noga med hur armaturen riktas, säger han.

Daniel Strömberg berättar att det finns många exempel på mindre bra belysningslösningar, men att det går att belysa rätt och att belysa bra.

– Det saknas inte kompetens på området, men vi är ganska få som jobbar med ljus på det här sättet. Samtidigt talats det mycket om smarta städer. Det känns inte särskilt smart att elda för kråkorna och skicka upp en massa ljus i himlen helt i onödan, säger Daniel Strömberg.

I amerikanska Borrego Springs fortsätter stjärnskådningsfestivalen. Efter föreläsningen installerar sig proffsen framför sina teleskop. Prärievargar ylar på avstånd och det är så mörkt att man knappt ser var man sätter fötterna. 

Dennis Mammana hoppas att det kommer att fortsätta vara lika vackert även i framtiden, men han erkänner att han är orolig. Väldigt orolig.

– Mörkret är i fara. Varje gång städerna växer skjuter de upp ännu mer ljus i himlen. Jag märker att vår himmel blir allt ljusare – den försvinner bit för bit och de allra flesta tycker inte att det spelar någon roll. Jag vet inte hur man övertygar dem, men vi måste försöka.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

En petitess bara:

"...smådjuren i sin tur äts av exempelvis präriehundar..." "...Präriehundar ylar på avstånd..."

Präriehund: Ett släkte (Cynomys) i ekorrfamiljen som förekommer i Nordamerika. Växtätare, ylar såvitt bekant inte.
Prärievarg (Canis latrans): Ett rovdjur inom familjen hunddjur som förekommer i Nord- och Centralamerika. Rovdjur, ylar.

Du har helt rätt. Slarvigt av oss, vi ändrar genast och lägger in en rättelse. Tack! / red

Lägg till kommentar