Solrosexperimentet: Barn bidrar till rymdforskning

– Det är roligt för att vi får vara med i ett experiment som ingen annan har gjort förut, säger 10-åriga Elis Noreskog.

Förra året i april sköts en forskningsraket ut i rymden från Esrange utanför Kiruna med 1 500 solrosfrön i lasten. Nu undersöker 6 000 elever över hela Sverige solrosfrön som upplevt tyngdlöshet. Eleverna jämför solrosfrön som varit i rymden med vanliga solrosfrön och kommer sedan skicka sina observationer till forskare.

Elis Noreskog, Wilma Wikström och Livia Walerych går i fjärde klass på Örbyskolan i Stockholm. De planterade solrosfröna i början av maj.

– Jag tyckte det var väldigt coolt att de verkligen har varit i rymden, och att vi är en av de klasserna som får göra det här experimentet, säger 11-åriga Wilma Wikström.

Genom att undersöka rymdsolrosfröna och jordsolrosfröna bidrar eleverna till forskning som kollar på hur olika sorters liv påverkas i rymden.

– Det är väldigt coolt att vi som är barn får göra det. Det är oftast vuxna som gör det, så nu kan barn testa om man vill bli forskare i framtiden, säger 10-åriga Livia Walerych.

Eleverna har redan märkt en skillnad mellan rymdsolrosfrön och jordsolrosfrön.

–  Nu när de har växt så har jordens frön blivit längre och fått mer blad, så de har blivit längre än de som har varit på rymden, säger Wilma Wikström.

Cecilia Kozma är ansvarig för Solrosexperimentet. Hon jobbar på organisationen Esero som är ett samarbete mellan Rymdstyrelsen och europeiska rymdmyndigheten ESA. Dess syfte är inspirera barn och unga att få upp ögonen för forskning om rymden, men även för den vetenskapliga metoden.

– Hur jobbar man vetenskapligt? Hur kan man undersöka saker som man inte riktigt känner till? Att man har en kontrollgrupp. De här observationerna, dokumentationerna, analysen och den kunskapen är central för vad de än ska läsa sedan, säger Cecilia Kozma.

För att väcka intresse för vetenskap hos barn ska man ge dem möjlighet att testa på forskning och det ska vara roligt, menar eleverna på Örbyskolan. De tycker att Solrosexperimentet har båda delarna.

– Med barn måste man visa det roliga först så att de blir intresserade först och sedan får de se det tråkiga när de blir äldre. Då kommer de få förstå att det finns sådant som är roligt och tråkigt, säger Elis Noreskog.

Kan ni tänka er att bli forskare?

–  Jag tror inte det, men det är bra att om någon annan vill göra det, så kan de testa på hur det känns, säger Livia Walerych.

– Jag vet faktiskt inte. Kanske inte. Forskning tar väldigt lång tid innan man kommer fram till saker, men det är väldigt kul att testa på, säger Wilma Wikström.

– Ja, kanske. Det känns roligt att jobba med det, säger Elis Noreskog.