Så stöttas ultratätt väte av forskningssystemet

Det här är del 4 i F&F:s granskning av ultratätt väte.

Många forskare säger att de experiment Leif Holmlid beskriver inte är tillräckliga för att stödja de revolutionerande slutsatser han drar om det ultratäta vätets egenskaper.

Leif Holmlid har ändå gjort denna forskning inom Göteborgs universitet, och stöttats av universitetets företagsinkubator GU Ventures, som hjälper till med kommersialisering av forskningsrön. Dessutom har 60 artiklar av honom genomgått peer review och blivit antagna i vetenskapliga tidskrifter inom många olika fält. Artiklarna har publicerats inom fysik, masspektrometri, partikelkluster, molekylstruktur – men också kärnfysikens mätteknik, hållbar energiproduktion, fusion, supraledning, rymdfysik, astrofysik, astrobiologi.

Om det nu är så att ultratätt väte är en idé som saknar stöd, hur har den fått så mycket stöd och spridning?

Som vi har berättat i en tidigare artikel står GU Ventures helt och fullt bakom sina investeringar i Lazerah och dess föregångare Ultrafusion nuclear power. Efter många försök lyckas jag få tag i Klementina Österberg, som är vd för GU Ventures, för att fråga hur de gör sin vetenskapliga utvärdering av potentiella företag. Hon berättar att utvärderingen gjordes av den tidigare medarbetaren Roger Cederberg, doktor i teoretisk fysik.

– Inför den första investeringen har vi läst vad de har gjort och så har vår kollega Roger diskuterat med forskargruppen vad man kan utläsa från olika skeenden i experimenten. Men han hade ju heller inte hittat andra forskare som har gjort exakt det här, varför vi gjorde bedömningen att det var unikt och värt att försöka verifiera, säger Klementina Österberg.

Därför har GU Ventures lagt pengar i att fortsatt försöka pröva hur det är tänkt, vad som mäts, vad man ser i mätningarna, och så vidare. Det mesta av det faktiska arbetet har gjorts av Leif Holmlid och hans medarbetare, som fick i uppdrag att bygga en prototyp för att demonstrera sin teknik. GU Ventures tog också initiativ till ett samarbete med en extern part och Leif Holmlid tog då kontakt med personer han kände till vid Kansas state university i USA. Tanken var att de skulle försöka upprepa experimenten och verifiera Leif Holmlids slutsatser. Inga resultat från det samarbetet har publicerats, så vad var egentligen utfallet?

– Om jag minns rätt så var Leif övertygad om att Kansas var relevanta för en sådan verifiering. Vår ledamot i bolagets styrelse var väldigt nöjd med samarbetet med Kansas, säger Klementina Österberg.

Leif Holmlid själv anser dock inte att samarbetet var lyckat.

– Det gick ganska snett, säger han.

Tanken var att de skulle mäta vilka partiklar som kom ut från experimentet och bland annat verifiera att det bildades myoner. De hittade inte några sådana partiklar.

– De kunde inte göra någonting rätt. Men felet var väl att vi inte hade specificerat ordentligt vad de skulle göra. De kunde inget om subatomära partiklar, utan bara om kärnfysik, säger Leif Holmlid.

Bland annat tycker han att amerikanerna koncentrerade sig för mycket på att analysera en förstärkare som ingick i experimentet. Det är vanligt att gå igenom olika komponenter i felsökning av en experimentuppställning, men Leif Holmlid anser inte att förstärkaren var relevant i sammanhanget.

En person som var inblandad i samarbetet berättar att gruppen på Kansas state university använde känsliga mätare för gammastrålning – en ofrånkomlig slutprodukt av annihilering. De använde en beprövad form av dataanalys och resultatet var att det inte fanns någon extra strålning.

Anledningen till att GU Ventures genom åren har lagt relativt mycket resurser först på Ultrafusion nuclear power och sedan på Lazerah är att utdelningen om det skulle fungera skulle vara så stor.

