Fysik

En ny kartläggning gjord av Stockholm–astronomen Kambiz Fathi visar att spiralgalaxer, som vår egen Vintergata, är den vanligaste galaxtypen sedan tre till fyra miljarder år tillbaka.

Nu har amerikanska rymdforskare lyckats urskilja små mängder silver i det moln av damm som bildades när rymdsonden LCROSS kraschlandade på månen förra året.

Det finns inte någon stor teori som kan förklara allting.

Göran Hägg tar sig inte an några små projekt. Tidigare har han skrivit böcker som Världens litteraturhistoria, Svenskhetens historia, 1001 böcker du måste läsa innan du dör.

När astronomerna nu har hittat nästan 500 planeter kring andra solar än vår – kan de då hitta liv därute? Det kanske de kan, om de vet vad de ska leta efter.

Under våtperioden i Amazonas regnar det nästan varje dag. Det är en förutsättning för att växtligheten ska frodas. Men vattnet i luften behöver något att samlas runt för att kunna bilda regndroppar.

Med en bit vanlig tejp lyckades Andre Geim och Kostya Novoselov få loss extremt tunna fragment ur en klump grafit. Skikten var bara 10–30 atomer tjocka.

En stor mängd partiklar strömmar ständigt ut i rymden från jorden. Flödet är som störst vid nord- och sydpolen. På höjder över 100 kilometer upp och långt ut i rymden är luften elektriskt laddad.

En samling avlägsna galaxer är ohjälpligt oskarpa när de fotograferas. Galaxerna innehåller miljarder stjärnor, och tyngden från dessa påverkar ljusstrålar som passerar dem.

Explosionen i kärnkraftverket i Tjernobyl den 26 april 1986 var den värsta kärnkatastrofen i mänsklighetens historia – allt som inte kunde fly dog.

Inuti den potatisliknande månen Phobos finns samma typ av mineral som i planeten Mars, kring vilken den kretsar.

Hittills har alla studier av vår kosmiska omvärld baserats på den kopernikanska principen: att fysikens lagar är konstanta och gäller överallt i universum.

För 65 miljoner år sedan sopades jordens yta ren, inte bara på dinosaurier. Tre av fyra växt- och djurarter försvann.

Att tiden kan slå knut på sig själv är en något oväntad konsekvens av Einsteins allmänna relativitetsteori.