– Det här skulle kunna bli så stort. Så vi har kanske lagt överdrivet mycket mer resurser på ett sånt här företag än andra där vi har haft lättare att verifiera resultat, säger Klementina Österberg.

Nu anser hon ändå att de har gjort vad de har kunnat, och att de är färdiga med Lazerah. Företaget får stå på egna ben. GU Ventures finns kvar som delägare, eftersom det normalt är svårt att sälja av aktier innan ett företag har börjat sälja en produkt. Utöver det köper Lazerah en tjänst för bokföring och administration genom dem.

Men hur kom de sig att GU Ventures höll ut så länge? Forskning & Framsteg har bland annat tagit del av korrespondens där kärnfysikern Göran Ericsson vid Uppsala universitet redan 2018 blev tillfrågad av GU Ventures om att hjälpa till att utvärdera Leif Holmlids dåvarande företag, Ultrafusion nuclear power. Han skrev då att han var mycket skeptisk till möjligheterna att affärsidén skulle fungera, och förklarade varför de publikationer han fått ta del av inte övertygade honom. ”Jag tror ärligt talat att GU skulle framstå i ganska dålig dager om man stödjer någon typ av affärsutveckling baserad på dessa idéer”, avslutade han.

Klementina Österberg håller inte med om detta.

– Vi skulle aldrig skämmas över att vi faktiskt har prövat någonting, det måste jag säga. Vårt tydliga uppdrag är just att identifiera forskare som har häftiga och banbrytande teknologier. Och då har vi ju framförallt valt att satsa genom att tillsätta ett team som kan göra ett test, säger hon.

Hur är det då med de vetenskapliga tidskrifterna? Som vi berättat tidigare kontaktade fysikerna Jos Engelen och Klavs Hansen olika vetenskapliga tidskrifter och argumenterade för att Leif Holmlids artiklar borde dras tillbaka för att de innehåller felaktigheter. En av dessa tidskrifter var Physica Scripta som grundades av Kungl. Vetenskapsakademien men numera ges ut av det brittiska icke-kommersiella förlaget IOP publishing. Där publicerades 2019 Leif Holmlids stora översiktsartikel om ultratätt väte.

För att höra hur tidskrifter hanterar den här typen av konflikter kontaktar jag Kim Eggleton, chef för god forskningssed och sakkunniggranskning på IOP publishing. Hon vill inte diskutera det enskilda fallet, men pratar gärna om det större arbete de gör för att försäkra sig om att de resultat som publiceras är av god kvalitet. Hon säger att det också är viktigt att vara djärv och våga ta chanser på vissa mer udda rön.

– Det är en svår balansgång, och det finns få människor som klarar av att bedöma sådant. Det handlar i grund och botten om att påståenden måste stödjas av data – öppna och tillgängliga data.

Kim Eggleton hänvisar även till belastningen på hela det vetenskapliga publiceringssystemet, som länge varit stor men nu ökar snabbt. Med hjälp av dagens AI-verktyg går det mycket fortare att skriva en artikel – det som förr tog månader kan i dag gå på dagar eller timmar.

– Under de tre åren 2023 till och med 2025 ökade antalet insända artiklar med 55 procent, säger Kim Eggleton.

Samtidigt är det svårare att få tag i forskare som vill ställa upp och granska, och granskningen blir mindre pålitlig.

Tidskrifterna kan inte själva lösa det här problemet, för i grunden beror det på att forskare i praktiken belönas mer för antalet publicerade artiklar än för forskningens kvalitet. Om det ska bli annorlunda kräver det att hela systemet förändras.

– Det behövs en diskussion mellan forskare, tidskriftsförlag, forskningsfinansiärer, och politiker, säger Kim Eggleton.

Under tiden arbetar tidskrifterna med att ta hjälp av nya automatiska verktyg, som nu utvecklas snabbt just därför att behovet är stort. De kan hitta plagiat, identifiera duplicerade bilder, men också kontrollera statistiska beräkningar och se att resultaten verkligen blir de som författarna hävdar.

– Granskare går oftast inte igenom beräkningar, de tar det som står i artikeln så som det presenteras, säger Kim Eggleton.

Testerna ska göras så tidigt som möjligt, för att minska mängden arbete.

När en artikel kommer in till tidskriften görs först en bedömning av redaktören.

– Här tittar vi på omfattning, språk, och så vidare. Vi fattar ett beslut om hur artikeln passar för sakkunniggranskning.

Redaktören kan välja att refusera artikeln direkt – just som Jos Engelen gjorde när han som redaktör refuserade Leif Holmlid. Annars skickas den vidare till granskning, peer review. Där bedöms genomförandet, vetenskaplig stringens, hur nytt resultatet är, med mera. Granskarna rekommenderar oftast antingen refusering eller ger förslag på redigering som författarna behöver göra innan artikeln publiceras.

– Resultatet behöver vara begripligt och rimligt. Men olika tidskrifter lägger olika stor tonvikt vid vetenskaplig stringens, säger Kim Eggleton.

De som har höga krav refuserar en större andel av de artiklar som skickas in.

Om det senare kommer fram nya grunder för bedömningen kan en artikel som redan publicerats dras tillbaka. Sådana anmärkningar kan komma från artikelförfattarna själva, eller från någon som har läst artikeln. Kim Eggleton berättar att det finns en kommitté för publiceringsetik, COPE, som hat tagit fram riktlinjer för sådana avpubliceringar. Men det är fortfarande svårt.

– Det krävs omdöme, och därför finns det en stor del subjektivitet i detta, säger Kim Eggleton.

Sådana bedömningar görs i samarbete med tidskriftens redaktionsråd. Om det finns fel som kan justeras utan att slutsatserna ändras kan i stället en rättelse läggas in.

Som vi berättat tidigare har ingen tidskrift avpublicerat någon av Leif Holmlids artiklar till följd av invändningarna från Jos Engelen och Klavs Hansen. Däremot hade tidskriften PLOS one redan tidigare dragit tillbaka en av hans artiklar.

Leif Holmlids forskning var redan kontroversiell under hans tid som professor, men arbetet om ultratätt väte har helt och hållet gjorts efter att han gick i pension 2009. Han stannade kvar på institutionen och hade även labbutrymmen där ända fram till 2023. På universitetets webbplats presenterade han sig med en beskrivning av ultratätt väte. Jos Engelen och Klavs Hansen kritiserade universitetet för att ha gett legitimitet åt de långtgående slutsatserna som Leif Holmlid dragit från sina experiment.

Göteborgs universitet har regler för pensionerade professorers fortsatta verksamhet som ger stor frihet. Alla som har pensionerats från en tillsvidareanställning som professor har rätt att kalla sig professor emeritus (eller emerita), oavsett om de fortsätter med verksamhet inom universitetet eller inte.

Det går bra att ha en fortsatt anställning, och då benämns personen seniorforskare. En begränsning är att seniorforskare inte får börja handleda nya doktorander. Även utan anställning – som i Leif Holmlids fall – går det att få fortsätta sin verksamhet och ha tillgång till arbetsplats och utrustning, men det ska regleras i en skriftlig överenskommelse för ett år i taget. Det är upp till prefekten för den aktuella institutionen att fatta beslut om att få fortsätta verksamheten. I övrigt finns inga uttalade krav eller förväntningar.

Institutionen för kemi och molekylärbiologi, som Leif Holmlid hörde till, har alltså förnyat denna överenskommelse fram till 2023. Den nuvarande prefekten tillträdde 2022. Hon avböjer intervju, men bekräftar att Leif Holmlid inte längre är knuten till institutionen.

Texten har uppdaterats för att förtydliga GU Ventures roll i kontakten med Kansas state university.